Skola och SamhälleJan Lenander: Mer fakta i skolforskningen
Lärarutbildningen behöver söka sig mot en annan kunskapsfilosofisk grund, i riktning mot essentialism, empiri och falisifierbara vetenskapliga utsagor, som garanterar en gradvis kunskapsutveckling, menar Jan Lenander. (red.)
Svensk skolforskning har lågt förtroende inom stora delar av lärarkåren och det är fascinerande vanligt att skolforskningens försvarare i forum som Twitter så pass ofta tar upp att lärarkåren sett till att forskningens förslag inte genomförts. Borde inte det istället varit en dramatisk varningssignal?
Jag kommer i det efterföljande argumentera för att fakta bör uppvärderas på flera olika sätt så att svensk skolforskning ses som en hjälp och möts med respekt. Det följande ska inte betraktas som ett recept på hur forskningen ska bedrivas men ett välgrundat perspektiv på vilka resultat som kan vara till nytta för skolan med ett fokus på hur viktig den kunskapsfilosofiska inramningen är för
När den pedagogiska disciplinen ska beskriva vetenskapsteori är det en genomgång av motsatser där inget beskrivs som prioriterat perspektiv. Vad är vetenskapsområdets kärna? Vad har uppnåtts i samsyn? Kan en större samsyn kring kunskapsfilosofi öka möjligheterna till samarbeten och att slå fast en gemensam faktabas? De olika formerna för kunskap, episteme, techne och fronesis, är starkt invävda i varandra.
När vi talar om fakta, förtrogenhet, förståelse och färdighet som om de vore ortogonala mot varandra missar vi att kunskap hänger ihop. Det går att förenkla mängder av pedagogiska problem ifall det är episteme och fakta som är det som mäter progressionen i lärandet. I de flesta klassrumssituationer behöver det andra inte beaktas utan följer med på köpet. Alla lärare inser att vi måste öva helheter, processer och förtrogenhet för att uppnå inlärning av fakta. Det är väl ett bra första exempel på att ökad samsyn är möjligt?
Essentialism är en kunskapsfilosofi som tilldelar alla begrepp/objekt bestämda egenskaper. Den kan med rätta beskrivas som förenklande och vi kan nog alla hitta att gränsdragningar mellan olika objekt som inte är tydliga och även situationer där någon vill använda fler begrepp än någon annan. Ett försök till analys av hur mycket gränsdragningsproblem som finns är att studera olika språk med extremt olika historik och observera att det ändå finns så många rena synonymer.
Essentialismen kan bedömas fungera väldigt ofta. Det gängse arbetssättet för ett vetenskapligt område är att definiera begrepp som används tillräckligt tydligt istället för att använda något alternativ till essentialism, tex. familjelikhet.
Det är ett arbetssätt som jag tycker att även pedagogisk forskning borde använda konsekvent över hela området. Då skulle vi få en tillväxt av fakta och definitioner för fältet. Forskare skulle kunna ägna hela avhandlingar åt att bara diskutera lämpliga definitioner och val av begrepp.
Kanske tycker någon att det låter som ett långsamt arbetssätt men min inblick i biologin som under väldigt lång tid huvudsakligen arbetade med systematisering, begrepp och klassificering visar att detta när det mognat får en väldig fart på vetenskapliga resultat.
Positivismen betonar empiri och filosofen Karl Popper menar att vetenskapliga utsagor ska vara falsifierbara. Det här är kunskapsfilosofiska grunder som pedagogisk forskning skulle vinna mycket på att vara tydligare baserad på.
När en forskningsmetod behöver avvika från dessa grunder så är det en tydlig varningssignal. Även pedagogisk forskning kan baseras på dessa kriterier och vi bör bara medvetna om att dessa kriterier är viktiga för resultatens trovärdighet.
Fenomenografi, hermeneutik och flera andra metoder kan hamna i direkt konflikt med positivismen och då borde det ses som ett tecken på att andra metoder skulle ha använts.
En enkel och väl bevisad tes ger ingen revolution men något att hela tiden spegla undervisningen i. Jag tar som utgångspunkt en avhandling från min matematikdidaktik som menade att process och begrepp följer varandra i ett ständigt samspel, i en progression mot ökade matematiska förmågor.
Elever behöver öva att göra en sak men sen behöver de också förmedlat till sig begreppen som beskriver detta. De räknar antalet föremål och jämför, skaffar förtrogenhet men sedan behöver de begreppen plus och minus för att komma längre. Att öva och få förklarat begrepp sker då i gradvis ökande svårighet.
Avhandlingen känns som sunt förnuft när det går så lätt att hitta konkreta exempel på när den är tillämpbar men samtidigt är den något mer. Den kan påminna oss att rannsaka vår undervisning kring om vi blandar process och begrepp tillräckligt väl och om vi har en progressionstanke som hjälper eleverna. Något som blir till fakta har stor kraft att skapa reflektion.
Diskussionen om läxfritt är belysande. Här borde forskningen ta en roll om att skapa tydliga resultat istället för breda svar. Hur mycket utveckling kan olika elever uppnå genom olika former av hemarbete? Hur utformas läxor så att stora grupper av elever kan göra dem? Hur involveras hemmet för att avlasta lärarna?
Många frågor där pedagogisk forskning kan ge kan ge avgränsade svar som upplevs som fakta. Sedan kan ekonomer få räkna på extra kostnaderna av att en stor del inlärning som kan göras hemma istället görs i skolan. Sedan kan politikerna få göra de ideologiska övervägandena kring utveckling mot jämlika resultat.
Fakta är ett sätt att skapa en rollfördelning som alla vinner på. Vi behöver också mer forskning som inriktar sig på skola och utbildning, forskning som studerar innehåll, didaktik och ämnesdidaktik. Forskning kring metodik, skolvardag och hur lärandet sker i skolan bygger upp fakta som hjälper oss att göra skolan bättre. Är det inte detta som de flesta förväntar sig av skolforskningen.?
Politikerna behöver mer fakta, dvs. avgränsade tydliga resultat. Däremot vill politikerna gör de ideologiska övervägandena och helhetsbedömningarna själva. Vi har olika roller i samhället och skolforskningen skulle vinna stort på att renodla sin roll och fokusera mer på att få fram fakta. Viktigare ändå är att ifall skolforskningen producerade mer fakta så skulle den tillämpas mer av lärare och andra.
Jan Lenander är gymnasielärare på Teknikprogrammet i Kungälv
10 Comments on “Jan Lenander: Mer fakta i skolforskningen”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Hej Jan!
Jag tänker inte gå i polemik med din text eftersom det skulle leda alltför långt och dessutom passar sig diskussioner om kunskap och relationen mellan teori och skolprsktik bättre genom att fysiskt mötas. Dessutom finns det skäl varför naturvetenskapen och utbildningsvetenskapen villar på helt olika kunskapstraditioner/-filosofier.
Dina frågor och undringar är högst relevanta och förståeliga utifrån en skolkontext. De utgör också en viktig grund och argument för att du och din skola i Kungälv möter den pedagogiska och didaktiska akademin med syftet att förstå de stora didaktiska frågorna på teoretisk och praktisk nivå.
Påverka rektorer på skolan att koppla ett kraftfullt kompetensutvecklingsgrepp tillsammans med universitetet så att skolans lärare erhåller de kunskaper du skissat i din text!
Vänliga hälsningar
Anders von Brömssen
F.d. grundskolelärare, universitetsadjunkt, rektor.
Jag menar nog att det inte handlar om brister i kunnande hos lärarkåren. En hel del av de “kompetensutvecklingar” som genomförts har bara inneburit en ökad förvirring kring hur de som lärare ska lyckas med sitt uppdrag. Det har ofta inneburit djupa konflikter med kollegor som inte alls köper de kompetensutvecklades syn på verkligheten.
Det är faktiskt så att artikeln vågar sig på ren och skär kritik av hur svensk pedagogisk forskning bedrivs. Artikeln försöker faktiskt göra en liten analys av vad önskan om fakta innebär. Svaret på detta riktas mot skolforskningen som borde vara bättre på att tillmötesgå ett rimligt behov av mer tydlighet.
1. Den vänder sig mot “vetenskap” där påstående inte går att falsifiera, dvs en viktig del av definitionen av fakta.
2. Den vänder sig emot avsaknaden av ett arbete med att skapa konsensus kring begrepp. När begreppsdefinitionerna flyter så finns ingen möjlighet att säga om något är sant eller falskt. Inga påstående är då längre verifierbara.
3. Den vänder sig mot vidlyftiga problemformuleringar där sannolikheten att resultaten ska vara sanna är ytterst liten.
Att ställa upp en anekdotisk premiss redan i första stycket, för att i andra stycket börja tala om fakta, det gör att åtminstone jag förlorar intresset för en, i och för sig, intressant diskussion.
Jag anser att uppstarten med en anekdotisk premiss visar precis vilken känsla som är vanligt förekommande när lärare möter svensk skolforskning. Det är så mycket av de “vetenskapliga” argumenten som har en rent anekdotiska karaktär.
Den här diskussionen är intressant och jag tror att skolforskare kommer att upptäcka att tiden är förbi när de kunde ducka och undvika all kritik för svag evidens.
Episteme,techne,fronesis,ortogonala,essentialism,positivism,fenomenografi,hermeneutik,empiri. Uppe i de rymder där forskarna håller till så kanske de behöver detta fikonspråk. Men lärarutbildningen behöver ingen kunskapsfilosofisk kursändring. Där behövs konkreta metoder för hur de blivande lärarna ska lära sig fatta och genomföra bra beslut i sina klassrum. Se boken Läraren fattar beslut http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/lararenFattarBeslut.pdf
Det är ju det omvända. Lärarutbildning, skolmyndigheter och skolforskning använder precis den vokabulär som du beklagar dig över, det fikonspråk du ondgör dig över. Artikelns syfte är att det istället ska börja talas konkreta metoder som är vetenskaplig underbyggda och orden som används är just för att bemöta skolforskningen på deras egen planhalva. Använda den vokabulär som de själva har valt.
När det gäller den länkade boken skulle den kunna vara intressant. Det är dock sorgligt vanligt att liknande böcker saknar den vetenskapliga grunden för sina påståenden och därför är fyllda av felaktiga arbetsmetoder. Ibland är de dessutom skrivna av personer utan lärarerfarenhet och då addresserar de inte ens de frågor som lärare behöver svar på.
Hej Jan!
Du framför relevanta tankar men jag förstår inte problemet.
Du hävdar i en kommentar att “det inte handlar om brister i lärarnas kunnande”.
Av detta drar jag slutsatsen att det inte finns något praktiskt behov från lärarnas sida för skolforskning. Eller har jag misstolkat dig?
Om slutsatsen ovan är rätt skulle skolforskningens relevans inte ligga i att bidra till hantering av praktiska problem i lärarnas arbete utan möjligtvis istället i att utveckla teorier som har relevans för forskarsamhället.
Men som jag tolkar dig skulle skolforskningens relevans främst ligga i att ta fram underlag för politiska beslut. Om jag tolkar dig rätt skulle forskningen här ta fram rena fakta (som inte är teori- och värdeimpregnerade), medan politikerna har i uppdrag ge en ideologisk mening till denna fakta i sina politiska beslut. Har jag tolkat dig rätt? Forskningen har då inget ansvar för de beslut som fattas som ett resultat av deras forskning?
Men är inte vetenskaper som ekonomi och pedagogik uppbyggda kring normer och värderingar om hur människor bör handla?
När jag hävdar att “det inte handlar om brister i lärarnas kunnande” menar jag att problemet inte är att lärarna inte lärt sig det som lärarutbildningen försöker lära ut, problemet är mer grundläggande och att lärarutbilldningen lärt ut saker som inte löser problemen lärare ställs inför eller till och med skapar större problem.
När lärarutbildningen lär ut mängder av perspektiv kring varför olika elevgrupper klarar sig sämre och hur just de skulle kunna bemötas bättre så missar de att lärarens huvuduppdrag handlar om gruppen. För att få med sig gruppen, klassen måste lärare ha med sig de informella ledarna. Ifall de inte har detta så brakar hela undervisningen samman. Det går förstås att som lärare sänka en informell ledare men då behöver man ändå ha med sig de som blir det istället.
När lärarutbildningen väljer alternativ till essentialism, positivism mm så kan det vara värdefullt för vissa ämnen men det kan vara rena felspåret för mängder av naturvetenskapliga och andra ämnen. Konstruktivistisk eller instrumentalistisk kunskapsfilosofi gör stoffet extremt abstrakt och svårgreppbart. Pragmatismen innebär att eleverna missar mängder av grundläggande begrepp som de bara behöver för att komma vidare.
Det här inlägget fokuserar på utbildningsvetenskaplig forskning. Många av mina utgångspunkter är vad jag stött på från lärarutbildare och här ovan i kommentaren blir detta mycket tydligt. Mitt resonemang är dock så att själva roten till det lärarstudenterna möter ändå finns i skolforskningen. När man reagerar på något som lärs ut så möts man ofta med att så säger forskningen. När det som sägs inte fungerar blir man då tvungen att ta det ett steg vidare och ifrågasätta själva den forskning som leder till att lärare får budskap som går helt på tvärs med beprövad erfarenhet.
Jan. Vetenskapligt underbyggda undervisningsmetoder är det ont om. Dels för att det är ett bökigt ämne för forskarna att skriva stringenta avhandlingar om. Dels för att risken är stor att de får mothugg av andra forskare som dragit andra slutsatser av sin forskning. Man väljer därför hellre andra ämnen att forska om. I min kommentar till Hultén räknar jag upp åtta olika läger som kan skilja sig något åt när det gäller kunskapssyn. Vilket av lägren är det som ger de vetenskapligt underbyggda metoderna?
Frågan är om det rekommenderats några generellt felaktiga arbetsformer. Alla arbetsformer är felaktiga om de inte är relevanta för och anpassade till de olika ämnen, de olika kunskapsmål och de olika elever det gäller.
Jag känner inte till någon annan ”liknande” bok som systematiskt går igenom de beslutssituationer som varje lärare möter i jobbet. Som ger nyblivna lärare handfasta råd för dessa situationer. Jag ansvarar bara för vad jag har skrivit. Men du har rätt i att risken är stor att det går snett om man följer råd som skrivits av människor utan lärarerfarenhet. Se http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/evidens.pdf
John Hatties synligt lärande tydliggör en viktig generell sak när det gäller effektstudier. Nästan alla har positiv effekt och detta trots att de ibland handlar om nästan exakt motsatt intervention. Bara intresset och fokuset på att göra något ger en positiv effekt. Jag håller alltså med dig om svårigheten skolforskning möter.
Mitt förslag i inlägget är dock ändå att det är forskning tillämpar i skolvardagen som bör ges klart störst plats. Jag förespråkar då mer forskning som är kartläggande och begreppsdefinerande, kan upplevas som enklare, då sådan forskning kan ger koordination och större gemensam framväxt av resultat. Det blir ändå ofta ett bättre alternativ än icke skolreltaterad forskning.
Sedan ser jag det som ytterst intressant att vi lärare börjar utbyta beprövad erfarenhet. Böcker av det slag du skrivit får sitt stora genomslag ifall lärare börjar diskutera och förädla det som beskrivits.