Lars-Christer Karlsson: Relationen mellan fakta och förmåga

Relationen mellan personer som debatterar skolfrågor skulle behöva präglas mer av nyfikenhet och mindre av rätt/fel, skriver Lars-Christer Karlsson.

Det blir lite av en paradox när initierade personer inom utbildningsområdet diskuterar skolans problem med varandra. De tenderar att uppträda likt en lärare som konstant underkänner sin elev, det vill säga sin meningsmotståndare. Visst är det skillnad på en debatt mellan två personer och en undervisningssituation mellan lärare och elev, men båda definieras som en relation. Om denna relation präglas av rätt och fel, kommer fakta att spela en överordnad roll i retoriken, men en underordnad i praktiken, medan förmågan blir det som avgör utfallet av relationens betydelse. Om relationen präglas av ömsesidig nyfikenhet, kommer fakta att spela en underordnad roll i retoriken och överordnad i praktiken, det vill säga att fakta blir det som avgör utfallet av relationens betydelse.

I båda fallen finns fakta och förmåga med som grundförutsättningar, men deras roller är olika i varje enskilt fall. Vilka rollerna blir bestäms av relationen, som i sin tur definieras av en mängd olika saker, beroende på vad de medverkande tillför relationen utifrån sina relationer till andra och annat. Rollerna mellan fakta och förmåga präglas även av den konkreta relationen, som exemplet rätt och fel/nyfikenhet visar. Förhållandet mellan den konkreta och den implicita relationen (de medverkandes relationer till andra och annat) påverkar också vilka roller fakta och förmåga får.

Dessutom är förhållandet mellan fakta och förmåga, i generell bemärkelse, ett uttryck för den filosofiska diskursen om hur vi ser på det objektiva (fakta) och det subjektiva (förmåga), vilket antyder att själva skolfrågan skulle må bra av att placeras in i ett lite större sammanhang. Då skulle kanske relationen, mellan så insiktsfulla personer som skolfrågan befolkas av, kunna präglas mer av nyfikenhet och mindre av rätt och fel, och på så sätt bli en rollmodell för hur vi förbättrar den svenska skolan.

Lyft fram relationen – den innehåller både fakta och förmåga!

 

Lars-Christer Karlsson – dramaturg

6 Comments on “Lars-Christer Karlsson: Relationen mellan fakta och förmåga

  1. Tycker allt att redaktören på den här sidan borde ställa högre krav på texterna som publicerades än vad som uppenbarligen varit fallet den här gången. Jag förstår nämligen inte vad artikelförfattaren vill ha sagt.

  2. Kan du utveckla det här med att förmåga respektive fakta “blir det som avgör utfallet av relationens betydelse”? Nyfiken (men inte inte ironisk)!

  3. Hej Mårten,
    jag menar att om man är nyfiken, då har man inte fokus på att hävda eller avvisa ett faktum, utan då ligger fokus på om det kan finnas en komplikation/annan dimension/ytterligare aspekt på faktumet i fråga. Om man är övertygad/säker på giltigheten i ett faktum, har man fokus på att hävda eller avvisa detta faktum.
    När nyfikenheten är påkopplad stödjer det en process som gör att fakta kan få en mer avgörande betydelse utifrån den fördjupade insikt som nyfikenheten bidrar till. När omvänt övertygelsen/förvissningen är drivkraften är det förmågan som avgör om faktumet ska lyckas att bli bekräftat eller avvisat.
    I båda fallen handlar det om en relation som färgas av med vilken ingång man tar sig an frågan. Med mycket nyfikenhet blir fakta avgörande, med mycket övertygelse blir förmågan avgörande. Oavsett vilken ingång man tar kräver den både fakta och förmåga för att det ska uppstå en relation, men hur den relationen ser ut och vilken potential den har, är en balansfråga

  4. Jag ser saken från en lite annorlunda synvinkel, men tror vi ändå är överens. Jag uppfattar att många, om inte rentav de flesta inlägg i debatten om skolan, undervisningen och eleverna utgår från “jag har rätt, och du har en ideologi”. Oavsett om man sedan har rätt därför att det är självklart, för att människans biologi eller naturlagarna osv säger så bygger utspelen på sannings- och auktoritetsanspråk. Och dessa, i sin tur, döljer att utspelen faktiskt skriver in sig i utbildningsfilosofier eller -ideologier: antaganden om människosyn, samhällssyn, lärande, elever, kunskapens natur. Karl Mannheim skrev på 1920-talet att olika grupper alltid försöker få sin ideologi att framstå som universell sanning – men det pedagogiska samtalet skulle nog underlättas om deltagarna klarlagde sina utgångspunkter. Representanter för de klassiska utbildningsfilosofierna kunde och gjorde det, men denna dygd har tydligen gått förlorad.

  5. Hej Kurt, en intressant infallsvinkel. Jag inser att när jag beskriver relationen som en fråga om balansen mellan ”rätt eller fel och nyfikenhet”, blir det ett mindre nyfiket ”antingen-eller”, medan tillägget “jag har rätt, och du har en ideologi”, visar att en relation är mer komplex.

    • Det stärker min poäng att lyfta relationen mellan fakta och förmåga i skoldebatten. En reflektion utifrån din kommentar om ”att olika grupper alltid försöker få sin ideologi att framstå som universell sanning”, är att denna behöver fördjupas för att inte paradoxalt framstå som ”universell sanning”.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »