Johanna Jaara Åstrand: Lärarna förtjänar ett gemensamt förbund

I dagarna (vecka 37) inleder de båda lärarförbunden sina respektive kongresser, där bland mycket annat frågan om en eventuell sammanslagning av förbunden ska diskuteras. Johanna Jaara Åstrand, Lärarförbundets ordförande, skriver här om frågan om framtida organisation (red.)
Skolfrågorna tappar i intresse bland allmänheten. Splittringen mellan lärarfacken har gjort att vi inte lyckats få upp skolan på agendan.
Men lösningen finns nu äntligen inom räckhåll: Genom att starta något nytt tillsammans kan vi ena lärarkåren och skapa ett starkt fackförbund som kan stå upp mot arbetsgivarna.
När svenska folket fått frågan i en färsk Novusundersökning om vilket yrke som behöver en högre lön är det så få som 13 procent som väljer något av läraryrkena, detta trots att lärarlönerna ligger en dryg tusenlapp under arbetsmarknadens genomsnitt.
Flest vill ge vårdpersonal högre lön, självklart till följd av coronapandemin.
Men det är inte hela sanningen. Novus väljarbarometer från juni 2020 visar att skolfrågorna har sjunkit i intresse under de senaste fyra åren.
Det är en frustrerande utveckling.
Coronapandemin har satt ljus både på hur samhällsbärande skolor och förskolor är, såväl som på hur viktiga lärarna är för elevernas utveckling och lärande.
En del av skulden till att skolfrågorna inte har allmänhetens stöd får vi lägga på oss själva. I över 30 år har de båda lärarfacken försökt samarbeta, ofta med ett haltande resultat. Det blev tydligt i den gemensamma utvärdering som Lärarförbundet gjort tillsammans med Lärarnas Riksförbund och som publicerades i början av året. Den visade på både konflikter och samarbetssvårigheter.
Vi har spenderat mer tid med att komma fram till bleka kompromisser i stället för att stå starka mot arbetsgivarna. Detta måste få ett slut. Lärarkåren är värd bättre. Särskilt efter den tuffa våren där lärarna kämpat med hård arbetsbelastning, dubbelarbete och hög frånvaro bland kollegor.
Nu har vi chansen att samla lärarkåren och skapa en ny organisering tillsammans med Lärarnas Riksförbund. Frågan ska i dagarna upp på båda förbundens kongresser och vi hoppas att den långa väntan är över.
Lärarna förtjänar en stark facklig organisation som kan stå upp inför det tuffa ekonomiska läge som vi ser framöver. Kommuner skjuter upp budgetprocesser därför att det är omöjligt att beräkna både skatteintäkter i arbetslöshetens spår och de extra utgifter som coronapandemin medför.
Samtidigt har den tongivande arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv lagt ett nollbud. Senast det gjordes ett rejält försök att samla lärarkraften var 1988, för 32 år sedan, då hoppade Lärarnas Riksförbund av förhandlingarna om en gemensam organisering.
Men nu är det nya tider och nya möjligheter. Att arbetsgivare ska kunna ställa oss emot varandra måste få ett slut. När man frågar svenska folket vilken välfärdssektor som har störst problem kommer skolan på fjärde plats. Detta trots att skolan lidit hårt av coronapandemin, något som Lärarförbundet varit tydliga med. I en ny gemensam organisering kommer våra möjligheter att lyfta lärarnas frågor och få allmänhetens stöd att öka.
Lärarna har fått vänta i 32 år. Det är hög tid att vi och Lärarnas riksförbund tar vårt ansvar och hittar den väg som krävs för att tillsammans kunna stå starkare mot arbetsgivare och politiska beslutsfattare.
Johanna Jaara Åstrand är förbundsordförande för Lärarförbundet
Texten har tidigare varit införd i Arbetet.
Med anledning av de förestående kongresserna – och den fråga om framtida organisation som de båda lärarfackliga förbunden var för sig kommer diskutera – publicerar Skola och Samhälle idag två olika texter som ger olika syn på frågan om eventuellt enande (den andra är Kjell Tormods text). De båda texterna är dock tillkomna fristående från varandra och är inte avsedda som direkta repliker på varandra.
Rättelse: Texten har redigerats, då det av ingressen felaktigt framstod som att förbunden håller en gemensam kongress, när det i själva verket rör sig om två separata kongresser. Redaktionen beklagar misstaget.
Bild av DanaTentis från Pixabay
Island, Norge och Finland har klarat av det. Nu måste det vara Sveriges tur. Men då gäller det att ingen agerar så att man stöter bort den andra parten.
I texten nämns enbart lärare. Man kan alltså utgå från att Lärarförbundet äntligen ämnar bli ett fackförbund för lärare (med lärarexamen) och göra sig av med arbetsgivarnas representanter i form av rektorerna.
Den dagen ni har omformat er till ett fackförbund för lärare kommer troligen samgåendet med lärarfacket gå ganska smidigt.
Är medlem i LR och är för att vi slår i hop förbunden. Detta skulle möjliggöra en starkare facklig apparat. Tyvärr så kommer det inte att räcka med en starkare facklig apparat utom vi behöver också få i gång en facklig rörelse. Något som det inte finns mycket av i något av förbunden. Kan våra amerikanska kollegor få i gång en facklig rörelse så borde vi också kunna det. Men då behövs det nog att vi byter ut ledningarna i bägge förbunden. För den tråkiga sanningen är att bägge förbunden suger.