Martin Robinson: Kulturell mobilitet

 Vidgade vyer eller andra vyer? Vad vill vi att skolan ska rusta eleverna med? Texten är en direkt fortsättning av Martin Robinsons text om problemen med begreppet ’Kulturellt kapital’, utbildningsmål och utbildningsinnehåll från veckan innan. (red.)

När Mary Midgley beskrev vår syn på världen, använde hon som analogi ett akvarium med ett antal grumliga glasrutor genom vilka människor kunde jämföras (*). Om vi ​​tänker på akvariet som en helhet av “verklighet och sanning” och varje ruta som ett perspektiv genom vilken vi kan se på verkligheten, så kan vi börja sammanfatta en idé om vad sanningen kan vara. Ingen “enda” del ger oss hela sanningen, snarare vi får en rad perspektiv, sätt att veta, och ju mer vi har, desto mer hjälper det oss att se mer av “övergripande sanning”. Det här är grunden till tanken om behov av kulturell rörlighet. Kulturell mobilitet hjälper oss i sökandet efter mening, den hjälper oss genom att visa oss meningar.

I Aisopos fabel om igelkotten och räven, är räven ett porträtt av den som kan korsa över många ämnen, hennes spel är bredden. Igelkotten vet emellertid en sak riktigt bra och kommer att rulla ihop sig till en tät och oerhört taggig liten boll för att skydda det egna perspektivet. Vilket skulle du föredra att vara? Specialisten eller allvetaren? Man kan misstänka att de flesta av oss inte ser sig själva som någondera, med ett utbildningssystem som försöker hjälpa oss med specialisering och som lämnar oss därhän om vi inte lyckas bli specialister.

En av de vägar skolan använder, för att skapa den där kulturellt mobila allvetaren, är de discipliner som erbjuds. Väl lärd ger varje disciplin möjligheter för eleven att blicka in i akvariet genom flera grumliga fönster. Med fokus på sanning, skönhet och rättvisa, genom vetenskap, konst, språk, humaniora och fysiska och tekniska studier, kan ett barn upptäcka att det vet mer om sanningen än vad det kunde göra genom att stirra genom ett enda grumligt fönster. Varje ämne bidrar till betydelse för barnet: Så är fungerar ämnet, det här är dess finaste tankar, artefakter, metoder och ideal som hjälper oss att skapa mening i världen och i sin tur hjälper eleven att bana sig en väg genom världen. Ett kulturellt mobilt barn finner att det kan förstå den fysiska världen, den transcendenta, den naturliga och den tankeväckande och att de kan tolkas på olika sätt. Kulturell mobilitet är ett autentiskt sätt att se på utbildning, det är relevant för såväl nutid som framtid och det förflutna. Social rörlighet däremot förskjuter inlärningen, bort från kvaliteten av att veta något till att placera den någonstans i en utmätt framtid – att lyckas få ett kontorsjobb.

Kulturell rörlighet frigör oss från klassens oro för social rörlighet. Det handlar inte om en ny klassidentitet och hänger inte på om man har övergett eller inte längre hör hemma. Istället för att anta att en person bara kan ha ett perspektiv på världen, baserat på social ställning, accepterar kulturell rörlighet vi har mer än ett sätt att vara i världen. Jag behöver inte avvisa eller avvisas av mitt hem, min familj, min “kultur” – jag inser att jag kan påverkas av olika miljöer och sätt att vara – på mitt favoritkafé, min favoritfotbollsplan, på jobbet, i lek, hemma och borta – och jag anpassar mig till de miljöer där jag befinner mig. Jag är olika inom dessa miljöer, men inte en annan person. När dessa världar öppnar sig för mig, så öppnar jag mitt sinne för dem, de visar sig för mig och jag kan korsa dem antingen helt öppet eller utan att märkas. Utbildning ska hjälpa mig att vara öppen för dem och ge fler sätt att förstå världen utan att obevekligen alienera mig från mitt hemma. Kulturell mobilitet gör mig inte främmande för mitt ursprung. Social mobilitet däremot kan betyda att mitt ursprung är ett problem snarare än min förankring och första glimt av att vara till. Social mobilitet som metod är ett försök att förse mig med ett kulturellt kapital som lämnar dåtiden därhän.

Glimtar in i akvariet – ju fler perspektiv vi kan få, desto rikare utbildning. En kulturellt rik erfarenhet gör inte våra rötter överflödiga utan gör det möjligt att hitta rötter på många ställen, att vara hemma på flera ställen. Att vara någonstans, var som helst.

* (Mary Midgley, The myths we live by, s.26-27, Routledge 2003)

__________________________________________________

Efter 20 år som lärare i engelska och drama, och senare ämnesföreträdare och skolledare i olika Londonskolor, är Martin Robinson idag förälder, författare och konsult – med intresse för kultur, politik, kreativitet och de fria konsterna som en självklar del av utbildning. I sin bok, bestsellern ”Trivium 21c: Preparing Young People for the Future with Lessons from the Past”, drar han paralleller från antikens Trivium och hävdar att både progressiv och traditionell pedagogik har en plats i dagens skola och som @Trivium21c är han en aktiv del av den engelskspråkiga skoldebatten i sociala media.