Jan Andersson: Några alternativ till urvattningen av lärarutbildningen

I skrivande stund ligger en promemoria om reformeringar av lärarutbildningen ute på remiss. Förslagen pekar i två riktningar, mot ökade krav med starkare detaljreglering och mot minskade krav med större flexibilitet, skriver Jan Andersson (red.).

På bordet ligger en promemoria från Regeringskansliet med rubriken Ökad kvalitet i lärarutbildningen och fler lärare i skolan (Regeringskansliet 2021). Första underrubriken i sammanfattningen talar om vad det handlar om, ”Förslagen syftar till att reformera lärarutbildningen” (s. 5). Promemorian innehåller åtta förordningsförslag som ska träda i kraft den 1 augusti 2021 och tillämpas från och med årsskiftet 2021/2022. Förslagen pekar i två riktningar, mot ökade krav med starkare detaljreglering och mot minskade krav med större flexibilitet. Det är motsägelsefullt på ett sätt som kan få varje läsare att fundera på vilken utbildningspolitisk rationalitet, om någon, som ligger till grund för förslagen. I skrivande stund ligger förslagen på remiss. Det gäller antagligen för remissinstanserna att fatta sig kort och kärnfullt för att statsmakten över huvud taget ska ha möjlighet ta någon hänsyn till synpunkterna. Om det går att tala om något mönster i de återkommande reformerna av lärarutbildningen och skolan så handlar det om styrning genom överraskning.

Promemorian har sin grund i punkt 56 i det så kallade januariavtalet, den sakpolitiska överenskommelsen mellan regeringspartierna samt Centerpartiet och Liberalerna. Promemorian innehåller följande delar: ”Kraven på utbildningen ska skärpas. Vidare ska fler lärarledda timmar införas. Kopplingen mellan teori och praktik ska stärkas, och fokus på metodiken ska öka. Förutsättningarna för akademiker att välja läraryrket ska underlättas. Längden på den kompletterande pedagogiska utbildningen (KPU) ska kortas ned, och studietakten ska höjas. Därutöver ska möjligheterna att jobba på en skola och studera till lärare parallellt förbättras.” (s. 5) För den som arbetar i lärarutbildningen finns här delar som är stående önskemål hos både studenter och lärarutbildare: ökad lärarledd tid på utbildningen och bättre koppling mellan teori och praktik.

Av alla akademiska professionsutbildningar har lärarutbildningen idag det mest omfattande regelverket, med flest examensmål och med bestämmelser för undervisningsämnen, verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och innehåll för den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK). För att öka kvaliteten på lärarutbildningen, det långa programmet och KPU, behövs enligt promemorian ytterligare detaljerad styrning som föreslås ligga i en särskild förordning med krav på utbildningen.

För att öka antalet lärare föreslås en förkortad KPU omfattande ett år för dem som har en högskoleexamen inom något område som ligger i närheten av skolans undervisningsämnen. Förslaget bygger på öppenhet och flexibilitet i förhållande till nuvarande och föreslagna regelverk för lärarutbildningen. En högskoleexamen vittnar enligt promemorian om att det är en person som är kompetent och som snabbt kan lära sig bemästra vad som behövs för arbetet som lärare. Ett års kompletterande utbildning är vad som behövs. För ämneslärarexamen behövs 60 högskolepoäng (hp): 20 hp ämne- och ämnesdidaktik; 20 hp VFU (mot de 30 hp som krävs i nuvarande utbildning); 20 hp UVK, (mot de 60 hp som krävs i nuvarande utbildning). För grundlärarexamen behövs 75 hp som genomförs under ett år, inräknat ytterligare 15 hp ämne- och ämnesdidaktik. UVK föreslås bantad till vad som enligt promemorian är absolut nödvändigt för den kommande yrkesutövningen (Regeringskansliet 2021:130). En del av det övriga innehållet som är nödvändigt i det långa programmet och KPU behövs inte här. En del får huvudmännen ta hand om, medan området betyg och bedömning här ska hanteras i de ämnes- och ämnesdidaktiska studierna.

Inom annan verksamhet kunde vi möjligen diskutera det här förslaget om en förkortad kompletterande utbildning i termer av en disruptiv innovation, ett förslag som radikalt förändrar villkoren för lärarutbildningen. Förslagen innebär inte bara en devalvering av lärarexamen och av lärarlegitimationen, på medellång och lång sikt innebär de en nedmontering av den långa utbildningen och av KPU. Det finns ingen anledning för någon att söka till en lång krävande utbildning med stela regler givet alternativet att ta examen efter eget intresse för att sedan ta klivet in i en kort och effektiv utbildning. Det finns inte heller någon anledning för ett lärosäte att arrangera vare sig en lång lärarutbildning eller en KPU, givet att det finns en förkortad kompletterande utbildning som studenter från ett brett spektrum av examina inom högskolesystemet är behöriga till.

Som ett alternativ till en urvattning av lärarutbildningen är det angeläget få se förslag och reformer som syftar till att stärka läraryrket som profession genom att stärka lärarexamen. Det har inte saknats förslag från vare sig lärosäten eller yrkesföreträdare. Några förslag har handlat om utbildning som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet genom att vara verksamhetsintegrerad och professionsinriktad.

Lärarutbildningen skulle kunna genomföras i två steg, där det andra steget leder till lärarexamen och behörighet till legitimation. Det skulle kunna se ut så att steg ett omfattar ämnes- och ämnesdidaktiska studier, UVK och VFU. Studierna i steg ett bedrivs på helfart, eller med höjd studietakt. Efter steg ett har studenten en mellanexamen, här finns modeller i andra framgångsrika skolsystem. I steg två bedriver studenten studier på halvfart. Här finns möjligheter för lärosäten och skolans huvudmän att samplanera verksamhetsintegrerade delar i ämne- och ämnesdidaktik, UVK och VFU. Upplägget av utbildningen möjliggör arbete i kombination med studier. För grundlärarutbildningen (inriktning F-3 och 4-6) skulle det kunna innebära fyra terminers studier i steg ett för mellanexamen, därefter åtta terminers studier på halvfart i steg två för lärarexamen. Motsvarande struktur är möjlig även för ämneslärarutbildningen (inriktning 7-9 och gymnasiet). En sådan utbildning skulle kunna vara attraktiv för studenter som vill gå en effektiv professionsinriktad utbildning och som snabbt vill börja arbeta som lärare. De studenterna finns idag på utbildningarna, de vikarierar på skolorna där det råder lärarbrist eller som skaffar annan yrkeserfarenhet under den långa utbildningstiden. Det här skissade upplägget skapar förutsättningar för att både utbildning och verksamhet tar tillvara studenternas erfarenheter och nyvunna kunskaper, med större möjligheter för samverkan mellan teori och praktik.

En sådan utbildning skulle också logiskt hänga samman med Utredningen om en bättre skola genom mer attraktiva skolprofessioner (SOU 2018:7). Utredningens förslag om en professionsutbildning ser nu, äntligen, ut att bli verklighet med lärosätena som utförare. Det ger lite hopp.

Jan Andersson, Fil. dr. statsvetenskap. Ämneslärare i samhällskunskap och psykologi. Före detta universitetslektor i utbildningsvetenskap med inriktning samhällskunskap och lärande, Malmö Universitet.

Referenser

Regeringskansliet (2021). Ökad kvalitet i lärarutbildningen och fler lärare i skolan [Elektronisk resurs]. Regeringskansliet. Tillgänglig på Internet: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/departementsserien-och-promemorior/2021/01/okad-kvalitet-i-lararutbildningen-och-fler-larare-i-skolan/

SOU 2018:7. Sverige. Utredningen om en bättre skola genom mer attraktiva skolprofessioner (2018). Med undervisningsskicklighet i centrum: ett ramverk för lärares och rektorers professionella utveckling. Stockholm: Norstedts juridik. Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2018/03/sou-201817/

One Comment on “Jan Andersson: Några alternativ till urvattningen av lärarutbildningen

  1. Anderssons text försöker bättra på NPM-systemet som infördes 2003 av GD Thullberg/GD Ekström. Men problem som fjärrundervisning/distansundervisning behöver helt andra resonemang.
    Se KMK(R) Modellens 5 kategorier för lärare/elev-support (Holm 2018).
    Och/eller:
    http://www.kunskapsvetenskap.se
    /KUNSKAP enligt Karlstad eller Kant?/
    /Romers Nobelpris och Holms nano-kunskap i företag och Skola/

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »