Lars Pålsson Syll: Friskolornas effekter på elevernas utbildningsresultat

Anders Böhlmark och Mikael Lindahl presenterade en forskningsrapport  för några veckor sedan som visade att genomsnittsresultaten har ökat i de kommuner där andelen elever i fristående skolor är hög. Tidigare har liknande resultat presenterats i andra rapporter. Men Lars Pålsson Syll menar att man ska vara försiktig med att dra säkra slutsatser från dessa rapporter. Det är många faktorer som påverkar elevresultaten och det är mycket svårt att konstruera analysmodeller som klarar att hantera alla variabler. Forskningen har hitintills inte generellt kunnat belägga att införandet av friskolor lett till några större effektivitetsvinster eller påtagligt ökade kunskapsnivåer hos eleverna i stort, skriver Lars Pålsson Syll. (red)

När vi i Sverige 1992 genomförde en friskolereform fick familjer därigenom över lag större möjlighet att själva välja var man ville sätta sina barn i skola. Efter två decennier med friskolor har det bland forskare och politiker blivit intressant att försöka bedöma vilka konsekvenser friskolereformen haft.

Nu är det självklart inte helt lätt att göra en sådan bedömning med tanke på hur mångfacetterade de mål är som satts upp för skolverksamheten i Sverige. Ett vanligt mål som man fokuserat på är elevernas prestationer i form av uppnående av olika kunskapsnivåer. De kvantitativa mått man använt för att göra dessa värderingar är genomgående betyg och/eller resultat på nationella prov.

Vid en första anblick kan det kanske förefalla trivialt att göra sådana undersökningar. Det är väl bara att – kan det tyckas – plocka fram data och genomföra nödiga statistiska analyser. Riktigt så enkelt är det nu inte. I själva verket är det väldigt svårt att få fram entydiga kausala svar på den här typen av frågor.

Det i särklass vanligaste undersökningsförfarandet är att man genomför en så kallad regressionsanalys av observationsdata, där man försöker ”konstanthålla” ett antal specificerade bakgrundsvariabler för att om möjligt kunna tolka resultaten i kausala termer. Eftersom de elever som går på friskolor ofta skiljer sig från de som går på kommunala skolor vad avser flera viktiga bakgrundsvariabler, kan vi inte bara rakt av jämföra de två skolformerna kunskapsnivåer för att därur dra några säkra kausala slutsatser. Risken är överhängande att de eventuella skillnader vi finner och tror kan förklaras av skolformen, i själva verket helt eller delvis beror på skillnader i de bakomliggande variablerna (exempelvis bostadsområde, etnicitet, föräldrars utbildning, m. m.)

För några veckor sedan presenterade Anders Böhlmark och Mikael Lindahl en uppmärksammad forskningsrapport – Har den växande friskolesektorn varit bra för eleveernas utbildningsresultat på kort och lång sikt? (IFAU Rapport 2012:17). Böhlmark och Lindahl anser sig bl. a. kunna visa att friskolereformen inneburit att genomsnittsresultateten över tiden för alla elever – alltså inte bara för de som går i friskolor – har ökat mest i de kommuner där andelen elever som går i friskolor har ökat mycket i förhållande till kommuner där andelen elever som går i friskolor har ökat mindre eller kanske inte alls. Kort sagt – ökningen av andelen friskoleelever i en kommun ger i genomsnitt positiva effekter på elevernas utbildningsresultat. Av resultaten framkommer dock att effekten för den enskilde individen av att gå i en friskola, istället för i en kommunal skola, bara står för en liten del den totala effekten. En väsentligt större del bedöms vara en följd av ökad konkurrens som gynnar alla elever.

Tidigare svensk forskning har visat på liknande resultat och de har både av forskarna själva och av andra tolkats som belägg för att friskolereformen och den ökade konkurrensen är bra för det svenska skolsystemet i sin helhet.

Böhlmarks och Lindahls forskningsresultat har uppmärksammats stort i media. De presenterades, exempelvis, i Svenska Dagbladet (31/10 2012) kort och gott som att ”ju högre andel friskolor, desto större förbättringar av resultaten” och att det ur forskningsresultaten ”framgår tydligt att ju högre andel friskolor en kommun har, desto bättre presterar eleverna.” Här låter det som att forskarna tagit fram forskningsresultat lika entydiga som att 2 + 2 = 4. Så är ju, som jag försökt antyda i resonemanget ovan, långt ifrån fallet. Det är grovt missvisande att presentera forskningsresultatet på det okvalificerade och onyanserade sätt som här skett. Därtill kan man möjligen också lägga att det borde vara av yttersta vikt för seriösa forskare att också vid kontakter med massmedier vinnlägga sig om att åtminstone några av de viktigaste osäkerheter som råder kring forskningsresultaten – vare sig de nu baserar sig på randomiserade kliniska tester eller statistisk-ekonometriska regressionsskattningar av observationsdata – understryks och lyfts fram för att undvika uppenbara ”övertolkningar” av undersökningsresultaten.

Ska man försöka sig på att sammanfatta de regressionsanalyser som genomförts är resultatet att de kausala effekter på elevers prestationer man tyckt sig kunna identifiera av friskolor genomgående är små och ofta inte ens statistiskt signifikanta. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att många – kanske de flesta – av de effektstudier av detta slag som genomförts, inte lyckats skapa tillräckligt jämföra grupper och att värdet av analyserna därför är svårt att fastställa.

Forskningen har hitintills inte generellt kunnat belägga att införandet av friskolor lett till några större effektivitetsvinster eller påtagligt ökade kunskapsnivåer hos eleverna i stort. Resultaten är till stor del avhängiga hur de använda modellerna specificeras och hur de ingående variablerna mäts och vilka av dem som ”konstanthålls”. Metodologiskt har det visat sig vara svårt att konstruera robusta och bra mått som möjliggör en adekvat hantering av alla de olika faktorer – observerbara och icke-observerbara – som påverkar konkurrensen mellan skolformerna och ger upphov till eventuella skillnader i elevprestationer mellan skolformerna. Följden blir att de små effekter man kunnat konstatera föreligga i vissa undersökningar, sällan är behäftade med någon högre grad av evidentiell tyngd. Mycket baseras – tyvärr – på både otestade och otestbara modellantaganden. Resultaten är genomgående av tentativ karaktär – vilket också bör återspeglas i de slutsatser vi drar av dem.

Såvitt jag kan se gäller fortfarande en varning från den uppmärksammade kunskapsöversikt som SNS lät göra 2011 – Konkurrensens konsekvenser – där Jonas Vlachos i kapitlet Friskolor i förändring skriver:

”Dessa skillnader behöver emellertid inte betyda att utbildningen vid friskolorna håller högre kvalitet. För det första kan de som väljer friskolor skilja sig på andra sätt än de som går att ta hänsyn till i en empirisk analys av detta slaget. Det är därför möjligt att dessa elever skulle presterat bättre än genomsnittseleven även om de gått på en kommunal skola. För det andra är kunskapsmåtten som används inte helt objektiva. Skolverket har konstaterat bristande likvärdighet i betygsättningen mellan olika skolor och inte heller resultaten på de nationella proven är immuna mot denna kritik.”

(Lars Pålsson Syll är professor i samhällskunskap vid Malmö högskola)