Lärarutbildningskonventet: Det finns en gräns för hur kort vägen till läraryrket kan bli
För att hantera lärarbristen vill regeringen både öka kvaliteten i utbildningarna och skapa fler och kortare vägar in i läraryrket. Tyvärr riskerar förslaget om en kraftigt förkortad utbildning att göra det omöjligt att upprätthålla kvaliteten i lärarutbildningarna. Det skriver företrädare för Lärarutbildningskonventet, en samarbetsorganisation för landets lärarutbildningar (red.).
Det har gått två år sedan januariöverenskommelsen slöts mellan regeringen och samarbetspartierna. Punkt 56 i avtalet handlar om att reformera lärarutbildningarna, bland annat genom att skärpa kraven på utbildningarna, höja antagningskraven samt underlätta för akademiker att välja läraryrket genom en förkortad kompletterande utbildning med förhöjd studietakt. Under 2020 har framtiden för lärarutbildningarna utretts inom regeringskansliet, och förslagen är nu ute på remiss.
Till vår förvåning föreslår regeringen och samarbetspartierna nu en försöksverksamhet med en kraftigt förkortad lärarutbildning för personer med akademiska meriter med sänkta antagningskrav. Ett års studier ska räcka för att bli ämneslärare i grundskolan och gymnasieskolan jämfört med nuvarande utbildning på ett och ett halvt år. Den verksamhetsförlagda utbildningen på en skola ska minskas med en tredjedel. Kurser i utbildningsvetenskaplig kärna ska minskas med två tredjedelar. Bedömning och betyg, utvärdering och utvecklingsarbete i skolan samt vetenskapsteori och forskningsmetodik är exempel på kunskapsområden som drabbas. Antagningen ska präglas av flexibilitet och generositet vilket innebär att de tidigare akademiska studierna inte behöver vara relevanta för yrket och täcka de undervisningsämnen som ingår i examen. Istället ingår drygt tio veckors studier i ämne och ämnesdidaktik i den föreslagna utbildningen.
Att förslaget om en förkortad lärarutbildning urholkar ämneskunskaperna framkommer i jämförelse med nuvarande kompletterande utbildning för akademiker. I nuvarande utbildning som leder till en ämneslärarexamen i samhällskunskap krävs till exempel studier i såväl statsvetenskap, sociologi som nationalekonomi för att bli antagen. Regeringens förslag innebär att det räcker med en akademisk examen i ett av ämnena för att antas och bli behörig att undervisa i samhällskunskap på högstadiet och i gymnasieskolan.
Regeringen föreslår också att akademiker ska kunna gå en förkortad utbildning som leder till en grundlärarexamen. Den som exempelvis har en kandidatexamen i geografisk informationsteknik kan utan validering antas till en utbildning om drygt ett år som leder till en grundlärarexamen. Denna lärare skulle bli behörig att undervisa i svenska, engelska och SO i förskoleklass och årskurs 1-3 eller årskurs 4-6. Den som har en kandidatexamen i fordons- och farkostteknik blir på motsvarande sätt behörig att undervisa i matematik, teknik och NO i samma åldersgrupper.
Lärosätena har generellt svarat positivt på den rika flora av alternativa sätt att utbilda lärare som har sjösatts under de senaste åren. Det har fört med sig möjligheter att både utbilda fler, nå nya grupper av sökande och att berika befintliga utbildningar. Ett exempel är de arbetsintegrerade lärarutbildningarna som erbjuds vid allt fler lärosäten och som gör det möjligt för personer med tidigare akademisk utbildning att kombinera arbete som lärare med studier.
Men det finns en gräns för hur kort vägen till läraryrket kan bli utan att de befintliga utbildningarna devalveras. Den gränsen passeras i och med regeringens förslag. En annan risk med den föreslagna genvägen till lärarexamen är att såväl de långa som de korta lärarutbildningarna på sikt tappar sökande.
På kort sikt kan den förkortade utbildningen leda till fler lärare i skolan. Men det är svårt att förstå hur förslaget skulle kunna leda till ökad kvalitet i enlighet med regeringens intentioner i promemorian Ökad kvalitet i lärarutbildningen och fler lärare i skolan. Var sjätte år gör Universitetskanslersämbetet utvärderingar av lärarutbildningarna. Dessa har visat att det finns ett behov av att förstärka kvaliteten vad gäller såväl utbildningsvetenskap som ämneskunskaper och tillämpning av ämnesdidaktik och metodik.
Dessa slutsatser är välkända. Det är oroväckande att regeringen föreslår en kraftigt förkortad utbildning samtidigt som den granskande myndigheten ser stora behov av förstärkningar i de befintliga utbildningarna. Ekvationen går inte ihop. Det är inte seriöst att ställa höga krav på övriga lärarutbildningar och samtidigt skapa en förkortad utbildning med lägre kvalitetskrav.
För drygt ett år sedan överlämnade Lärarutbildningskonventet en skrivelse till statsrådet Ernkrans med flera konstruktiva förslag och hållbara lösningar i relation till januariavtalets punkt 56. I skrivelsen avvisade vi förslaget om en förkortad kompletterande pedagogisk utbildning av kvalitetsskäl (Så stärker vi svensk lärarutbildning – förslag från Lärarutbildningskonventet). Det är anmärkningsvärt att regeringen går vidare med förslag som inte har stöd bland landets lärarutbildningar.
Det finns bättre alternativ för att med bibehållen kvalitet utbilda akademiker till lärare:
- Inom sektorn finns goda erfarenheter av kompletterande pedagogisk utbildning som bedrivs med förhöjd studietakt utan att ge avkall på kärnkunskaper, kvalitet och förkunskapskrav.
- En grundlärarexamen med färre ämnen (matematik, NO respektive svenska, engelska, SO) skulle möjliggöra en förkortad utbildning under vissa förutsättningar utan att ge avkall på kärnkunskaper, kvalitet och förkunskapskrav.
- Lärosätena har redan ett regeringsuppdrag att se över akademikernas möjlighet att få sina ämneskunskaper validerade mot kraven inom en lärarexamen utan att ge avkall på ämnesdjup och ämnesbredd.
Vi hoppas att regeringen är positiv till att utreda dessa möjligheter och alternativ vidare och till att samordna reformeringen av lärarutbildningen med det kommande professionsprogrammet. Annars måste frågan ställas om regeringen inte anser att dagens lärarutbildningar, som utvärderas vart sjätte år, faktiskt är en förutsättning för utövandet av läraryrket.
Lärarutbildningskonventets arbetsutskott: Maria Jarl, Göteborgs universitet, ordförande, Anders J Persson, Södertörns högskola, vice ordförande, Anders Olsson, Malmö universitet, Sinikka Neuhaus, Lunds universitet.
Ja, anmärkningsvärt, är nog ordet många söker.
Att kräva Statsvetenskap, Nationalekonomi och Sociologi för att utbilda i Samhällskunskap är att ta i. En kombination av endast två av dessa ämnen är mer än nog för att utbilda i Samhällskunskap på den nivån.
Är kraven lika hårda i andra ämnen är det förståeligt att vi har brist på lärare i landet.
Som samhällskunskapslärare är det för mig självklart att alla dessa tre ämnen behövs. Om jag hade saknat t.ex. nationalekonomi så hade jag haft svårt att undervisa i viktiga avsnitt i kursen. Jag hade fått förlita mig på en egen förståelse av det som står i läroboken, vilket hade inneburit en mycket ytlig och bristfällig undervisning. Sedan är det ju inte så att det krävs flera terminers studier i vart och ett av dessa ämnen. Kraven i andra ämnen ser annorlunda ut eftersom universitetsämnet och skolämnet oftast är detsamma, t.ex. historia eller kemi. Men samhällskunskap finns inte som universitetsämne utan är ju ett “ihopmixat” skolämne och därmed krävs kunskaper i flera akademiska ämnen.
Konventet nämner inte en gång de sociala och didaktiska variablerna i ett läraruppdrag. Ska vi fylla skolan med lärare och annan personal till elevernas bästa behöver vi
A: En ämneslärarutbildning som kan pågå hela yrkeslivet, ingen skrivs ut från akademin. Och som lätt kan övergå till perioder av forskning nya ämnen efter känt behov.
B: Förmedling av kunskap från de bästa lärarna, ämnesmässigt och didaktisk gärna över fjärrundervisning till en grupp elever som handleds IRL av en klassledare med socialpsykologi och psykologi i sin ( kortare) utbildning. Även då med fortsatt kontakt med akademin för en lärande karriär till pensionen.’