Klas Roth: Det är dags att öppna upp tunnelseendet i skoldebatten!

Författarna till boken Kunskapssynen och pedagogiken vill med konservativ ideologi, meritokrati och neurovetenskap fånga upp en skola i ”fritt fall”. Men är verkligen skolan i “fritt fall” eller används deras debattinlägg i själva verket för att legitimera en önskan om ett mindre rättvist och mer ojämlikt samhälle? 

Med konservativ ideologi, meritokrati och neurovetenskap vill kritikerna Magnus Henrekson, Inger Enkvist, Martin Ingvar och Ingrid Wållgren i boken Kunskapssynen och pedagogiken: Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas, förhindra vad de kallar för en skola i ”fritt fall”, vilket de finner vara ”allvarligt” och ”förfärande”. De ovan nämnda kritikerna publicerar sig även flitigt i bland annat Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Lärarnas tidning samt Svensk Tidskrift. Budskapet är detsamma: skolan har misslyckats och det beror enligt dem på en postmodern kunskapssyn i pedagogikämnet samt vänsterns radikalisering av skolan. Magnus Henrekson säger också i en intervju i Lärarnas tidning att ”dagens kunskapssyn gör eleverna sjuka” och vill tillsammans med Isak Skogstad i Dagens Nyheter att pedagogikämnet ska avvecklas från lärarutbildningen. Inger Enkvist menar i konservativa Svensk Tidskrift att det även är Olof Palmes fel att skolan radikaliserats politiskt på ett för henne oönskat sätt. I Svenska Dagbladet menar Enkvist att detta dessutom lett till att Sverige börjar likna utvecklingsländerna. Gapet mellan deras katastroftankar och de resultat skolan uppvisar verkar inte bekymra dem (Sverige ligger över genomsnittet i PISA), vilket väcker en undran: är skolan i fritt fall, som de påstår, eller maskerar deras debattinlägg en önskan om ett mindre rättvist och mer ojämlikt samhälle? Jag misstänker det senare.

Dessa kritiker hävdar att fakta och faktainlärning, disciplin samt höga krav och förväntningar skapar en skola som inte bara bygger på ”rätt” kunskapssyn, utan också skapar den önskade hierarkiska och icke egalitära samhällsordningen. I denna nya ordning ska de som inte förväntas vara en del av eliten underordnas de faktorer kritikerna menar ger framgång på en arbetsmarknad, nämligen: ”självdisciplin, social kompetens, motivation, arbetsmoral, uthållighet, pålitlighet, punktlighet och emotionell stabilitet”. Eleverna ska i denna önskade ordning inte kunna excellera eftersom: ”[D]et är viktigt med en betygsskala där i princip ingen slår i taket”. Därefter är det: ”upp till framtida arbetsgivare att avgöra om betygen är tillräckliga för att individen ska kunna bli en produktiv medarbetare.”

För att kunna skapa det kritikerna önskar, reducerar de all kunskap till naturvetenskap: ”Den kunskapssyn vi förordar är ett nödvändigt villkor för att skolval och konkurrens alls ska fungera. Då och endast då skulle konkurrens och skolval kunna få de eftersträvade effekterna.” Detta är en skola där eleverna inte bara förväntas få de ”rätta” kunskaperna, utan också bli produktiva medarbetare. Skolan ska med andra ord inte längre bidra till att också fostra engagerade och kritiskt granskande samhällsmedborgare. I deras framtida utopiska meritokratiska samhälle ska eliten dominera och övriga medborgare underordna sig makten i blind tilltro till dem. Vad händer då med de som inte har hög arbetsmoral på det sätt kritikerna definierar? Ska civil olydnad stävjas? Ska de som eliten klassificerar som emotionellt instabila inte ges plats på arbetsmarknaden? I kritikernas reaktionära åtgärdspaket lyser bildning, kritiskt tänkande, kreativitet, självständighet, estetiska ämnen samt ansvar och demokratiskt deltagande med sin frånvaro. Det finns anledning att bekymra sig!

Med sitt ensidiga fokus på naturvetenskaplig kunskap i skolan skopar kritikerna ut andra legitima sätt att se på kunskap, som till exempel de kunskapsintressen kritisk teori och postmodernismen omfattar, det vill säga granskning av kunskap om de sociala och samhälleliga institutioner människor själva skapat, såsom banker, försäkringsbolag, hälso- och sjukvård samt innovationer och ny teknik. Dessa traditioner vill med sina kunskapsintressen medvetandegöra och skapa möjligheter för människor att forma ett mera rättvist, jämlikt och friare samhälle för alla. Det är bekymmersamt att sådana för samhället väsentliga kunskapsintressen saknar värde för kritikerna. Det finns anledning att misstänka att kritikerna maskerar en önskan om att hålla postmodernister och kritiska teoretiker borta från en granskning av den skola och det samhälle de önskar skapa.

Kritikernas betoning av naturvetenskap och naturvetenskapliga fakta som bot mot det påstådda förfallet står samtidigt i bjärt kontrast till deras i boken Kunskapssynen och pedagogiken framförda utsagor om att ”utbildning och kunskap inte automatiskt gör en person till en god människa”, och att erfarenheten från förintelsen tilltufsade ”tron på det rationella förnuftet och klassisk bildning … genom insikten om att även välutbildade, till synes civiliserade, människor kunde begå de mest ofattbara grymheter”. I deras vision om ett nytt och mer välordnat samhälle med disciplin och hårt arbetande individer enligt givna normer, lyser även analyser av förändringar i samhälle, kultur och arbetsliv med sin frånvaro. Arbetsmarknaden förändras. Det finns inte längre samma struktur av givna arbetsmöjligheter inom jordbruk, industriproduktion och distribution som skolan en gång kunde förbereda eleverna för. Och nu minskar jobben också i servicesektorn. Vad tänker kritikerna att de kommande generationerna ska arbeta med? En sådan analys gör de inte, trots att detta har en avgörande betydelse för hur skolan bör utformas.

Kanske beror frånvaron av analys på deras snäva fokus på hjärnan, som kritikerna menar kan ”bli bra på något” genom ”betydande ansträngning, övning och repetition”, som om hjärnan agerar utan kropp, sammanhang och historia. Men istället för att se på vilket eller vilka sätt olika vetenskaper kan bidra till utveckling så reduceras samhällsvetenskap och humaniora till naturvetenskap. Istället för respekt för alla människor som unika varelser, vill kritikerna reducera flertalet till funktioner på en arbetsmarknad. Det är alltså med en sådan samhällssyn och människosyn kritikerna vill förändra skolan och i förlängningen samhället i grunden. Men det är inte ett samhälle jag vill verka för eller känner mig hemma i.

 

Klas Roth är professor i pedagogik vid Stockholms universitet

 

Referenser

Enkvist, I. (2014) Palmes skolpolitik lever kvar, Svensk Tidskrift, 29 augusti.

Enkvist, I. (2019) Sverige börjar likna utvecklingsländerna, Svenska Dagbladet, 14 februari.

Henrekson, M. (red.) (2017) Kunskapssynen och pedagogiken: Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas, Dialogos förlag.

Henrekson, M. (2019) Lärosätena försöker tiga ihjäl kritiken, Lärarnas tidning, 17 januari.

Henrekson, M och Skogstad, I. (2019) S självkritiska omprövning av skolpolitiken är ett föredöme, Dagens Nyheter, 11 februari.

40 Comments on “Klas Roth: Det är dags att öppna upp tunnelseendet i skoldebatten!

  1. Fler än författarna till “Kunskapssyner och pedagogik” (2017) gör ner dagens pedagogik. Åsa Wikforss, teoretisk filosof, är också en tung debattör, vars kritik jag bemött.
    Men även pedagoger lider av tunnelseende.
    Som KUNSKAPSANALYTIKER, anser jag att skolan inte är betjänt av politisk kritisk teori, lika lite som av ett snävt fokus på hjärnan.
    När därför pedagoger av disciplinen, tvingar bort Kants tydliga Elementärlära och Kunskaps- och Förståndsteori i Kants huvudverk “Kritik der reinen Vernuft”. För att ersätta dem med frågor hos Kant om “kunskap, etik, estetik och radikal ondska”.
    Då tjänar det inte pedagogiska syften utan görs till en inomvetenskaplig strid.
    Den striden borde kanske pedagoger ta. Istället för att i artikel efter artikel slå ner på så uppenbart felaktig kritik som vi enkelt borde ha kunnat mota bort med bättre pedagogiska gränser.

    • Kerstin , kul att se att det finns någon som verkar ha förstått vad Kant försökte säga.

      Men den är inte lätt kritiken av det rena förnuftet men när man äntligen börjar förstå vad han skrev så försvinner verkligen alla dessa anomalier som vetenskapen är behäftad med.

      Det tråkiga är att de flesta näst intill uteslutande läser vetenskapsteori i syftet att bli klar med sin C-uppsats och fullständigat missar faktumet vad vetenskapsteori handlar om.

      Det handlar om om precis allt från pedagogik till behaviorismen. Inte i detalj men de övergripande teorierna som i ett senare utvecklas till andra teorier inom pedagogik.

      Säger amen till det mesta som du skrev.

      Lennart

    • Den här artikeln gör mig verkligen bekymrad. Från den kunskapsfientliga grundtonen till försöken att misstänkliggöra vetenskaplig forskning som till skillnad mot det hermeneutiska tolkandet är transparent, empirisk och kritisk till sin natur. Åsa Wikforss professor i praktisk filosofi och nybliven medlem av vetenskapsakademin har beskrivit skolans kunskapssyn som ett demokratihot. Läs gärna min intervju med henne i https://slf.se/seniora-lakare/app/uploads/2019/03/1-2019-dubbelsidig.pdf

      • Hej Josef, har Harari rätt i när han hävdar nedanstående?

        ”Vetenskapen är oförmögen att prioritera. Den kan heller inte bestämma vad dess upptäckter ska användas till. Ur en rent vetenskaplig synvinkel är det exempelvis oklart vad vi ska göra med våra ökade kunskaper om genetik. Ska vi använda dem till att bota cancer, med genetisk ingenjörskonst skapa en grupp övermänniskor eller genmodifiera mjölkkor med gigantiska juver? Det är uppenbart att en kommunistisk regering, en nazistisk regim och ett kapitalistiskt företag skulle använda samma vetenskapliga upptäckt för helt olika ändamål, och det finns ingen vetenskaplig grund för att rangordna en användning över en annan” (Harari, 2014, Sapiens, s. 268).

  2. Hej Klas, jag delar din bild av tillståndet i dagens skrämmande ensidiga och sorgligt lågpresterande skoldebatt. Men samtidigt ges ju gyllene tillfällen för pedagogikforskare och andra att i detta observera och söka förklaringar till varför skoldebatten faktiskt ser ut som den gör. Vi får hela tiden närmast övertydliga exempel på hur de aktiva ideologernas budskap är beroende av de mer handfasta villkor som yttrar sig i de senaste decenniernas eskalerande ojämlikheter i samhället liksom vilka intressen nuvarande kunskapsregim egentligen tjänar. Kan någon med öppna ögon längre betvivla det intima sambandet mellan dagens faktafixerade kunskapssyn i skolan och en människosyn utan medkänsla och en samhällssyn utan solidaritet?

    • Pär Engström!
      håller tyvärr inte alls med Hariri. Han moraliserar utan att riktigt förstå att naturvetenskaplig forskning handlar om kritiskt tänkande och logik. Själva grunden är att man redovisar alla data och sedan värderar kritiskt bevisen för att hypotesen håller. Ju mer kritisk analys och ju mer samstämmiga oberoende observationer desto bättre studie. Det är raka motsatsen till den gren av skolforskningen som vilar på teologisk exegetik och där man bara argumenterar för den enda rätta tolkningen.

      • Hej Josef!

        Du har nog missförstått Harari. Han redovisar exakt det du säger- men sedan går han vidare. Han pekar på kopplingen mellan forskning och omgivande samhällets värderingar.
        Han pekar också på hur forskning ger redskap till att omvandla människa och samhälle.
        Som exempel (som inte nämns i Harari): Den kinesiska forskaren He Jiankui tillkännagav i november 2018 att hans forskarteam har med hjälp av gensaxen CRISP/Cas9 redigerat arvsmassan hos mänskliga embryon som resulterat i en tvillingfödsel. Detta är en vetenskaplig sanning. Om Åsa Wikfors har rätt – att sanningen har ingen agenda – hur är det då möjligt att såväl forskare som Kinas regim kom att fördöma denna vetenskapliga sanning?

      • Hej Josef
        Ge gärna något exempel på skolforskning du talar om och där man argumenterar för den enda rätta tolkningen.

  3. Innan denna debatt åter spårar ur så vill jag påtala att det inte finns många som i egentlig bemärkelse förstått eller förstår vad vetenskap är och om vi inte förstår vad vetenskap är så blir debatten ganska menlös av skälet att det är med vetenskapens paradigm som den akademiska världen säger att allt akademiskt skall lösas på samt var grundat i .

    Jag som Åsa håller till i den filosofiska världen. Hon är teoretisk filosof och jag riktar in mina blickar på det vetenskapliga perspektivet. Området kallas för vetenskapsteori och är till sin utformning tvär vetenskapligt vilket gör att det är fler parametrar som behandlas när man tar ställning till något. Rättare sagt allt som finns inom det filosofiska hägnet berörs inom vetenskapsteorin vilket gör att kunskapsteorin inom den teoretiska filosofin är med på ett hörn.

    Jag har även i min enfald och brist på intelligens satt felet till att uteslutande vara något relaterat till dagens pedagogik och med det metodik.

    Det är grymt lätt att göra något fel och verka smart och slagkraftig .

    Fortsättning DEL:1

  4. Jag fann felet till den härdsmälta som finns i skolan i from av en uppsjö av olika teoribildningar som används i skolan i stället för en, till att dels vara Descartes mät hysteri samt att fortfarande 300 år efter hans död har ingen förstått vad Kant försökte säga vilket är det som får mig till att kunna skriva att ingen förstår vad vetenskap är av skälet förstår man inte vad Kant skrev så missar men grund paradigmet i vad vetenskap är alltså dess grundvalar.

    Det finns en otologisk teori som heter materialism som fortfarande i stor utsträckning påverkar och utformar diskussionen i vad och hur vi skall prata om utbildning och pedagogik.

    Så diskutera inte pedagogik utan läs och försök förstå vad det var som Kant skrev så löser sig allt.

    Jag är inte professor eller fullblods akademiker utan en som sett Kants storhet i det som han skrev i sitt mästerverk “kritiken av det rena förnuftet där rena i detta sammanhang betyder det som är fritt från det empiriska.

    Ni kan diskutera i tre hundra år till och fortfarande inte komma någon vart.

    Fortsättning DEL: 2

  5. Ert tänkande är låst på ett sätt att se på problematiken som är på en lägre nivå än den lösning som Kant gav via sin logik.

    Jag kan hävda att bilar skall köras på ett sätt beroende på att jag vet hur en motor fungerar men att köra en bill handlar om så mycket mer än en motor o

    Gillar Kerstins kommentar hon vet att hon är på rätt spår vilket faktiskt är kliniskt rätt.

    Jag väljer dock att lyfta frågan hela vägen upp till finrummet med att säga att HELA den akademiska världen även inom min egen fakultet åter skall begrunda vad det var Kant sade samt ta sig en till på vad dess implikationer blir så kan den logiska härdsmältan som finns inom dagens humaniora en gång för alla försvinna. Problemet är i Kuhns terminologi en stor anomali som enligt mig bra kan lösas via Kant.

    Det är med logikens hjälp och Kants insikt som det löses

    Det tråkiga är att den akademiska världen lider brist på självinsikt och självkritik i hur de tar till sig information .

    Fortsättning del:3

  6. Det tråkiga är att den akademiska världen lider brist på självinsikt och självkritik i hur de tar till sig information .

    De lyssnar bara på professorer .

    De är arroganta när de gör så och det kommer att bli deras fall.

    Jag är extremt kritisk till mitt eget vetande för att inte bli en av alla andra högfärdiga människor som tror sig vet bäst trots att jag inom vetenskapsteori verkligen kan säga till mig själv att jag vet bäst av skälet att jag kan rättfärdiga det.

    Jag menar inte att jag kan allt om atom klyvning eller tror att jag kan ersätt en läkare utan att jag kan grunderna i vad vetenskapen är som i sin tur utgör grunderna inom fysik och biologi, psykologi.

  7. Klas,

    Jag finner det anmärkningsvärt att du, särskilt då du är professor, helt åsidosätter generositetsprincipen och tillskriver andra debattörer illasinnade motiv när du skriver: “…maskerar deras debattinlägg en önskan om ett mindre rättvist och mer ojämlikt samhälle? Jag misstänker det senare.”

    Nu handlar det här inte om mig, men jag har varit med om samma bristfälliga argumentationsteknik. Problemet är att du m.fl. misstänkliggör andra personers motiv. Det är inte bra – varken för debatten eller skolan.

    Ett tips: Utgå från att andra vill väl, även de du inte håller med. Det gör jag själv. De flesta av oss som engagerar oss i skolfrågan drivs av ett engangemang för barnen. Om det är vi överens, men däremot så debatterar vi om _vägen_ dit. Det är där debatten om skolan bör föras. Att misstänkliggöra debattmotståndare för att drivas av onda viljor är kontraproduktivt.

    Och jag kan berätta för dig att dina misstankar är helt fel. Ingen av författarna till boken drivs av en vilja att skapa ett mindre rättvist och mer ojämlikt samhälle. 🙂

    • Isak! Vilken generositetsprincip använder du dig själv av när du skriver dina kategoriska debattartiklar där du dömer ut hela discipliner?

    • Isak!

      När du ändå är på tråden – vad säger du om innehållet i Roths artikel?
      T.ex. hans förslag om att se på vad olika vetenskaper kan bidra med.
      Och diskutera detta i relation till ditt och Magnus Henriksens förslag i DN-debatt feb. 2019 där ni endast framhåller att lärarutbildningen ska bygga på neurovetenskap som vetenskaplig grund (ni framhåller även praktisk metodik och betyg och bedömning).
      Med din generositetsprincip borde väl vi finna mycket matnyttigt även utanför neurovetenskapen?

    • Mycket bra synpunkt faktiskt. Jag störs också av detta moraliserande ifrågasättande av andra debattörers motiv och intentioner. Lite sekt -varning kring den typen av argument

  8. Jag förstår inte varför Klas Roth är emot meritokrati. Hur ska tjänster annars tillsättas? På politiska meriter, släktskap, tärningskast?

    Neurovetenskap kan väl inte vara fel?

    • Neurovetenskapens vara eller icke vara avgörs utifrån det ontologiska perspektiv som vi utgår från att vetenskapen skall ha som sitt grund paradigm.

      Jag gillar teknokrati och anser att det är bäst under förutsättningen att man hanterar det antropocentriska paradigmets anomali med hjälp av Kant.

    • Arne Var läser du det? Det som hävdas är väl snarare problemet med att sortera barn redan tidigt.

      För inte så länge sen var det de privilegierade klassernas barn som hade tillgång till högre tjänster. Det var inte meritokrati. Efter andra världskriget kunde först “begåvningsreserven” i form av arbetarklassens män få tillgång till högre studier. Först senare kvinnor. Meritokrati i verklig mening har vi väl kanske inte ens idag. För det krävs att alla tillsättningar är anonyma.

  9. Kant eller neurovetenskap eller Harari?
    ”För omkring 13,5 miljarder år sedan uppstod materia, energi, tid och rum i och med det vi kallar Big Bang. Berättelsen om dessa grundläggande egenskaper hos universum kallas fysik.
    Omkring 300 000 år efter att materia och energi hade uppstått började de förena sig i komplexa strukturer som kallas atomer, som sedan förenade sig till molekyler. Berättelsen om atomer och molekyler och deras samspel kallas kemi.
    För omkring 3,8 miljarder år sedan, på en planet kallad jorden, förenade sig vissa molekyler och bildade stora och invecklade strukturer, som kallas organismer. Berättelsen om organismer kallas biologi.
    För omkring 70 000 år sedan började organismer tillhörande arten Homo sapiens bilda ännu mer invecklade strukturer, som kallas kulturer. Dessa kulturers följande utveckling kallas historia” (s. 11) [. …]
    ”Människosläktet börjar överträda det naturliga urvalets lagar och ersätta detta med den intelligenta designens lagar” (s. 382)

    Harari, Y. N. (2014) Sapiens – En kort historik över mänskligheten.

    • Efterord: Djuret som blev en gud

      ”För 70 000 år sedan var Homo sapiens ännu ett oansenligt djur som skötte sitt i en vrå av Afrika. Under de följande årtusendena omvandlas arten till hela planetens herre och ekosystemets skräck. I dag står sapiens i begrepp att bli en gud, att förvärva inte bara evig ungdom utan också den gudomliga förmågan att skapa och förgöra”. […]
      ”Vi är mäktigare än någonsin tidigare, men vi har mycket oklara föreställningar om vad vi ska göra med all denna makt. Än värre är att människor verkar vara mer oansvariga än någonsin. Som egenhändigt skapade gudar som bara har fysikens lagar som sällskap är vi inte ansvariga inför någon. Vi ställer därför till förödelse bland andra djur och i det omgivande ekosystemet när vi ständigt jagar bekvämlighet och underhållning, men blir aldrig tillfredsställda.
      Finns det något farligare än missnöjda och oansvariga gudar som inte riktigt vet vad de vill?” (s. 399-400).

      Harari, Y. N. (2014). Sapiens – En kort historik över mänskligheten. Stockholm: Natur & Kultur.

      Vad kan vi lära av Harari?

    • Det var Kant som fick vetenskapen till att förstå att den verkligen fanns.Utan Kant så hade vetenskapen inte trott på den verkligheten i from av bilar eller hus verkligen fanns av skälet att de hade levt efter Hume’s ide och till vis del Platon det att varandet bara är ett sken utan substans och att vi lurar oss själva till att tro en massa saker.

      Kant skulle även ge dig rätt i det som du säger samtidigt som han skulle påtala att det krävs en person eller ett noumen för att kan komma på det.

      Kant säger att det finns mer att förstå utan att säga att det som du säger är fel av skälet att han tycker att du har klockrent rätt punkt slut.

      Kant är så missförståd att man kan gråta.

  10. Lennart

    Det som är märkligt är ju hur man som professor/filosof kan hävda att något så komplext som ett skolsystem kan förklaras på något enkelt sätt i debattartiklar eller böcker eller att det finns enkla “recept” som fungerar överallt alltid?

    Varje beskrivning av ett fenomen som exempelvis skolan, hur icke-falsk den än är, är partikulär och utgår från något visst perspektiv medan resten av fenomenet hamnar i skuggan trots att dessa sidor av kan vara minst lika väsentliga för att vi ska förstå den (confounder i statistiska studier).

    Så, hur är det ens möjligt debattera på sina egna personliga anekdoter om hur “skolan är” och hävda att detta har med vetenskap att göra? Det har jag så svårt att förstå. Hur blir svepande beskrivningar och privata erfarenheter plötsligt sanning och kunskap utan att ha passerat processen där man samlar in och redovisar hur man vetenskapligt gått tillväga? Hur kan påståenden i böcker och tidningsartiklar ens jämföras med kunskap i vetenskaplig mening? Beats me! När man nu hävdar att pedagogik är flummigt så bör man väl ha höga krav på sin egen vetenskapliga metod kan tyckas.

    • Du har rätt i det mesta .

      Empirisk forskning som vi pratar om här är inte heltäckande vilket gör att teorierna mycket sällan blir allmängiltiga som exempelvis tyngdlagen eller att människor måste få energi i sig för att överleva.

      Läser du Kant och förstår vad han säger så behöver du inte lyssna på dogmatiska professorer.

      Däremot så tror jag på enkelheten men det innebär inte att jag anser att man kan reducera ner allt till en gäspning.

      Jag anser att forskare som professor inom utom min egen fakultet åter tar och sätter sig ner och studerar vad vetenskap handlar om.

      Jag anser att de inte riktigt vet , mycket men inte allt och det är viktigt att de får detta allt så att de inte skriver så dogmatiska böcker eller artiklar.

  11. Det är anmärkningsvärt att en professor i pedagogik (humanistiskt ämne) anklagar framstående professorer för ont uppsåt utan att motivera detta med annat än lösa spekulationer. När Jonas Linderoth gjorde avbön från konstruktivismens orimliga intåg under 90-talet nobbades han och frystes ut av sina kollegor. Vilken humanism vittnar det om? Linderoth vittnade dessutom om kollegornas kallsinniga betraktande av de fallande kunskaperna i skolan. Roth tillhör uppenbart den grupp som Linderoth syftade på eftersom han är nöjd med dagens skola.

    Författarna är konservativa i att de vill ha tillbaka den kunskapsskola vi hade under 70-, 80- och början av 90-talet som förde Sverige till en toppnation i den första större internationella kunskapsmätningen, TIMSS 1995. Därefter har det varit ”fritt fall”, enligt TIMSS 2015 under EU/OECD-snittet i matematik för 15-åringar. Samma sak gäller matematik och fysik för gymnasiet. Dessutom har den ena PISA-mätningen efter den andra rapporterat om att Sverige sticker ut med betydande ordningsproblem. Anmälningarna om fysiskt våld i skolan har ökat 100% senaste 5 åren!

    • Hej Hans-Gunnar!

      Jag uppfattar inte att Enkvist och Henrekson vill ha tillbaka den skola som fanns på 1970- och 80-talet. De skriver:

      “Runt 1950 när reformvågen startade fanns flera hundra år av beprövad erfarenhet, vilken i huvudsak kom att ignoreras av efterkrigstidens pedagoger och skolpolitiker. Sedan dess har vi samlat på oss en mängd erfarenhet av metoder som visat sig inte hålla måttet” (Kunskapssynen och pedagogiken s. 21). Just Enkvist har i olika artiklar ifrågasatt införandet av en gemensam grundskola.
      Linderoth har rätt, kritiken av svensk skola och lärarutbildning är långt ifrån enhetlig.
      En PISA-kurva är en sak, orsaker till och åtgärder är en annan sak.

      • Hej igen!

        Jo, en efterkrigstidsreform som Henrekson har hyllat är valfrihetsreformen.
        Att den hittills har misslyckats beror, enligt Henrekson, på dålig mätteknik av elevers prestationer. Jag har frågat honom och Isak Skogstad hur de tänker när de beskriver att eleven (och dennes föräldrar) är både konsument (väljer skola utifrån information om skolans kvalitet) och producent (skolan har inte ansvar för att eleven når målen – det är elevens ansträngningar som avgör).
        Men som vanligt får jag inget svar.
        Det enda svar jag hittills jag har fått från Henrekson är att han tycker att Hararis bok “Sapiens” är fantastisk.

  12. Hans-Gunnar. Om du läser artikeln av Roth så ser du att han citerar professorernas böcker, det är inte några fria spekulationer. Du kanske inte har läst lika noga?

    Inger Enkvist hävdar att skolan fungerade bäst före 1962, men då var det ju väldigt få som fick gymnasieexamen, så hur kan man säga att det var “bättre”? Man sorterade bort stora delar av årskullen redan innnan.. Det hon hävdar är inte detsamma som du gör ovan.

    Vad avser du med konstruktivism? Piagets variant var ju särskilt uttalad under den tid du menar var en guldålder. Vad exakt menar du med konstruktivism? Det finns många varianter. Om man hävdar att det är “den” som är problemet så bör man kunna referera till källor. Så vad menar du rent konkret? Titta gärna i några av de vanligaste läromedlen och visa av som är “konstruktivism” där. https://www.provlas.se/geografi-vart-land-13/#provlas

  13. Hans-Gunnar
    Det du ser i artikeln är citat från böckerna. Kanske har du inte sett detta tidigare? Klas Roht lyfter fram vad det verkligen står.

    Vad avses med konstruktivism? Hittar du något exempel i vanliga läromedel? I mina ögon ser de likadana ut idag som under den sk. guldåldern https://www.provlas.se/geografi-vart-land-13/#provlas

    Vad menar du med konstruktivism? Är det konstaterandet att det är människan som tar fram det vi kallar kunskap och att den utvecklas över tid? Den sk. vetenskapliga paradoxen? Eller vad menar du?

  14. .Hej Per och Anna-Lena!

    Det stämmer att Inger Enqvist tycker att den gamla realskolan var en betydligt bättre förberedelse för högre teoretiska studier än dagens grundskola. Eftersom jag gick realskolan på 50-talet kan jag hålla med henne om det, men även om jag (med arbetarbakgrund) kunde antas fick de flesta nöja sig med 7 elller 8 år i folkskolan utan möjlighet att studera vidare. Det var inte en rättvis skola!

    Författarna är dock inte så naiva att de tänker sig gå tillbaka till 50-talets skola. Däremot tycker man antagligen, med all rätt, att en hel del av realskolans innehåll och kvalitet borde behållits för de som ska gå de teoretiska gymnasieprogrammen. Dagens totala avsaknad av nivågruppering i högstadiet är ett svek mot såväl högresterande som lågpresterande elever.

    Eftersom jag arbetat i såväl gymnasieskolan som vid en teknisk högskola från slutet av 60-talet till 2005 har jag tagit emot och vidareutbildat elever från både grundskolan och gymnasiet. Mitt stöd till författarna bygger på mycket lång erfarenhet av hur innehåll, undervisningsformer, arbetsmiljö och kunskapsnivå förändrats i skolan.

    • Hej Hans-Gunnar och Anna-Lena!

      Jag kommer här att koppla ihop tre saker – ingen av de personer jag nämner anklagar jag för att koppla ihop dessa saker. Däremot kan andra i framtiden mycket väl göra det.
      Projektet “Kunskapssynen och pedagogiken” legitimerades som ett tvärvetenskapligt projekt.
      Jag ställde en del frågor till författarna, bl.a. om vilket synsätt på människan de utgick ifrån.
      Då hävdades det att det var ett humanistiskt synsätt.
      Magnus Henrekson och Isak Skogstad skrev i år en debattartikel där en lärarutbildning föreslås endast ha ett neurovetenskapligt synsätt på människan för att garantera en vetenskaplig utbildning.
      Den enda humanistiska inriktningen som har en biologisk utgångpunkt har benämnts “evolutionär humanism” (Harari, 2014, s. 231)

  15. Hans-Gunnar vad är det då för skola författarna vill ha?

    Jag har hört Henrekson föreläsa. Han hänvisade till att det var bättre förr men uttryckte inte en enda idé om hur det kunde bli bättre baserat på en analys av dagens samhälle.

    Det är mycket som förändrats sedan 1950-talet. Väldigt få skulle drömma sig tillbaka till detta decennium när det gäller att organisera andra samhälleliga praktiker. Så varför just skolan?

    Och vad är konstruktivism?

    Jag tänker att debatten i boken flyttar fokus från hur friskolreformen påverkat utvecklingen. Skolmarknaden är big business. Man får inte glömma att Henrekson är VD för Institutet för Näringslivsforskning, IFN, är en stiftelse som ägnar sig åt forskning med hög relevans för det svenska näringslivet.

  16. Anna-Lena!

    Du frågar vad jag menar med konstruktivism. Känner du inte till hur verksamheten ser ut i klassrummen? I matematik t.ex. är den dominerande undervisningsmetoden räknande ur läroboken på egen hand med läraren som handledare. Sällsynt med gemensamma genomgångar och dialog där man diskuterar matematik. Det är definitivt inte Vygotskijs konstruktivism där läraren leder undervisningen, men det är ointressant vad vi kallar den. Problemet är att eleverna inte kan lära sig vare sig matematik, fysik, kemi, svenska, främmande språk etc. utan en mycket stor del lärarledd undervisning.

    Lärarledd undervisning, innehåll med fokus på grundläggande faktakunskap där eleverna förstår begrepp, definitioner, samband och kan använda kunskaperna i problemlösning kombinerat med ordning och reda i klassrummen karakteriserar undervisningen i matematik och naturvetenskap under 70 -och 80-talet. Jag tolkar författarna som att de vill ha tillbaka det. Detta står inte i motsats till att skolan fortsätter fostra eleverna till demokratiska medborgare!

    .

  17. Anna-Lena!

    Roth kritiserar naturvetenskaplig kunskapssyn och påstår att den ”skopar” ut annan legitim kunskapssyn. I det sammanhanget tar han upp granskning av samhällsinstitutioner som banker, förs.bolag, sjukvård samt innovationer och teknikutveckling. Detta kräver enligt min mening mer av naturvetenskap. Vad är förutsättningen för innovation och teknikutveckling? Han nämner inte klimathotet – en ödesfråga som står och faller med matematik, naturvetenskap och teknik.

    Har du läst nobelpristagaren Kahnemans bok ”tänka, snabbt och långsamt”? Han kritiserar forskare inom samhällsvetenskap, humaniora och psykologi för bristande kunskaper i statistik. Han beskriver en undersökning av 1662 skolor i Pennsylvania för att ta reda på vad som utmärker de bästa skolorna. Resultatet blev att små skolor förekom 4 ggr mer än förväntat bland de bästa skolorna. Man satsade tiotals miljarder dollar på små enheter.

    Resultatet berodde på att variansen är större för små skolor. Ett gigantiskt misstag beroende på att man inte hade grundläggande kunskaper i matematisk statistik! Jag har stött på samma okunskap hos skolforskare i Sverige.

    • Hans-Gunnar!

      Klimatet eller väder är ett kaotiskt system av första ordningen, dvs. reagerar inte på förutsägelser om det. Därför kan vi med datormodeller få alltmer bättre prognoser över framtida klimat eller väder. T.ex. marknader är ett kaotiskt system av andra ordningen, dvs. reagerar på förutsägelser om det, vilket gör att när en prognos tillkännages reagerar marknaden och prognosen ändras. Matematik är centralt i båda fallen, men lika centralt är skillnaden mellan objektiva fenomen (t.ex. radioaktivitet, gravitation etc.) och intersubjektiva fenomen (t.ex. marknader, stater, lagar, mänskliga rättigheter etc.). Se återigen Harari, 2014 “Sapiens”.

  18. Hans-Gunnar
    Det jag menade var vilken form av konstruktivism du avser. Inte heller författarna definierar sina begrepp. Det finns ett flertal olika som bygger på helt olika antaganden om kunskap.

    Kahnemanns bok har i flera år ingått i magisterkurser vi gett till för verksamma lärare. Frågan är dock rent konkret vad man ska göra med den experimentella kunskapen. Författaren diskuterar hur vi alla, även professorer i just matematisk statistik, göra samma tankefel. Sådana finns det även i den bok som Klas Roth diskuterar. Trots att författarna är professorer drar de långtgående slutsatser av personliga anekdoter istället för att använda vetenskapliga metoder på avgränsade problem. Det är väldigt lockande när det kommer till skolan. Men då får man ju stå för att det är just personliga tycken och inte vetenskapliga analyser.

  19. Josef

    1. Hur ser du på den sociala dimensionen av naturvetenskaplig kunskapsproduktion? Innehåller den inte ett antal trösklar som kan beskrivas som relativt godtyckliga och där mellanmänskliga relationer visat sig har betydelse för när något får status som kunskap? KI har ju hamnat i hetluften pga detta.

    2. Många studier ger andra resultat när de upprepas. Det pågår därför en debatt om att ändra värden för statistisk konfidens dvs att sänka p-värdet från 0.05 till 0,005. Det får ju stora konsekvenser för hur vi värderar tidigare forskning inom exempelvis medicin. https://universitetslararen.se/2018/10/03/manga-studier-gar-inte-att-upprepa/

    3. Vetenskapens paradox dvs att kunskapen alltid går framåt. Fram till 1980-talet opererades spädbarn utan fullgod sedering eftersom det ansågs sant att de inte hade ett moget nervsystem och därför inte kände smärta något som i dag förefaller ytterst märkligt eftersom vi vet att det inte stämmer. Vilka “sanningar” har vi idag som i morgon kan visa sig vara helt fel?

    Vore intressant om du diskuterade detta i relation till Åsa Wikforss teser om kunskapens karaktär.

  20. Anna-Lena!

    Du talar om personliga anekdoter. Vid två tidpunkter har genomförts reformer som dramatiskt förändrat skolan. 1962: Införandet av 9-årig grundskola. Slutet av 80-talet och början av 90-talet: Avskaffande av de traditionella lärarkategorierna, avskaffande av behörighetsreglerna för undervisning, avskaffande av särskild kurs. Med stöd av studier och logiska självklarheter kan man dra slutsatser och konsekvenser av detta. Det är väl t.ex. självklart att om gymnasielärare i matematik själva inte förstår det de ska undervisa blir det katastrof. Det är heller inte konstigt att en stor grupp elever är inaktiva när innehållet inte är en utmaning.

    Ett jämförande exempel får beskriva konsekvenser av ovanstående förändringar: I en stor studie klarade 10% av elever i åk6 att beräkna 1/0,5, 7% i åk 7 klarade 2/(2/3) och i åk9 klarade 23% 2/(2/3). Uppgiften för åk6 finns med som centralt innehåll i åk3! Uppgift 1 i realexamen 1952 (16-åringar) : Förenkla (a/b^2 – 1/a):(1/a + 1/b). Även om realskolan antog efter betyg (~25%) så är skillnaden helt oacceptabel. Ge gärna uppgiften till lärarstudenterna!

  21. Anna-Lena!

    Angående matematikuppgifterna säger Viggo Kilborn (skolforskare) att resultatet beror på bristande kontinuitet och mindre lämpliga metoder i undervisningen. Jag kan tillägga att dessa problem följer med upp på högskolenivå, framförallt i lärarutbildningen med låga antagningspoäng.

    Roth citerar författarna som listar egenskaper som uthållighet, motivation, självdisciplin, punktlighet etc. Han kritiserar även höga krav och förväntningar. Enligt min mening är detta förutsättningar för att lyckas i skolan. Roth skriver konspiratoriskt att det leder till ett ojämlikt samhälle där de med dessa kännetecken underordnar sig en elit. Helt absurda spekulationer.

    Det finns ungdomsverksamheter i dagens samhälle där man vet att ansträngning, uthållighet ..,d.v.s ovanstående egenskaper, är en grundförutsättning för att lyckas. Ett exempel är utbildningen vid de kommunala musikskolorna. Där bedrivs ett traditionellt och tålmodigt arbete av mycket kompetenta och kreativa lärare.

  22. Klas Roth har helt rätt, det finns ett tunnelseendet i skoldebatten. Riksdagen inrättade den allmänna folkskolan 1842. Den fick sin nya läroplan år 1919, UPL 1919 och Luthers lilla katekes avskaffades som obligatorisk läromedel. Dåvarande ecklesiastikminister Tage Erlander anger i direktiven till 1946 års Skolkommission att det var folkskolan och demokratisk fostran man skulle utgå från , något riksdagen ställde sig bakom när den nioåriga grundskolan inrättades 1962 liksom utvecklades 1980, Lgr 80. Hösten 1982 meddelade på en skolkonferens nya skolministern Bengt Göransson att i fortsättningen skulle grundskolans inriktning ändras till att likna den gamla realskolan, helt i enlighet med en debatt i främst Stockholm. Se min artikel “Skolan och demokratin” aug. 2014 i http://www.skola&samhälle.se. Bland deltagarna fanns prof. Ulf P Lundgren och dåvarande kommunalrådet Göran Persson. Grunden för tunnelseenden blev lagd.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS