Klas Persson: Har digitaliseringen av skolan gått för långt?

Den snabba digitaliseringen utgår från ett antagande om att mer digitalisering alltid leder till en bättre skola menar Klas Persson, som vill se en diskussion i skolan även om teknikens risker och hur vi ska väga dessa i förhållande till undervisning, lärande och personlig utveckling för eleverna. (red.)

Den svenska skolan genomgår i nuläget en digitaliseringsprocess, som gått snabbare och drivits längre än i andra europeiska länder (SOU 2016). Digitaliseringen innebär enorma investeringar och genomgripande förändringar i skolors lärandemiljöer. Det rådet emellertid stor vetenskaplig oenighet och osäkerhet kring hur informations- och kommunikationsteknik (IKT) påverkar elevers lärande och hälsa.

Det finns en växande mängd forskningsstudier som visar på starka samband mellan hög användning av IKT och olika former av social och psykisk ohälsa (t.ex. stress, ensamhet, hyperaktivitet, känslomässig störning, inlärningssvårigheter, koncentrationsstörningar, beteendestörningar, ångest, social fobi, sömnlöshet och depression, Swingle 2016). Internetberoende har observerats hos ett ökande antal människor och rönt allt större uppmärksamhet hos läkare och forskare.

Sådant internetberoende karakteriseras, liksom andra beroenden, av fysiologiska avvikelser i hjärnan och kognitiv funktionsnedsättning (Kuss et al. 2014). Skolan borde rimligtvis arbeta aktivt med att förebygga barn och ungdomars missbruk av mobiltelefoner, surfplattor och datorer likaväl som andra former av missbruk. Det är då särskilt viktigt att elevernas IKT-användning i skolan inte bidrar till att ytterligare elda på destruktiva beteenden.

En annan viktig anledning till att vara varsam med IKT-användning i skolan är hälsoriskerna med elektromagetiska fält och elektromagnetisk strålning från trådlösa nätverk, datorer, surfplattor och mobiltelefoner, där barn är särskilt känsliga (Redmayne 2015).

På basis av befintlig information drog Europarådet (2011) slutsatsen att sådan elektromagnetisk strålning har potentiellt skadliga effekter på människor, växter och djur, även när strålningsnivåerna ligger långt under gällande riktvärden.

Europarådet rekommenderade medlemsländerna att vidta alla rimliga åtgärder för att minska människors exponering för elektromagnetisk strålning, till exempel genom att inte tillåta att trådlös teknik används i skolan och förskolan.

De ännu inte klarlagda strålningsriskerna bör mana till stor försiktighet med IKT-användning i skolan. Enligt miljöbalken ska försiktighetsprincipen råda. Men när det gäller teknikanvändningen i skolan verkar denna i dagsläget åsidosättas. Tydligen har man i Sverige bedömt att riskerna är värda att ta.

Det finns också en omfattande forskning som visar att användning av IKT i klassrummen kan hindra lärande genom att orsaka informationsöverflöd och kognitiv överbelastning (Fried 2008).

Elever använder en stor del av sin dyrbara undervisningstid åt sådant som inte har med deras lärande att göra. Det finns en överväldigande mängd forskning som visar att människor inte kan lära sig att göra många saker på samma gång, utan vi behöver koncentrera oss på en sak i taget för att göra det bra. Ihärdig ansträngning och förmåga att hålla fokus under längre tid är avgörande för att vi ska lära oss på djupet, lösa intellektuellt krävande uppgifter och utveckla vårt minne och vår intellektuella kapacitet (Spitzer 2014).

En lärandemiljö där sociala medier, spel och annan förströelse ständigt är ett knapptryck bort ställer onekligen höga krav på elevernas disciplin och lärarens förmåga att göra undervisningen fascinerande. Risken är stor att eleverna utvecklar ett dysfunktionellt beteende i klassrummet. PISA-undersökningen 2013 visade att elever som använder IKT mycket ofta i skolan generellt fick avsevärt sämre testresultat, även på tester i digital problemlösning (OECD 2015).

Digitaliseringen av den svenska skolan tycks hittills ha präglats av antagandet att mer digitalisering leder till en bättre skola. Men det kan också vara så att digitaliseringen kan gå för långt och negativt påverka elevers lärande, deras personliga utveckling och i förlängningen även samhällsutvecklingen.

Det är viktigt att alla som arbetar i skolan eller med frågor som rör skolan reflekterar och samtalar om elevernas teknikanvändning i skolan: Finns det risker med den nuvarande användningen som vi inte kan acceptera, eller är riskerna värda att ta? I så fall, varför då? Kan vi minska risken för eleverna utan att utbildningens kvalitet blir lidande?

Vi bör svara på dessa frågor utifrån gedigen kunskap, dialog och omsorg om elevernas hälsa. Teknikutvecklingen och teknikanvändningen i skolan är inget förutbestämt och oåterkalleligt, utan det står i människors makt att avgöra hur och när tekniken ska användas.

Klas Persson är civilingenjör, doktor i naturgeografi och lärarstudent

Referenser
Europarådet (2011). Résolution 1815 (2011): The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment.

Fried, C. B. (2008). In-class laptop use and its effects on student learning. Computers & Education, 50(3), 906-914.

Kuss, D. J., D Griffiths, M., Karila, L., & Billieux, J. (2014). Internet addiction: a systematic review of epidemiological research for the last decade. Current pharmaceutical design, 20(25), 4026-4052.
OECD (2015), Students, Computers and Learning: Making the Connection, OECD Publishing, Paris.

Redmayne, M. (2016). International policy and advisory response regarding children’s exposure to radio frequency electromagnetic fields (RF-EMF). Electromagnetic biology and medicine, 35(2), 176-185.

Spitzer, M. (2014). Information technology in education: Risks and side effects. Trends in Neuroscience and Education, 3(3), 81-85.

Swingle, M. (2016). i-Minds: How cell phones, computers, gaming, and social media are changing our brains, our behavior, and the evolution of our species. New Society Publishers.

SOU (2016). Digitaliseringens effekter på individ och samhälle – fyra temarapporter (Rapport 2016:85). Stockholm: Statens Offentliga Utredningar.