Morten Korsgaard & Jesper Nilsson: Gör inte fritidshemmet till ett klassrum

Fritidshemmet som ett rum för vila, barnens egna intressen och socialt orienterade aktiviteter är värt att värna – men riskerar att gå förlorat när fritidshemmet görs om till ännu ett klassrum, med lärandemål, didaktik och fokus på förmågor, mål och kompetens. “Skolifiera” inte fritidshemmet, skriver Morten Korsgaard och Jesper Nilsson. (red.)

Det syns inte vara mycket debatt kring fritidshemmet, även om verksamheten och själva förståelsen av fritidshemmets roll har förändrats radikalt de senaste åren. 2016 fick fritidshemmet sitt eget kapitel i läroplanen, vilket tydligen mottagits med stor glädje runt om på fritidshemmen, liksom på utbildningen till grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem – som det så tungrullande heter. Med kapitlet i läroplanen stärktes de undervisande elementen i fritidshemmets verksamhet, och vi ser nu en uppsjö av titlar om undervisning i fritidshemmet, fritidshemmets didaktik, och så vidare från läroboksförlagen. Om detta är en konsekvens av ett förändrat behov med anledningen av förändringen i läroplanen, eller bara resultat av kampen om studenternas dyrbara CSN-pengar för inköp av litteratur, får stå osagt, men det har konsekvenser för hur fritidshemmet förstås – inte bara på utbildning av fritidshemmets blivande personal, utan även i det offentliga samtalet om fritidshemmets uppgift.

Med de förändringar som vi ser i beskrivningarna av fritidshemmets verksamhet och uppgift, i termer av undervisning och ett fokus på förmågor, mål och kompetens, så närmar fritidshemmet sig skolan och den här kompletterande funktionen kan knappast ses som annat än en “skolifiering” av fritidshemmet. Detta kan såklart förklaras som blott ännu ett uttryck för den allmänna fokuseringen på nytta och effektivisering i vårt samhälle, men just fritidshemmet med sin historia och sitt namn borde väl om någon institution kunde stå emot det trycket. Tydligen inte.

Fritidshemmet som ett rum för vila, barnens egna intressen och socialt orienterade aktiviteter antar mer och mer form av blott ännu ett klassrum där barnen ska förhålla sig till lärandemål och lärarnas didaktik och så kallat pedagogiska ledarskap. Det är synd för barnen och inte minst synd för fritidshemmet som institution, som historiskt stått som den institution som barnen kunde ta ägarskap över och där en mer holistisk syn på barnen fick råda.

Det är en tidstypisk förändring som sker på fritidshemmet, där det omätbara och ouppföljda ersätts med dess motsatser. Från de många aktörer som intresserar sig för fritidshemmet är intentionerna säkert goda, med målet att (den goda) leken och rekreationen ska kunna systematiseras och garanteras för alla barn. Risken är dock stor att vuxenvärldens engagemang i frågor som barnen äger riskerar förstöra just chanserna till både lek och rekreation. Dessutom kan systematiseringen leda till att den fria tiden, rekreationen och leken underordnas ett nyttoperspektiv, och därmed i grunden upphör att vara fri tid för rekreation och lek. På samma vis som vi vuxna har ledighet när allt arbete och alla bestyr är gjorda, ska även barnen vara lediga när skolan är slut.

Med varje år som går blir den samlade kroppen fakta som människans samhälle besitter större. Vi behöver komma till insikt om att individen omöjligen kan bli förtrogen med den ständigt ökande mängden fakta. Idag görs reformer där fritidshemmet ska gå från lek och rekreation till fakta och förståelse, men vad gör vi imorgon? Och var drar vi gränsen för hur mycket nyttoperspektivet får inkräkta på det mänskliga, och i detta fall barnens liv?

Morten Korsgaard och Jesper Nilsson är lärarutbildare vid Malmö universitet.

Bildkälla: Dimitris Vetsikas

7 Comments on “Morten Korsgaard & Jesper Nilsson: Gör inte fritidshemmet till ett klassrum

  1. Det Korsgaard och Nilsson beskriver är djupt tragiskt. Man önskar att det var skolan som gick i andra riktningen: kunskap och lärande för kunskapens skull och glädjen i lärandet, istället för mallad undervisning och matrisstyrning i den ekonomiska tillväxtens tjänst. En målsättning som därtill är kontraproduktiv, eftersom många elever gör ett intuitivt men rationellt motstånd mot att behandlas som undervisningsobjekt och inte som subjekt med personlighet och ett eget unikt människovärde.

    • Som så många gånger – vad är undervisning? Vad är kunskap? Hur tillägnar sig barn kunskap?
      Begreppet ”skolifiering” relaterar oftas till en snävt syn på såväl undervisning som kunskap.
      Jag menar att vi alltid ”lärt ut” på fritidshemmet. På fritidshemmet har vi också alltid berett väg, genom bl.a läsning för kunskap.
      Ytterst handlar detta om ”gamla” fackliga idéer – vad som är undervisning och vad som är omsorg. Samarbetet med skolan stärker de yngre skolbarnen. Det är emellertid viktigt att lärare m inriktning fritidshem förstår och utvecklar fritidshemmet, tiden på rasterna etc – till det krävs resurser, vilket ofta saknas, något som banar väg för, ur barnens perspektiv – tveksamma diskussioner om återgång till det ”gamla”.

  2. Viktig och intressant diskussion! Vem ska ”äga” barns fria tid ommontera de själva?

  3. Viktigt inlägg! Det behöver dock inte vara antingen eller. Det viktiga är att lärarna känner in eleverna och formar aktiviteter utifrån deras intressen. Dessa kan då vara roliga och varierande inslag i fritidshemmet, som kanske också är länkade till läroplanen. Det som ska motverkas är aktiviteter som trycks på eleverna bara för att försöka uppfylla en läroplan.

  4. Intressant att någon annan funderar kring samma frågor som jag. Skrev just i ett enkätsvar på vår skola om risken att elevernas eftermiddagar blir skola med krav på att vara på fritids på heltid för att inte missa något. Det tenderar att bli åtta timmars skoldag och frågan är, orkar eleverna?
    Den andra stora frågan idag handlar just om matriser, mallad undervisning och skolplattformarnas pedagogiska värde. Vem styr svensk skola idag?!

  5. Utmärkt text om fritidshemmets skolifiering. En paradox att skribenterna är lärarutbildare för ”grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem” …
    Detta hade med fördel kunnat problematiserats. Ett tips för hängmattan i sommar på samma tema: Gray, Peter (2013). Free to learn. NY, Basic Books.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »