Jan Lenander: En mer rationell diskussion om skolan

Vi borde i högre grad utnyttja den kunskap vi har, skriver Jan Lenander i sitt stöd för rationalismen som kunskapsfilosofi. Med hjälp av rationella resonemang, kan vi resonera oss fram till bättre svar på olika frågeställningar.

Den aktuella skoldebatten präglas av förödande kritik av betygssystemet. Lärare har arbetat med olika betygskriterier i nästan ett sekel och diskuterat dess utformning. Trots lärare erfarenheter har våra skolmyndigheter på sin egen kammare suttit och hittat på värdeord som kan tolkas på helt olika sätt. Kanske vore det mer rationellt att ta mer hjälp av lärare med lång erfarenhet när myndighetspersonal och forskare inte har de rätta kunskaperna. I det följande kommer jag att argumentera för rationalismen, dvs. bland annat förnuftsbaserad tanke om att utnyttja den kunskap vi har.

Ytterligare ett exempel på oförmågan att utnyttja den fina erfarenhetsbank som lärarkåren erbjuder är en forskningsstudie som kom tidigare i våras. Mobiltelefoner stör inte i klassrummet påstod studien, med undertonen att de kanske kan göra det för dåliga lärare. Det kanske uppnåddes värdefulla insikter under studien, men när målet är att motsäga något som många lärare upplever, blir det bara en provokation. Kanske är det dags att sluta att agera mot lärare, som att de är okunniga underlydande man kan beordra till saker. När jag pratar med yngre lärare känner jag att motståndet mot att bli beordrad hit och dit bara växer. Det här har forskare och skolmyndigheter i och för sig märkt, men de borde inse att det är deras egen attityd gentemot lärarna, som är orsaken till detta motstånd. Skolforskare och skolmyndigheter upplevs som ett etablissemang som inte lyssnar. De lyckas inte heller få många lärare att tro att problemen ligger hos politiker eller någon annanstans, när deras uttalanden sprider sig svart på vitt med hög hastighet.

Rationalismen är en kunskapsfilosofi, som menar att vi kan resonera oss fram till svar på olika frågeställningar. Den har ganska ofta setts som i konflikt med positivismen och tankar om att använda empiri som den viktigaste vetenskapliga grunden. Immanuel Kant gjorde en stor insats och visade att varken rationellt tänkande eller empiri räcker till för att fullständigt beskriva världen. Det finns de som tolkar Kant som att han inte stödjer dessa kunskapsfilosofier, men jag menar istället att man kan utläsa att båda har sitt värde, och kompletterar varandra, ur hans resonemang. Det kanske är så, att de bästa vetenskapliga resultaten fås när kvalitativa analyser och rationella resonemang kombineras med kvantitativa resultat och gedigen empiri.

Vad är det ett rationellt resonemang skulle kunna utmynna i? Denna artikels första förslag är att bredda vilken kompetens som används för att styra skolan. Vygotskij och andra ger pedagogiskt stöd för att vi människor behöver vägledare in på nya områden. Den mest självklara slutsatsen av detta är att lärare behöver pedagogiska forskare för att hitta och förstå nya områden. Vad som kanske inte alla tänker på, är att lärare blir experter på olika ämnesområden och att huvuddelen av didaktiken blir möjlig att resonera kring först efter djup ämneskunskap. Det betyder att det här med vägledning kan vara dubbelriktat, och att forskare har ett stort behov av att få vägledning in till undervisningen inom varje ämnesområde. Det är dags att inkludera lärare bland experterna och betona de långtidsutbildade lärarnas expertroll, inte minst deras mycket djupare förståelse av ämnesdidaktiken.

Nästa förslag handlar om inlärningsparadoxen: ”det man inte kan är extremt svårt att lära sig”. Lösningen är att vi människor behöver vägledare in på nya områden, att läraren som ledare i vad och vilken ordning lärandet sker är något avgörande viktigt. Läser man om Googles Deep Mind, eller någon annan AI-utrustning, inser man hur självklart det är att vi behöver någon som lär ut till AI:n. Små barn har enormt behov av vägledning från vuxna kring vad som är intressant att lära sig och har utvecklat mekanismer för att locka den vuxne till detta. Hjärnforskningen visar att grundläggande förmågor, som tala och gå, är medfödda och bara behöver tränas, men sedan behövs någon som visar på kunskapsvägar. Vygotskij beskriver tänkandet som baserat på vardagsspråk och vetenskapligt språk, där det senare är helt avhängigt vuxenvärldens hjälp i inlärningen. Beprövad erfarenhet har skapat en kunskapsbank bland oss lärare, där vi kan diskutera och jämföra behov av förkunskaper; vi kan fundera på progression i inlärningen; vi kan arbeta med vad en individ behöver lära sig för att komma vidare på sin kunskapsresa. Såväl Vygotskij, beprövad erfarenhet som hjärnforskning pekar ut samma framgångsrecept. Våra skolmyndigheter måste förstå att skolans viktigaste uppdrag är att förmedla kunskap, att leda våra ungdomars kunskapsinhämtande, avgöra vad som är viktigast och i vilken ordning saker ska göras. Det är sorgligt att förmedling och ledarskap allt för oftast getts en negativ klang när det är skolans viktigaste uppdrag. Men det finns samtidigt något mycket hoppingivande i att beprövad erfarenhet inom lärarkåren kan passa ihop med de senaste pedagogiska rönen. En möjlighet som ytterligare betonar samarbetet mellan professionerna. Samarbete är i högsta grad rationellt.

 

Jan Lenander är gymnasielärare på Teknikprogrammet i Kungälv

3 Comments on “Jan Lenander: En mer rationell diskussion om skolan

  1. Rationella resonemang som grund för skolans utformning – utmärkt! Munhuggning om kunskapsfilosofier som positivism, Kant, Vygotskij osv – meningslöst!

    Didaktikens huvudfrågor Vad? Hur? och Varför? i undervisningen kunde utgöra en bättre grund för rationella resonemang. De kan leda till ett innehåll som är relevant för elevernas behov av inlärning. Och till arbetssätt som är relevant för denna inlärning. Och till rationella resonemang kring dessa val av innehåll och arbetssätt.

    Genom frågan Hur? kan man komma bort från den meningslösa, svartvita munhuggningen om vad som är bäst, lärarens kunskapsförmedling eller elevernas självständiga arbete. Inse att de relevanta arbetssätten inte är de samma för alla ämnen, allt ämnesinnehåll och alla elevgrupper. Inse att läraren ska leda all verksamhet men att hen måste anpassa proportionerna mellan den egna kunskapsförmedlingen och elevernas självständiga aktiviteter efter målen för inlärningen. Genom rationella resonemang om hur eleverna lär skulle man kunna komma bort från den något infantila pajkastningen mellan konservativa och progressiva i skoldebatten.

    Att det riktas förödande kritik mot betygssystemet har inte bara med betygskriterierna att göra. I denna artikel återger jag ett halvdussin rationella argument mot betygen. Något rationellt argument för betygen har jag ännu inte sett. http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/betygenTudelar.pdf

    • Jag håller egentligen med om hela inlägget men det jag vill uppnå med själva artikeln är att skolmyndigheter mer inser sin roll i att hjälpa skolan och lärarna att lyckas. Då var det viktigt att påpeka att de bör stödja lärares ledarskap och förmedling av kunskap istället för att ganska ensidigt angripa den delen av bra undervisning. Då var det viktigt att lyfta hur de missar vilken fantastisk resurs de har i lärarna. Ifall skoletablissemanget alienerar lärare genom att använda abstrakta begrepp istället för lite vanligt förnuft som alla lärare förstår sig på får de extremt svårt att lyckas med detta. Jag vill syna skolforskare skoltjänstemän och visa att vanliga lärare kan gå in och möta dem på deras planhalva om de tvingar oss till det. Vi kan diskutera kunskapsfilosofier om vi blir tvungna men vi hoppas på något annat.

  2. När det verkar som att våra skolmyndigheter använt ett kryphål för att tvinga igenom kunskapskrav både mot politikers och lärares önskan. När de tar beslut om att formulera dem enligt en postmodern kunskapssyn trots att direktiven från utbildningsdepartementet är de motsatta. När de döljer hur missnöjda lärare är i sin utvärdering av de nya kunskapskraven. Då har vi skolmyndigheter som helt släppt all förnuftsmässig, rationella förankring av sina idéer.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »