Kurt Wicke: Demokrati och medborgarskap i läroböcker

Man kan informera om, fostra till och praktisera demokrati. Kurt Wicke har undersökt hur läroböcker i samhällskunskap på gymnasiet skriver om demokrati och han menar att svaren är något förbryllande…

Jag har genomfört en undersökning om hur läroböcker gestaltar demokratiutbildning, dels genom att beskriva demokrati och medborgarskap och dels genom att praktisera medborgarskap i relationen till sina läsare.

Läroböckerna definierar inte demokrati, utan fastslår att den är motsatsen till diktatur. Läroböckerna fastslår också att det finns en demokratisk regelbok som kräver att statsskick utformas på ett speciellt sätt: som formell, representativ demokrati. De argumenterar också att det finns två former av demokrati: direkt demokrati med ständiga folkomröstningar (som i Schweiz), som sägs vara ett opraktiskt, gammaldags, dyrt eller irrationellt system. Det innebär att läsaren ställs inför ett val, vars utfall är givet: endast det svenska styrelseskicket är möjligt. Läroböckerna intygar också att statsskicket är demokratiskt och fungerar väl.

Statsskickets historia framställs som en ändamålsenlig process, som kulminerar (och avslutas) genom det svenska statsskicket; flera läroböcker förklarar också att statsskicket kom till genom medvetna, målinriktade beslut med just syftet att införa dagens statsskick.

Dessa beskrivningar framställs som sann, korrekt information. Ingen lärobok erbjuder sina förklaringar, ställningstaganden, uppmaningar och värderingar som perspektiv eller position, och elever anmodas istället att överta och läroböckernas berättelser. I dessa berättelser ingår även uppmaningar att identifiera sig med statsskicket och att försvara det.

Läroböckerna argumenterar nämligen för att statsskicket är hotat. Hoten kommer dels från rörelser som framställs som demokratifientliga, till exempel nazistiska och kommunistiska grupper. Men hoten kommer också från medborgare, som inte accepterar läroböckernas demokratiuppfattning, som inte anser att demokrati är en ren beslutsmetod, som inte anser att beslut automatiskt är demokratiska om de fattas i behörig ordning (s.k. “proceduriell legitimitet”), som inte underordnar sig majoritetsbeslut, som frestas av direktdemokrati och deltagardemokrati eller rentav av civil olydnad.

Elever ska också inse att Sverige är demokratiskt och att demokratin (läs: det svenska statsskicket) trots sina brister är det bästa sättet att styra ett land, det vill säga att demokrati är en styrningsteknologi och inte någon form av självstyre. Elever ska också inse att man måste kompromissa, att politiker inte alltid kan hålla sina löften, att man inte kan vänta sig för mycket, men att ens egen röst räknas. Läroböckernas argumentation utmynnar i att elever förväntas forma sig själva, så att de tar avstånd från hoten mot demokratin och istället identifierar sig med statsskicket.

Läroböckerna positionerar därmed inte elever som medborgare med rätt att analysera, värdera, ta ställning och handla. De anropas som medborgare som identifierar sig med det politiska systemet, omformar sig själva så att de inser systemets legitimitet och nödvändighet, avvisar sitt eget missnöje och sin kritik mot det politiska systemet, och som praktiserar den medborgarskap som texterna framställer som enda möjlighet.

Denna form av praktik utformas av många olika retoriska mönster: vi-gemenskaper som införde demokratin, som har gemensamma uppfattningar, som röstade om högertrafiken, som har tillit till politiker och som fungerar som en ödes-, åsikts- och värdegemenskap kombinerad med skenbara val, vars svar är givet och odiskutabelt. Läroböckerna framställer sitt innehåll som information och korrekt avbildning av världen, framställer sig själva som absoluta och objektiva auktoriteter, och reser absoluta sanningsanspråk för sitt innehåll. Det reducerar elever till formbara objekt, som ska ta emot läroböckernas världsbild och forma sig själva.

Det finns naturligtvis variationer i läroböckernas berättelser. En av dessa variationer handlar om frågan varför det existerande statsskicket skall försvaras. En del läroböcker svarar att det ska försvaras för att det är demokratiskt, stämmer överens med regelboken, för att alla andra system är dåliga, och för att bristande vilja att försvara systemet hotar demokratin. Kritiker av statsskicket är alltså ett hot mot demokratin. En annan del av de undersökta läroböckerna svarar att statsskicket ska försvaras på grund av sina många fördelar: det har gett oss rösträtt och frihet och mycket som andra länder inte har. Och det finns ingen anledning att sukta efter andra styrelseskick: Sverige har faktiskt även direktdemokrati, och drag av deltagardemokrati, och vi kan välja bort politiker …

Elever som betvivlar att det existerande statsskicket kan lösa existentiella frågor, att politiker troget och osjälviskt omsätter medborgares behov och önskemål i politiska beslut eller som inte känner igen sig i den politiska debatten, får i läroböckerna reda på att det är just dessa tvivel som är hotet mot demokratin. Demokratin skulle fungera mycket bättre om de vore förnuftigare och blev medlemmar i ett parti och försvarade statsskicket-demokratin. På något sätt verkar det som om läroböckerna visserligen svarar på ungdomars avtagande intresse för formell politik, men att de inte har något svar på fråga hur man kan reparera det politiska systemets bristande legitimitet. I en tid då mer än var femte medborgare sympatiserar med grupper, som vill ersätta demokratiskt medborgarskap med nationstillhörighet och ”svensk essens”, är det oroande att läroböcker inte har något mer att komma med än uppmaningen att sitta stilla i båten och att vara lojala med statsskicket.

Jag menar att en annan demokratiutbildning är möjlig. Den bör i så fall ta avstamp i insikten att demokrati är ett essentially contested concept (Gallie, 1956), det vill säga att varje uttalande om demokrati och medborgarskap görs utifrån en speciell ståndpunkt och försvarar denna ståndpunkt. Den skulle utgå från att varje samhällsbeskrivning är någons samhällsbeskrivning, och anropar elever som medborgare med rätt att analysera, reflektera och ta ställning i en undervisning genom demokrati.

 

Kurt Wicke är utbildad lärare i bland annat samhällskunskap och har jobbat mest i grundskola, gymnasium och komvux, men är numera lärarutbildare vid Högskolan Väst i Trollhättan.

 

Bild av Monika Schröder.

7 Comments on “Kurt Wicke: Demokrati och medborgarskap i läroböcker

  1. Är för närvarande cirkelledare i kurs kallad Demokrati på ett senioruniversitet. Har i det sammanhanget ställt mig frågan: Hur fostrar vi barn och ungdomar i dagens samhälle till det som stadgas i skollagens första kapitel paragraf 4?
    Eller: Vilket är det samhällskitt som formar vårt medborgarskap?
    Lämnar vi detta helt till föräldrars fostran av sina barn; senare kompletterat med det som den obligatoriska skolan ska ge?Räcker detta? Visst borde FN-konventionen om mänskliga rättigheter och FN´s barnkonvention liksom Europakonventionen få betydligt mera utrymme i all undervisning och samhällsinformation. Jag misstänker att alltför få känner till dessa!

  2. Man kan självklart göra den delen av utbildningen oändligt mycket bättre än idag, men vilka incitament har politikerna för att ändra undervisningen till något som riskerar att underminera deras egna position och existensberättigande?

    • Torde just vara en av orsakerna till att demokrati undervisning enligt skollagen fungerar uruselt i svensk skola.

  3. Det ligger nog djupare än det som ”politiker” som grupp värnar om. Hela det västerländska samhällsbygget med sina maktstrukturer vilar på att vi har en yta, en bild av bygget, som uppfattas som legitim, helst det enda legitima. Demokrati är om man så vill, vår tids religion, något som inte kan ifrågasättas, inte får ifrågasättas. Artikeln är viktig för att den till del visar på detta.

  4. Jag har läst din text med stort intresse. Mycket bra artikel i ett ämne som borde problematiseras mycket mer. Att fostra elever till att bli “kritiskt tänkande” har tyvärr en tendens att innebära precis det du skriver, nämligen “ofarligt och okritiskt tänkande”.

    • Just så Nanny. Och då blir kritiskt tänkande och källkritik ett moment som alla andra. Vecka 45: Källkritik. Vecka 46: Kritiskt tänkande. Vecka 47: EQ.

  5. I allt kunskapssökande ingår metod . Empirin i Demokratiundervisningen saknas nästan helt, med vissa lysande undantag. I förra seklet , då folkrörelserna var starka kunde man genom dem få kunskap om metoderna för beslutsfattande. Att man dessutom lärde sig skillnaden mellan monarki, diktatur, teokrati, eller Platons elitistiska idéer och själv fick välja vad man föredrog var också med i skolarbetet på högre nivåer. Om man på något sätt ville fullfölja FNs barnkonvention § 12 “Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.” så skulle elevrådsarbete vara en integrerad del av skolarbetet och varje gymnasieelev kunna metodiken att organisera en kontrapropositionsvotering

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS