Linnea Lindquist: Dåliga skolor eller ett dåligt system?

Friskolornas riksförbund brukar säga att kommunala skolor borde lära sig av de framgångsrika friskolorna. Är det verkligen så, att kommunala skolor är dåliga skolor och att det är därför vissa skolor har dåliga resultat? Nej menar Linnea Lindqvist som hävdar att regeringens utökade nedstängningsbefogenheter till Skolinspektionen är en del av en populistisk politik för att lappa och laga, en politik som inte tar tag i grundproblemen med den marknadsstyrda skolan (red.)

Jag har under lång tid hävdat att förutsättningarna är centrala när vi pratar om hur skolor lyckas med sitt uppdrag. De principer vi styr skolan utifrån är helt avgörande när vi pratar om ”bra” och ”dåliga” skolor. Det senaste 1,5 åren har jag granskat betygsresultat från kommunala och fristående skolor då jag har tittat på relationen mellan nationella prov och betyg och jag har tittat på betyg per ämne i kombination med elevunderlaget. I mina granskningar har jag sett ett tydligt mönster.

Det är vanligare på fristående skolor (i jämförelse med kommunala skolor) att en skola med höga betyg har låg andel behöriga lärare. På en del fristående skolor har i princip alla elever höga betyg i bild, musik, hemkunskap och slöjd. Det är stor differens mellan betyg på nationella prov och slutbetyg och många låga betyg i till exempel matematik och svenska men få elever får F. Min slutsats är att betyg inte är ett tillförlitligt mått på om en skola är en ”bra” eller inte.

Säger elevunderlaget något om en skola är ”bra” eller inte? Jag tror att kombinationen av elevunderlag och betyg säger något om en skola har förutsättningar att lyckas. En skola med låga resultat kan vara en bra skola men ändå inte lyckas på grund av att elevunderlaget är svårt.

”Du har en mycket tveksam människosyn Linnea” fick jag som svar på twitter när jag skrev att det som främst påverkar en skolas resultat är vilka som sitter i klassrummet, inte vad läraren gör. Jag förstår att det argumentet kommer, när det inte finns något annat att ta till.

På en skola med hög andel elever med utländsk bakgrund, hög andel nyanlända och låg andel föräldrar med eftergymnasial utbildning blir det svårare att få alla elever att lämna grundskolan med fullständiga betyg. Det handlar inte om människosyn, det handlar om att vara ärlig med vilka förutsättningarna är. Om vi vägrar inse det, och lägger skulden på lärarna och rektorerna, har vi snart inga lärare och rektorer som vill arbeta på skolor med svårt elevunderlag. Det är inte svårt att undervisa och eller att eleverna lär sig det de ska när de har språket, har högutbildade föräldrar och är studiemotiverade.

Ett annat vanligt argument är att kommunala skolor är dåliga på systematiskt kvalitetsarbete och om kommunala skolor bara blev bättre på det kommer problemet att lösas. Förespråkare för marknadsstyrningen brukar säga att kommunala skolor borde lära sig av de framgångsrika friskolorna.

Är det verkligen så enkelt? Om skolans problem hade varit brister i det systematiska kvalitetsarbetet hade vi löst problemen på några månader. Anledningen till att dessa argument förs fram är att friskoleförespråkarna vill flytta fokus bort från systemfelen.

Det är bekvämt att hävda det systematiska kvalitetsarbetets förträfflighet. Vi som kämpar för en likvärdig skola måste fortsätta vara obekväma och skjuta dessa argument i sank varje gång de förs fram. Det hade varit en spännande debatt om vi faktiskt debatterade rätt saker. Jag välkomnar debatt där friskoleförespråkarna erkänner problemet med betygsinflation, att friskolor har ett lättare elevunderlag och att systemet ökar segregationen – men att de samtidigt förklarar varför vi ska behålla nuvarande system. Det är mer intressant att diskutera med en motpart som vill ha ökad segregation än en som förnekar att så sker samtidigt som båda vet att det förhåller sig på det viset.

Vi måste förstå varför systematiskt kvalitetsarbete inte kommer lösa skolans problem. När jag säger det menar jag att systematiskt kvalitetsarbete

– inte kommer skapa en jämn fördelning av nyanlända mellan fristående och kommunala skolor.

– inte kommer skapa ett allsidigt elevunderlag i våra skolor.

– inte kommer skapa en högre andel föräldrar med eftergymnasial utbildning i skolor med svårt elevunderlag.

Systematiskt kvalitetsarbete kan, om det sker på ett klokt sätt, skapa förutsättningar för förbättrade resultat på enskilda skolor, men det kan aldrig lösa skolans strukturella problem. Skolor med svårt elevunderlag behöver inte projekt och kvalitetsarbete, de behöver ett allsidigt elevunderlag. Därmed inte sagt att man inte ska göra något för att förbättra resultaten, det gör alla rektorer och lärare men det måste ske utifrån verksamhetens behov.

Jag ser ofta exempel på en märklig syn på lärare, nämligen att lärare inte samarbetar om det inte organiseras uppifrån av rektor. Min erfarenhet är precis tvärtom, lärarna samarbetar bäst när de bestämmer, var, när, hur och om vad.

Den 11/9 stod Anna Ekström på en presskonferens och presenterade ett förslag som går ut på att Skolinspektionen ska ges möjlighet att stänga kommunala skolor. Det är populistisk ”lappa-och-laga-politik”.

Problemet är inte att islamister driver skolor och att vissa förortsskolor har dåliga resultat. Problemet är att vi har sålt ut skolan till marknaden, att i en kommun kan skillnaden mellan den skola med lägst respektive högst betygsresultat vara 70 %. Problemet är att vi sorterar elever i tillvals- och frånvalsskolor. Det är ett problem att vi har en socialdemokratisk utbildningsminister som driver centerpartistisk och liberal skolpolitik. Den här mandatperioden är fyra förlorade år där utvecklingen går åt fel håll.

Skolan slits isär medan ansvariga politiker tävlar om vem som kan leverera flest plåster. De som kommer att drabbas är skolor med svårt elevunderlag. Skolinspektionen är en produkt av marknadsstyrningen och då är inte lösningen att ge dem mer befogenheter, lösningen är att reformera skolans styrning i grunden.

Det är mycket som går åt fel håll, koncernerna dammsuger skolmarknaden på nya förskolor och skolor att köpa upp, kommunala skolor får ökade effektiviseringskrav till följd av skolpengens konstruktion som gör att den kommunala skolor är underfinansierade och fristående skolor är överfinansierade. Att samtidigt samtidigt prata om ”dåliga” kommunala skolor när kommunala skolor har avsevärt sämre förutsättningar att bedriva skola, säger en hel del om synen på skolan som samhällsinstitution.

Skolan har blivit en ”slit-och-släng-produkt” som inte är viktig. Samtidigt som detta sker får rektorer skäll för att resultaten är dåliga, miljontals kronor i viten döms ut av Skolinspektionen och rektorerna och lärarna arbetar sig sjuka till följd av att effektiviseringskraven ökar – en direkt konsekvens av skolpengens konstruktion.

Då är frågan: vad är ”bra skolor” och vad är ”dåliga skolor”?

Linnea Lindquist arbetar som rektor på Hammarkullsskolan i Göteborg. Hon har en bakgrund som lärare i SO och svenska som andraspråk och har arbetat i skolan sedan januari 2005,  främst i skolor i de särskilt utsatta områdena i Stockholm och Göteborg. En tidigare version av texten har varit publicerad på hennes blogg https://rektorlinnea.com/.

Bild av Frank Winkler från Pixabay