Lars Lagheim: Backa bandet – ersätt kunskapskrav med kompetenskrav

 Tydliga betygskrav är ingen omöjlighet, men det krävs att vi backar bandet och ersätter de svårtolkade kunskapskraven med lärares professionella bedömning utifrån ett framhävt centralt innehåll i kombination med kompetenskrav. Det hävdar Lars Lagheim, utifrån erfarenheter av ett tidigare betygsimplementeringsförsök (red). 

Stefan Sellbjer lyfter artikeln Kunskapskrav för superbarn? fram de brister och oklarheter som lärare, elever och föräldrar upplever med Lgr11:s kunskapskrav. Han har låtit trettiotre professorer i olika ämnen titta på kunskapskravens progression från grundskolans årskurs sex till magisterexamen på högskolan. De konstaterade att bedömningens progression är näst intill obefintlig. En tolvåring förväntas visa samma kompetens som en student efter tre till fyra års studier på högskolan.

Det finns alltså all anledning att backa bandet och fundera på vad som gick fel när det normrelaterade betygsystemet ersattes med ett kriterierelaterat system i svensk skola 1995. Och vad som gick snett när alliansregeringen sjösatte den nuvarande läroplanen.

I Skola för bildning, SOU 1992:94, talas det om fyra kunskapsformer, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Tillsammans med det så kallade Läraruppdraget låg utredningen till grund för Lpo94 och Lpf94.

Kritiken var stark och dåvarande docent Ingrid Carlgren, som ingick i sekretariatet var den som formulerade idén om ”de fyra F:n” fick utstå hård kritik för denna idé. Men idag tror jag att ”F-strukturen” trots allt kan vara en utgångspunkt för en översyn av dagens ordrika och milt sagt svårtolkade kunskapskrav.

Fakta är självklart grunden för all kunskap. De faktakunskaper som skolan ska ge eleverna hittar man i samtliga kursplaners avsnitt Centralt innehåll.

Övriga tre ”F-ord” beskriver kompetenser, det vill säga en individs förmåga att använda och hantera fakta. Förståelse är lätt att förstå. Antingen kan du visa att du förstår eller så kan du det inte. De övriga ”F-orden” är kanske lättast att koppla till skolans praktiskt-estetiska ämnen, men kan med några få ord omformuleras så att de beskriver en individs förmåga att hantera mer teoretiska faktakunskaper.

När det första kriterierelaterade bedömningssystemet infördes 1995 lämnade staten över tolkning och analys av betygskriterierna till skolhuvudmännen i många fall till skolan eller i värsta fall till den enskilde läraren.

I Stockholm gjordes ett seriöst försök att tolka betygskriterierna i LBB-projektet 2005-2007 (LBB=Likvärdig Bedömning och Betygsättning). Mer än 1 500 lärare deltog. I ämnesgrupper tolkades samtliga kriterier. Man fann att det var kompetenser som beskrevs och att de var desamma oberoende av ämne. Till lärarnas förvåning och stick i stäv med den uppfattning som rådde var de enkla, tydliga och lätta att tolka ålders- och ämnesadekvat så att elever och föräldrar förstod vilka krav skolan ställde.

Som en av de ansvariga för LBB-projektet tycker jag att de politiker och myndigheter som tog beslutet om dagens märkliga kunskapskrav bör ta till sig av stockholmslärarnas reaktion: ”Vad enkla och lättbegripliga betygskriterierna egentligen är. Synd att vi fick den här fortbildningen först nu”.

Och visst var de generella kompetenskraven enkla och lättbegripliga. De kan presenteras i tre rutor på ett A4-ark.

Ruta 1: Eleven kan, har kunskap om, känner till begreppen och teknikerna, dvs eleven behärskar grunderna och kan använda, kan redogöra, kan beskriva, kan förklara, kan genomföra, kan delta etc.

Ruta 2: Eleven använder sina kunskaper på ett självständigt sätt, dvs eleven jämför, motiverar, kommunicerar, argumenterar, bearbetar, överväger, värderar, bidrar aktivt etc.

Ruta 3: Eleven ser samband och helheter, skapar ny kunskap, visar kreativitet, dvs eleven formulerar frågor, granskar kritiskt, relaterar, drar slutsatser, hittar egna lösningar, tar egna initiativ etc.

Idag handlar debatten med all rätt om hur obegripliga kunskapskraven är. Ingen vet vad de så kallade värdeorden innebär. Faktakunskaperna har fått stryka på foten till förmån för ett allmänt tyckande. Den elev som har förmågan att prata, låta munnen gå, är bäst, sägs det.

Men det konstiga är att debattörerna inte har läst hela kursplanen. De har negligerat det faktum att det finns ett Centralt innehåll i varje ämne som beskriver den faktabas som ska ligga till grund för de kompetenser som skolan ska utveckla och ge eleverna innan de lämnar ungdomsskolan.

De skolor och lärare som håller sig till det centrala innehållet, förvandlar Lgr11:s kunskapskrav till generella kompetenskrav och tolkar dem åldersadekvat kommer att lyckas.

Några genomgripande förändringar som bör genomföras för att göra dagens kursplaner tydliga och enkla är

  • Lyft fram ämnenas centrala innehåll som den faktabas skolan ska arbeta med.
  • Se över ämnenas syftestexter så att informationen blir tydlig och användbar för lärarna.
  • Slopa alla kunskapskrav och ersätt dem med de generella kompetenskrav som deltagarna i LBB-projektet upptäckte när de arbetade med betygskriterierna.
  • Lärarna ska tolka de generella kompetenskraven ålders- och ämnesadekvat.
  • Se till att lärare kan se och bedöma den kompetens som krävs för respektive betyg.
  • För likvärdig bedömning skapa ett rikstäckande forum för professionellt utbyte av ålders- och ämnesadekvata tolkningar av de generella kompetenskraven.
  • Elever och föräldrar informeras endast om de generella kompetenskrav som skolan ska utveckla ålders- och ämnesadekvat samt om det centrala innehåll som ska behandlas under årskursen eller stadiet.

Om förslagen genomförs lämnas allt ansvar för tolkning och användning av de generella kompetenskraven över till den nivå där den hör hemma, till lärarprofessionen. Dessutom är jag övertygad om att om så sker så höjs lärarkårens status väsentligt. Det handlar om tillit, att lita på lärarna helt enkelt.

 

Lars Lagheim, fd rektor i Strängnäs och Stockholm samt fd projektansvarig på Utbildningsförvaltningen i Stockholm och Salem

9 Comments on “Lars Lagheim: Backa bandet – ersätt kunskapskrav med kompetenskrav

  1. Ungefär så! Skräckexemplet på tillämpning av de nuvarande skrivningarna är att man planerar sin undervisning efter kunskapskraven. Och om de senare är svårbegripliga för professionella lärare, vad väntar vi oss när det gäller begripligheten för elever eller föräldrar..?

  2. Att betygskraven i Lgr 11 är odugliga som rättesnören för betygssättning är alla eniga om. Till och med Björklund erkände detta i tevedebatten om den ojämlika skolan. Han sade att han trodde (tror är just det han gör) att de fasta ämneskunskaperna måste strykas under mer i en ny läroplan. Att utforma betygskrav så att de uppfattas på samma sätt av lärare i Ystad som i Haparanda går inte. Det är inte ens önskvärt. Det skulle ge lärarna och eleverna ännu mindre möjligheter att påverka innehåll och arbetssätt i skolan.
    Lagheims förslag att ersätta kunskapskrav med kompetenskrav sympatiserar jag med som framgår av http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/kunnandeViktigare.pdf
    Men att lappa och laga i det trasiga betygssystemet leder inte framåt. Visst är det orimligt att begära av lärare att de ska kunna tolka och använda sig av de obegripliga betygskraven. Men det är inte det enda som är orimligt med betygen. Det är också orimligt att ägna så mycket av lärarnas och elevernas tid åt att mäta och betygssätta kunskap i stället för att ägna tiden åt att skapa kunnande. Att låta betygen beröva många elever självförtroende och framtidstro. Att låta betygskraven leda till att omkring 20 000 elever varje år lämnas i ett riskabelt utanförskap etcetera. Mer om detta i http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/betygenTudelar.pdf

    • Tror vi är helt överens. Du skriver om kunnandet. Funderade på att använda det ordet i stället för kompetens. Det täcker ju upp samma sak. En individs förmåga att använda och hantera faktakunskaper. Men för att markera och få beslutsfattare på olika nivåer att åtminstone diskutera behovet av att bedöma kunnandets utveckling i stället för att mäta antalet rätt och fel eller komma med den ena tolkningen efter den andra av kunskapskraven är det bättre att använda begreppet “kompetenskrav”. Det är skillnad på begreppen mäta och bedöma. Ett mätinstrument ska till sin karaktär så långt det är möjligt vara oberoende av “mänsklig påverkan”. Skolans viktigaste bedömningsinstrument är läraren och kompetensutveckling kan inte mätas bara bedömas. Kan l- eller snarare får – äraren göra det kan skolan fullgöra sitt uppdrag nämligen att hjälpa barn och unga att växa, få självförtroende etc. Man måste lita till lärares bedömarkompetens. Kan man göra det kan dagens politiska och byråkratiska styrning av skolan ersättas med tillitsstyrning.
      Tolkar dina artiklar som att du inte vill “lappa och laga” det nuvarande betygsystemet – du kanske till och med vill slopa betygen helt. Tror det är en utopi idag men att hitta ett system som bygger på att följa och kommunicera varje elevs utveckling under hela ungdomsskolsn kan vara en framkomlig väg tror jag.

      • Jag håller inte med om att kompetens och kunskap är samma sak. Kunskap är mångfasetterat, kompetens är att klara en viss uppgift. Jag kan mycket om akvariefiskar, men det ger mig ingen användbar kompetens för något särskilt mer än att slänga käft i akvarieaffären. Jag hoppas däremot att jag är en kompetent lärare i mina ämnen.
        Ett stort fel med betygen är ju att de inte är inriktade mot kompetens – att de inte är kopplade till vad kunskapen ska vara till för. Ett betyg i Elinstallationer borde visa att eleven är kompetent att koppla el på ett säkert sätt, snarare än kompetens att studera sociologi på universitet.
        Ett högt betyg i Ensemble 1 visar lika lite som ett körkort för bil att man är kompetent att studera statskunskap. Men det skulle kunna visa att man är kompetent att spela musik i grupp, vilket ett högt betyg i Geografi 2 knappast visar.

  3. Är det en utopi att bli av med betygen och alla deras skadeverkningar? Ja, så länge som alla de som borde veta bättre tiger och betraktar det som en utopi så är det nog så. Den dag det inte bara är en utan två, tre eller fyra ungdomar som varje dag rapporteras döda genom skjutningar och knivskärningar i gängstrider kanske man slutar att betrakta det som en utopi att kunna göra skolan betygsfri. Läs mer om en sådan skola på sidan 82 i boken Tumskruvsfabriken http://www.perackeorstadius.se/pdfBocker/tumskruvsfabrikenV.pdf

    • Är helt överens med dig om betygens skadeverkningar. Åtminstone i den form som de har varit och som de är idag. Jag vet också att det finns skolor som inte använder sig av betyg. Däremot träffar lärarna elever och föräldrar och beskriver elevens kunskaps- och kompetensutveckling. Och det är det jag vill uppmuntra med mitt förslag att lyfta fram det centrala innehållet och ersätta kunskapskraven med ämnesoberoende kompetenskrav.

  4. Du har helt rätt i att kunskapskraven måste kopplas till centrala innehållet – en självklarhet. Jag förstår dock inte din referens till Sellbjers artikel när du samtidigt skriver att debattörerna ”negligerat att det finns ett centralt innehåll”. I kommentarerna får Sellbjer mycket kritik för att ha utelämnat centrala innehållet. Professorerna hade stått lika frågande inför dina kompetenskrav utan centrala innehållet!

    Att transformera kunskapskraven till verbala kompetenskrav förenklar inte betygsättningen. På något sätt måste du utröna, i sex nivåer, vilken ”kompetens” eleverna har – det är betygsättningens utmaning! Den delen diskuterar du inte.

    Du skriver att ett mätinstrument ska vara oberoende av ”mänsklig påverkan”. Vad menar du? Nationella prov och internationella kunskapsmätningar genomförs, i en lång process, från början till slut av människor i syfte att testa elevernas förmåga att använda sina kunskaper. Det handlar inte om rätt eller fel! Hur tar du fram ditt underlag för att bedöma elevernas ”kompetens” i t.ex matematik eller fysik?

    Problemet med vårt betygsystem är uppenbart, kunskapskraven (eller kompetenskraven) kan inte formuleras så att de tolkas lika över hela landet. Det har man insett i andra länder och inkluderar därför någon form av normerande nationella prov eller examensprov liknande våra gamla realskrivningar och studentskrivningar – Finland t.ex.

    • Det är svårt att få med allt man vill säga inom ramen om 6 000 nedslag. Jag Jag har inte läst alla debattörers inlägg men markerar tydligt det centrala innehållets betydelse. Dessutom tar jag inte avstånd från centrala prov. Vill komplettera dem med skolans viktigaste bedömningsinstrument, lärarnas bedömning av elevernas kompetensutveckling, dvs elevernas förmåga att ålders- och ämnesadekvat använda och hantera faktakunskaper. Och jag tror på, litar på, lärares förmåga att se och kommunicera den förmågan till elever och föräldrar. Har utifrån mina erfarenheter som rektor och projektansvarig i Sverige och Norge skrivit boken “Lita på läraren! Konstruktiv bedömning i skolan (Komlitt förlag AB 2015) där jag beskriver hur man kan gå till väga för att följa elevernas kunskaps- och kompetensutveckling från förskoleklass till sista året i gymnasiet.

      • “Lita på läraren” låter som en närmast ouppnåelig dröm…

        (NPM, Skolverket, politiker, klåfingriga byråkrater och lärare)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS