Lärares röster om lärarnas röster 1

Viveca Brozin Bromans artikel “Varför hörs och syns inte lärarna i debatten om skolan?” fick många lärare att skriva kommentarer. Vi har fört samman kommentarer till tre avdelningar som vi publicerar på tidningens frontsida. Här är den första.

Gert Nilsson Okt 28, 2011 12:52

Artikeln belyser det verkligt stora problemet i skolan idag, bristen på samverkan och att läraren får fler och fler administrativa sysslor som inkräktar på den pedagogiska tiden. Hade lärarna fått mer tid till reflektion och samverkan tror jag också att arbetssituationen hade blivit bättre. Det är inte konstigt att läraryrket har fått lägre status och att de inte vågar göra sin röst hörd, för det hinner de inte med. Detta beror inte bara på överbelastning utan också att man inte har haft tillgång till bra hjälpmedel för tex planering av lektionerna. Skolor och kommuner satsar mest på administrativa system och program för ”assistenterna” och glömmer bort att förse lärarna med hjälpmedel som kan effektivisera deras arbetsuppgifter och då menar inte jag närvaro, IUP och andra administrativa sysslor, utan hjälpmedel i deras pedagogiska roll. Just nu så är det hausse på att förse skolor med datorer. Datorn är ett bra verktyg om det används rätt, men i vissa fall kan det få helt fel effekt och bara bli en belastning eftersom läraren inte har den tid de behöver för att lära sig detta nya. Har man inte tid med det som man gjorde tidigare, så har man inte tid att lära sig något nytt. Skolor och kommuner måste satsa mer resurser och se till att lärarna kan samverka, fortbilda sig och får hjälpmedel anpassade för deras arbetssituation.

*

Jan Lenander Okt 28, 2011 15:21

Intressant diskussion, lärare var en inflytelserik grupp på 60 och 70-talet men sen har lärare tystnat allt mer. Det finns de som hävdar att det blivit bättre de senaste åren men den här artikeln visar i så fall att det är en ganska liten förbättring. Vi lärare måste börja våga uttrycka oss och vi måste hitta motvapen mot alla de maktmedel som används mot oss. Må vi lärare knyta näven i ilska mot Gösta Brodin i Åstorp och andra lärarfiender och visa att vi inte är svaga. Eleverna behöver lärare fyllda med kraft!

*

Gunilla Runnquist 
Okt 28, 2011 15:52

Jag tycker att Viveca tar upp flera troliga orsaker till lärares tystnad i debatten om skolan. Jag fäste mej särskilt vid tre. Det två första är – citat:

”Att man lägger ansvaret för allt fler delar av arbetet direkt på den enskilda läraren bidrar också till att många tänker sig för både en och två gånger innan man går ut med sina åsikter, tror hon.”

och

”– Svårigheter i skrivandet hänger ihop med att lärare inte är vana vid och inte vet hur de på ett systematiskt sätt ska diskutera undervisningsfrågor. Det som saknas är att sådana diskussioner inte är satta i system på arbetsplatsen, utan bara är upp till lärares egna initiativ.”

Båda dessa orsaker tror jag är mycket relevanta och båda har att göra med ett utmärkande drag i läraryrket: ENSAMARBETET och den största anledningen till denna isolering som jag anser vara den överdrivna betydelsen av ämneskunskaper på bekostnad av lärarskickligheten. Härav följer också bristen på systematiska diskussioner om undervisningsfrågor. De lärare som delar praktik (t. ex. i learning studies) kan vittna om vilka möjligheter till fördjupade kunskaper om elevers lärande som då öppnar sig och ger underlag för kvalificerade inlägg i debatten om undervisning och skola.

Den tredje orsaken som Viveca tar upp och som är slående drabbar inte bara självkritiska lärare. Det är iakttagelsen om det rådande samhällsklimatet:

”Med de skandalösa turerna kring SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” som exempel tar DN-krönikören Malin Ullgren upp just detta. Hon beskriver ett smalt ideologiskt strömlinjeformat klimat där det idag är lätt att ses som samhällsomstörtare. Ett klimat där man måste lägga sig ”på ideologisk brusnivå – det vill säga den frekvens där majoriteten inte anser att en politisk åsikt har uttryckts, utan bara sunt förnuft.” Annars kan man uppfattas som vänsterextremist.”

Tack Viveca för ett tankeväckande inlägg på SOS!

*

Kia Bergeå 
Okt 28, 2011 17:06

Jag har själv funderat mycket kring det här och tror att det ligger mycket i vad du skriver. Lärarna är ett mycket plikttroget, flexibelt, självkritiskt men optimistiskt släkte som i det längsta försöker uppfylla både elevers, föräldrars, läroplaners, chefers och egna önskemål och direktiv. Vi är överbelastade och måste själva värna om den fritid vi får som vi inte ägnar åt att bearbeta skolfrågor. Tid för reflektion, att höja blicken, få perspektiv saknas i vårt arbete.
 Att platserna står tomma på våra lärarutbildningar och att vi ofta får frågan hur vi kan jobba som lärare är oroande. Bilden av en skola i kris har gått hem. Synd bara om vi som jobbar där under mycket svåra förutsättningar tar på oss skulden. Vi är värda otroligt mycket uppskattning för allt vi gör i ett ibland omöjligt jobb.

*

Bengt Sundell 
Okt 28, 2011 18:58

Viveca Brozin Bohman avslutar sin artikel med ”En kultur som bidrar till att lärare sätter på sig munkavle. Frågan är – kommer de, och kan de, knyta upp den?”. Ja det är frågan när” hälften av de kommunanställda lärarna inte vågar kritisera sin arbetsgivare eller skola offentligt i medierna”(Skolvärlden 13/11 2008). ”53% skulle inte våga uttala sig i media(kommunanställd). Var tredje friskolelärare eller 69% skulle inte våga uttala sig”. 6 av 10 tror att de skulle drabbas av repressialier. 75% vet inte vad meddelar-
frihet innebär (LF). I SvD den 9/10 skriver 5 lärare under rubriken ”Omöjligt uppdrag att vara lärare idag: ”Fler och fler arbetsuppgifter åläggs lärarna, men ingen arbetgsuppgift försvinner när en ny tillkommer. Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera att få mer och mer arbetsuppgifter, ständigt få olika direktiv som saknar evidens och vara föremål för kritik och granskning i den offentliga debatten av individer och grupper som saknar adekvat erfarenhet och kompetens?” De avslutar med ”Anledningen till att så få lärare hörs i debatten kan vara att vi som lärare inte vill att någon elev ska känna sig utpekad eller att många av oss helt enkelt inte orkar. Men det kan också vara så att de lärare som har uttalat sig kritiskt har fått sparken och svartlistats.” I egenskap av skyddsombud (LF) har jag liknande erfarenhet där jag och skolledning inte haft samma åsikt alla gånger. Nu har jag gått i förtid men fick ändå känna på att vara utsatt. Men jag hade skrivit detta ändå oavsett om jag arbetat kvar. LR:s arbetsmiljöenkät bland 900 lärare visade bl.a.
 *36% uppgav att deras arbetssituation försämrats det senaste året.
* varannan lärare inte får den arbetsro och avskildhet de behöver 
*60% uppger att de har sömnsvårigheter pga arbetssituation
* 16% har upplevt hot, 7% har utsatts för våld. 
Många lärare trivs ändå med sina arbetskamrater och sitt arbete, så det är en komplex situation.
 Jag ser mig inte som samhällsomstörtande eller extremist, men skolan är samhällets viktigaste byggsten och därför måste alla som arbetar i skolan säga ifrån. Engagera dig i ditt fackförbund, skriv insändare, debattartiklar, det är din och Sveriges framtid som står på spel.

3 Comments on “Lärares röster om lärarnas röster 1

  1. Visst är det begripligt om lärarnas röster saknas i debatten om skolans innehåll och framtida inriktning. Icke desto mindre finns all anledning att beklaga utvecklingen mot minskat engagemang och ökad liknöjdhet. För hur kan skolan förändras om det inte sker på initiativ från alla dem som verkar inifrån och är mest förtrogna med de faktorer som styr undervisning och lärande?

    När antalet rapporter om skolans missförhållanden fortsätter att sätta fart på spekulationerna om skolans förfall kan vi som bevittnar missförhållandena endast knyta våra förhoppningar till lärarnas civilkurage. Det måste helt enkelt löna sig i längden att påtala alla fel och brister och att arbeta för att en förändring sker utan att för den sakens skull riskera jobbet och karriären. Det måste helt enkelt löna sig att äntligen slå näven i bordet och kräva förändringar när något är fel eller håller på att gå helt snett. Om inte annat så för våra barns skull. Och om inte annat så för vår framtids skull. För vem eller vilka kan göra det bättre än alla ni lärare som arbetar inifrån och med alla missförhållanden i vitögat? Ja, vem eller vilka om inte ni…

  2. Media tar helt enkelt inte in artiklar skrivna av lärare. Jag har blivit refuserad åtskilliga gånger med motiveringen att detta är en policy. Man har tom. undrat om jag har en alternativ titel. I så fall kunde man tänka sig en publicering.

  3. Tack och lov har SoS startats för att ge bland annat lärarna en röst. Jag ska inte här ge mig in i debatten om varför så få skriver här, utan ge ett exempel från verkligheten som kan illustrera mediernas syn på lärare och deras profession:

    Häromdagen blev jag uppringd av en producent på radions P1. I programmet “Nya vågen” skulle man nästa vecka diskutera skola och kunskapssyn och undrar om jag kan tänka mig att delta tillsammans med bland annat Sven-Eric Liedman. Jag tackar ja, och får veta att man inte helt bestämt upplägget och att de återkommer på fredagen. Sagda dag blir jag uppringd och får beskedet att “eftersom man bestämt sig för att diskutera kunskap som begrepp, är det inte längre aktuellt med en lärare i panelen”…

Lämna ett svar till Stefan Svedberg Avbryt svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »