Kristine Hultberg Ingridz: Vill vi verkligen ha ett samhälle där godkänt betyg i matematik är enda vägen till högre studier?

I veckans inlägg reflekterar doktoranden Kristine Hultberg Ingridz över vad det betyder att ett godkänt matematikbetyg är vägen till högre studier. Hon argumenterar för att samhällets fixering vid matematikkunskaper gör att de som misslyckas inte får möjlighet att följa sina drömmar (red.).

En god vän till mig berättar att hon inte kan söka utbildningen till att bli hälsopedagog. Vad betyder ”kan inte” frågar jag. Min vän tittar på mig och svarar att hon inte kan söka eftersom hon inte är behörig. Hon har inte godkänt i matematik.

Min goda vän är 45 år gammal och har förutom en gymnasieutbildning utbildat sig genom folkbildning, som folkhögskola är ett exempel på. De senaste 15 åren har hon arbetat med att ta fram utbildningsmaterial och informationsmaterial till människor med funktionsvariationer. Informationsmaterialen har bland annat handlat om frågor kring rättigheter och sexuell hälsa/folkhälsa och i utbildningsmaterialet ingår föreläsningar och kurser som vänder sig till människor med funktionsvariationer. Det övergripande syftet med materialet är att människor som utbildas senare ska kunna ta över och utbilda vidare. Förutom att utbildningsmaterialet lämnas vidare har det efterfrågats och används som undervisningsmaterial på stödpedagogutbildningar, skolor och i dagliga verksamheter. Efter ett par år med det arbetet (samt många år med folkhälsorelaterat arbete) fick min vän en ny idé: Hur ser det ut inom yoga-området? Hur tillgängligt är yoga för människor med funktionsvariationer, frågade hon sig. Hon utbildade sig till yogainstruktör. Det som en gång började som en fråga blev till ett projekt. Det går att säga att hon skapat sina jobb utifrån vad som saknas i samhället. Det har ofta börjat med en fråga.

Med denna bakgrund och inspirerad av min vän vill jag ställa följande fråga: Jag undrar vad matematik har med hälsopedagogik att göra? Egentligen har ämnet matematik inte mycket alls med hälsopedagogik att göra. Men ämnet matematik ingår i den grundläggande behörigheten för högre studier oavsett om matematik ingår i utbildningen du ska läsa eller inte. Snarare verkar matematik som en urskiljning mellan de som har godkänt och är behöriga och de som inte har godkänt och därmed är obehöriga till högre studier.

Vad händer med ett samhälle när ett ämne får verka hierarkiskt, med andra ord där ett ämne anses mer värt än andra ämnen? Och vad förlorar ett samhälle när kunskaper i ett ämne som matematik verkar styrande för människors intresse, kreativitet och nyfikenhet?

Jonna Bornemark, professor i filosofi, argumenterar i sina texter för att vi behöver en motvikt till ett alltmer instrumentellt samhälle där utbildning främst handlar om mätbarhet. Inspirerad av Bornemark går det att säga att ett F i matematik blir en mätbar enhet för att inte vara behörig till universitetsstudier. Motvikten handlar om att tänka bortom mätbarhet och att vi behöver vara nyfikna och öppna för det vi inte vet och våga följa utan att börja mäta och strukturera. Det förefaller dock svårt i det samhälle vi lever i idag. Utbildningen i Sverige är strukturerad hierarkisk där några få ämnen (där matematik är ett) får verka styrande för hur vi tillåts vara nyfikna och våga följa våra drömmar. Utanför porten till utbildning på universitet eller högskola har vi (samhället) placerat en gränsvakt eller ett gränsämne som står i vägen för möjligheten att våga vara nyfiken och öppen för något nytt. Det är vad icke godkänt i matematik kan betyda. Är det verkligen den betydelsen vi (samhället) vill att matematiken ska ha?

Ja, just det. Hälsopedagog är för övrigt ett yrke där du efter utbildning kan arbeta strategiskt, pedagogiskt och praktiskt med hälsofrågor, med målet att driva hållbar utveckling och förändring för människor i alla åldrar. Hälsopedagog skulle med andra ord kunna ses som det som Bornemark beskriver som en motvikt till mätbarhet. Hälsopedagog kan vara att följa och att vara nyfiken och hitta vägar med och tillsammans med andra, för ett hållbart samhälle. Men för att komma in behövs godkänt i matematik, är det hållbart?

Kristine Hultberg Ingridz är adjunkt och undervisar på förskollärarprogrammet samt doktorand i pedagogik vid Malmö Universitet. Hennes avhandlingsarbete handlar om undervisning i förskola och hon undersöker vad undervisning kan vara och vad undervisning kan bli i barns utbildning i förskola.

Referenser

Bornemark, J. (2018). De omätbaras renässans. Stockholm: Volante

Bornemark, J. (2020). Horisonten finns alltid kvar. Stockholm: Volante

Foto: “Mathematics” by Robert Scarth is licensed under CC BY-SA 2.0.