Karin Herlitz: Skapa gemensamma läsupplevelser

I fredags, den 23 april, firades Världsbokdagen. Med anledning av detta publicerar SOS idag två artiklar om läsningens betydelse. Läraren Karin Herlitz skriver om vikten av gemensamma läsupplevelser i klassrummet (red.).

I en tid när allting bara finns ett klick bort har mer ansträngande aktiviteter fått stryka på foten. I senaste PISA-undersökningen 2018 visade det sig att 58% av femtonåringarna bara läser om de måste. Många är de elever som jag har mött på gymnasiet som berättar att de aldrig har läst en bok. Det är en sorglig utveckling av många anledningar, men främst för att det är ett hot mot demokratin. Den minskade läsningen leder till ett mindre ordförråd och det är många som har svårt att ta till sig språket i dagspressen.

Det finns ingen svensklärare som inte tycker att det är viktigt med läsning, men i skolans högre årskurser har läsningen traditionellt sett hamnat utanför klassrummet. När jag gick i skolan på åttiotalet så brukade vi få böcker av vår lärare tillsammans med uppmaningen att lämna in en recension två veckor senare. Det funkade ganska dåligt redan då (jag brukade exempelvis även läsa min äldre brors böcker och skriva recensioner åt honom) och det fungerar ännu sämre idag när internet erbjuder sammanfattningar och analyser av varierande kvalitet.

Läsning är en så pass komplex sysselsättning som i sig motiverar att den flyttar in i våra klassrum. I klassrummet går läsningen från att vara en solitär sysselsättning till att bli en gemensam aktivitet där vi kan utnyttja gruppens olika erfarenheter när vi arbetar med en roman. Jag är övertygad om att det är det bästa sättet att väcka läslusten hos ungdomar som annars inte läser – att ta dem vid handen och leda dem genom en roman som de annars aldrig skulle ha läst.

Istället för att ge eleverna beting att läsa hemma så anser jag att vi i högre utsträckning ska läsa tillsammans i klassrummet. Eleverna har möjlighet att fråga om de kör fast och jag som lärare vet att de har läst och alltså kan delta i diskussioner och andra uppgifter. Tillsammans kan vi ta oss igenom böcker som annars skulle ha förblivit olästa och, kanske viktigast av allt, när vi får veta hur boken landar hos andra – först då kan vi förstå hur den landar hos oss själva, och varför.

Jag som lärare väljer alltid böcker när jag läser i skolan. Jag vet att många förespråkar att eleverna ska få välja själva och att det skulle vara motiverande och skapa läslust. Problemet är bara att elever som aldrig läser inte vet hur man väljer, och jag tycker att läsning på skoltid har ett annat syfte än den rena njutningsläsningen. I klassrummet skapar vi fantastiska läsupplevelser tillsammans och det går utmärkt även om boken vi läser inte är vad de skulle ha valt själva. Tillfredsställelsen att ha tagit sig igenom Kafkas Processen och ha något att säga om den är värd nog så mycket, även om läsningen var både jobbig och svår.

Vi vet idag att elever som frivilligt läser en bok statistiskt sett kommer att klara av alla skolans ämnen med godkända betyg, men trots det tycker vi att vi inte hinner läsa i klassrummet. Om vi inte har tid att läsa – vad har vi då tid med? Jag vill också tro att den gemensamma läsningen i klassrummet ger ringar på vattnet och att fler ungdomar då kommer att läsa även utanför skolan.

Min övertygelse är att om vi vill vända trenden med ungdomar som inte läser så måste vi flytta in läsningen i klassrummet i högre utsträckning. I gruppen får texten bearbetas på många olika sätt och ingen lämnas ensam med sin läsning – det är ett effektivt sätt att skapa läsare. Mitt mål är att eleverna som lämnar mitt klassrum efter tre år ska känna att de kan ta sig an vilken bok som helst som kommer i deras väg. De kommer inte att gilla allt, men de ska aldrig vara rädda för att försöka.

Så, för att vända trenden och få fler ungdomar att läsa mer måste vi låta läsningen ta plats i klassrummet. Vi måste guida ovana läsare genom romaner och vi får inte backa bara för att det är svårt. Svårt är inte farligt. Vi kommer långt om vi bearbetar det lästa tillsammans och modellerar för eleverna hur de kan ta sig an olika sorters litteratur. Inte bara kommer vi att kunna bredda våra elevers världsbild på kort sikt utan vi bidrar också genom att fortsätta förse samhället med medborgare som kan bevara demokratin.

 

Karin Herlitz är sedan 20 år gymnasielärare i svenska och engelska. 2019 tog hon emot Helgepriset för sitt engagemang i ungdomars läsning. Nu är hon aktuell med boken Skönlitteratur i undervisningen. 

 

2 Comments on “Karin Herlitz: Skapa gemensamma läsupplevelser

  1. Tidigt 90-tal i en skånsk byskola, två engagerade mellanstadielärare inspirerade av en högskolekurs och den engelske ungdomsförfattaren Adam Chambers. Vi såg såg en fantastisk utveckling av läsförståelsen. Frivilliga NP gav oss också kvitto på att våra ansträngningar bar frukt.
    ”Like, dislike & wonder” med högläsning i högsätet, svårare är det inte. Fortfarande håller konceptet, prövat från åk 1 – 9 och nu läser tonåringen, barnbarnet och jag på ”FaceTime”. Tack alla våra fantastiska barn- och ungdomsförfattare och Margareta, måtte du le i din himmel!

  2. Världen omkring oss översvämmas av ny teknik. Genom att trycka på en knapp och genom Internet kan vi hitta allt vi önskar. Och det är utan att räkna med det enorma antalet sociala nätverk och underhållningsplattformar. Där människor säger vad de tycker och gör vad de vill. I en sådan värld är det mycket svårt för böcker att överleva. Du måste ägna en stor del av din fritid och anstränga din hjärna för att läsa. Dessutom kan du bli beroende av att läsa böcker. Även pokerspelare bör läsa om utbildningslitteraturen innan de gör sin första satsning på https://bastaspelbolagutanlicens.com för att lära sig av de bästa pokerspelarna. Det kanske inte är värt det. Men…
    + Det ger en känsla som är coolare än vad internet ger oss för tillfället. Allt i den virtuella världen är trots allt inte under vår kontroll, vilket man inte kan säga om vår egen fantasi.
    + Det är en absolut nödvändig form av njutning. Och du måste få tag på en bok för att inse det.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »