Nils Larsson: Telefontid på torsdagar mellan 16 och 17

Digitaliserad administration och kommunikation tar idag så mycket tid och så mycket kraft i anspråk att det som är allra viktigast – undervisningen – blir lidande, skriver Nils Larsson. (red.)

För inte så väldigt många år sedan var det de ovanstående tiderna som gällde om man ville komma i kontakt med en universitetslärare. Telefontiden kunde dock kombineras med frasen ”Träffas i samband med undervisningen”. Jag är universitetslärare idag och jag hade själv lärare för några decennier sedan som arbetade enligt ovan. Internet hade då ännu inte gjort sitt intåg på riktigt på bred front, men idag präglas mitt eget yrkesliv av internetbaserade kommunikationsverktyg och telefoner med flera funktioner. När jag börjar tänka på hur mycket arbetstid som jag lägger ner bara på att mejla, och sedan jämför det med en timmes telefontid i veckan svindlar det för mig. Den tid jag lägger ner på alla internetbaserade kommunikations- och administrationsplattformar är helt enkelt enorm. Detta är ett stort problem och det bidrar till stor stress – även när systemen fungerar. När de inte fungerar ska vi inte ens tala om vilken stress detta föranleder.

Lärare i ungdomsskolan vittnar ideligen om all tid som de lägger ner på (undermåliga) plattformar. (Se t.ex. Aron Trägårdhs och Johan Sandéns tidigare inlägg här på Skola och Samhälle.) Stockholms stad verkar till exempel ha svårt att skapa ett system som fungerar och stadens lärare sliter sitt hår. Det är för mig helt uppenbart att vi som nu arbetar i akademin också drabbas mer och mer av att tiden bara försvinner iväg när vi mejlar och administrerar.

Det viktigaste som en universitetslärare (i likhet med alla andra lärare) har att göra måste ju i rimlighetens namn vara att undervisa, läsa, skriva, tänka och diskutera. Det kan inte vara så att digitaliserad administration och digital kommunikation ska ta så mycket tid och så mycket kraft i anspråk att det som är viktigt blir allvarligt lidande, eller i värsta fall inte blir gjort alls, men där är jag nu.

Mejlbrevlådan styr i mångt och mycket mitt arbetsliv, och eftersom jag aldrig hinner med att svara på alla mejl i tid är denna brevlåda ett konstant dåligt samvete, något som i sig innebär stress. När dessutom nya plattformar som Stockholms universitets Athena också innehåller chattfunktioner, har vi alla plötsligt ytterligare en brevlåda att bevaka. Denna chattfunktion har jag förstått att den heller inte går att stänga av – hur nu det är möjligt att något inte går att stänga av. Även VFU-portföljen innehåller möjligheter att få skriftliga meddelanden från studenter och andra; meddelanden som inte meddelar sin ankomst och som därför kräver att man tittar efter dem då och då.

När vi så kommer till de digitala verktyg som står till buds när det gäller skriftliga examinationer blir det ännu mer komplext. Stockholms universitet har fram till nu haft ett tentamensverktyg som heter Exia. Nu ska detta verktyg fasas ut till förmån för Inspera. För att få använda Inspera över huvud taget ska man gå en obligatorisk självstudiekurs i flera moduler som avslutas med flera delprov. När man har insett detta vet jag att flera lärare, däribland jag själv avslutar kursen i förtid. Jag och vi vill kunna skicka in en tenta till någon som sedan ser till att studenterna får den på rätt plats och vid rätt tid. Sedan får vi lärare tillbaka tentorna som vi med tiden läser och bedömer. Så enkelt bör det vara, men här har något hänt. Vi lägger timmar av arbetstid på det som inte är kärnuppdraget. De administrativa verktygen har blivit månghövdade hydror som är så överlastade av funktioner att det som är kärnan i vårt uppdrag försvinner.

Universitetsläraren på 80-talet visste inte vad som snart komma skulle. De hade telefontid och träffade studenter i samband med undervisningen, och kunde i övrigt ägna tiden åt att planera undervisning, läsa, skriva, tänka och diskutera. De visste inte hur bra de hade det. Själv mejlar jag och administrerar.

Nils Larsson är adjunkt på institutionen för ämnesdidaktik vid Stockholms universitet

Referenser:

Söderström, Jonas (2022). Jävla skitsystem. Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen. Karneval förlag. Fjärde upplagan.