John Hattie: Det nära sambandet mellan feedback och formativ utvärdering

Foto av Edvin Johansson, www.unsplash.com

Om utbildningsvetenskapliga begrepp hamnar i facket populära trender, så kan det lätt leda till att förenklade och generella recept för klassrummet proklameras och införs, något som inte gagnar vare sig elever eller lärare, snarare tvärtom. Det menar John Hattie i den här texten om feedback i anslutning till Anders Jönssons och Dylan Wiliams tidigare inlägg (red).

Vi har nyligen avslutat en ny, uppdaterad metaanalys om feedback och den genomsnittliga effekten har minskat till 0.48, men det visar samtidigt på det stora problemet med feedback – den otroliga variationen i effekterna – bland mycket annat att samma feedback fungerar med en elev men inte en annan. Det återspeglar också, tror jag, att man har hakat på en populär trend och nu inför generella recept som inte så förvånande leder till lägre effekter. Jag minns en utbildningsminister som förkunnade ”Feedbackens år”, så jag frågade honom vad han tänkte göra nästa år – stänga av? Simplistiska lösningar, generiska kommentarer och proklamationer är inte vad som behövs. Shirley Clarke och jag har tillbringat många år med att försöka förstå den här variationen och vår senaste bok har det här problemet som fokus.

Det finns inget recept – istället måste feedback omfatta ”vart härnäst” eller informera om förbättring och inriktning, måste vara på rätt nivå för självreglering, måste tas emot, bli förstådd och vara möjlig att agera utifrån.

Många har hävdat att syftet med feedback är att ge svar på ett flertal frågor: ”Vart är jag på väg”, ”Vart ska jag” och ”Vart ska jag härnäst”. Vid klassrumsobservationer av lärare dominerar de första två, men när vi intervjuar eleverna är de tydliga – de vill veta vart de ska gå härnäst – baserat på feedback om de två första.

Det finns faser av instruktion, från innehåll/att kunna något, till att relatera till idéer/veta hur, till självreglering. Feedback måste fokusera på rätt nivå (med något extra adderat inför nästa steg). För mycket feedback på uppgiftsnivån kan göra eleverna beroende av feedback och för mycket feedback på självständiga uppgifter är ofta av mindre värde – rikta feedbacken till där eleven är och kom ihåg att gradvis släppa alltför väl tilltagen feedback från läraren.

Vi har studerat idrottscoaching på elitnivå och våra senaste studier visar att 90% av den feedback tränare ger inte tas emot eller ens förstås eller ageras på. Meddelandet är att vi som lärare måste vara vaksamma för att undervisade elever ska få, förstå och realisera den feedback de får.

När vi ger optimal feedback vid rätt tidpunkt i instruktionscykeln – som tas emot, förstås och går att agera på – så är det är ett av de mest kraftfulla sätt att påverka vi känner till.

Med tanke på att jag har följt Michael Scriven använder jag inte längre uttrycket formativ bedömning – det har inte haft det genomslag som många förutspådde – främst för att alltför mycket fokus går till ”bedömningsdelen” av frasen. Scriven myntade termen ”formativ utvärdering” och det passar bättre för att beskriva essensen i begreppet. Läraren kan ta emot, förstå och agera på utvärderande information från test, från observationer, från samtal med sina kollegor och elever och kan använda sådan utvärderingsinformation för att kontrollera sin egen tidigare tro, uppfattning och hypotes om elevens framsteg. Sådant fokus på utvärderande tänkande är det viktigaste ämnet för vår nästa bok “The Turning Point: Growing expertise and evaluative thinking”

Laureate Professor John Hattie är författare till bokserien Visible Learning, bor i Melbourne, är farfar och morfar, arbetar (tills i december) vid University of Melbourne och är ordförande för AITSL (Australian Institute for Teaching and School Leadership) – allt i den ordning han själv angett.
Översättningen är gjord av Sara Hjelm, Skola och samhälles redaktion, i samråd med författaren.

Referenser:
Hattie, J.A.C., & Anderman, E. (2020). Visible Learning: Guide to Student Achievement – Schools edition. Routledge.
Hattie, J.A.C., & Larsen, S. (2020). The purposes of education: In conversation. Routledge.
Hattie, J.A.C. & Smith, R. (Eds., 2020). 10 Mindframes for School Leaders. Corwin.
Rickards, F., Hattie, J.A.C., & Reid, C. (in press). The turning point: Growing expertise, evaluative thinking, and the future of the teaching profession. Routledge.
Hattie, J.A.C. & Clarke, S. (2019) Visible Learning: Feedback. Routledge.
Scriven, Michael (1967). The methodology of evaluation. In Stake, R. E. (ed.). Curriculum evaluation. Chicago: Rand McNally. American Educational Research Association (monograph series on evaluation, no. 1.
Wisniewski, B., Zierer, K., & Hattie, J. (2020). The power of feedback revisited: A meta-analysis of educational feedback research. Frontiers in Psychology, 10, 3087.