Olle Holmberg: Lilla Humfry – den kreativa grundskolan

Detta är den första av tre artiklar med utgångspunkt från en friskola i Malmö. S.O.S. behöver fler artiklar som rapporterar från konkret skolverksamhet, så texterna ska också ses som uppmaningar till lärare att skriva. Det är ju rätt märkligt att skoldebatten nästan helt saknar bilder från skolan. I den sista artikeln kommer jag att diskutera alternativ till friskola resp. kommunal skola. Det blir alltså en följetong.

Lilla Humfryskolan ligger i utkanten av Malmö. Det är en friskola med elever från F till 5. Skolan har också fritidsverksamhet. Lilla Humfryskolan har en systerskola, Humfryskolan, som är mer centralt belägen i Malmö och som tar hand om de äldre barnen i årskurserna 6-9.  Ägare till Humfry, som är ett aktiebolag, är tre lärare, tidigare anställda på Rosengårdsskolan där de drivit ett integrationsprojekt.

Lilla Humfry är hopbyggd med Bellevuskolan och ligger i ett vanligt bostadshus (se bilden) i den andra av fem våningar. Flera likadana bostadshus ligger i rad som stora klossar med ena långsidan ut mot öppna fält och lekplatser.

Jag har besökt Lilla Humfryskolan vid en handfull tillfällen. Och det har varit korta besök; jag har suttit med vid undervisning, varit ute på raster, talat med lärare och elever, gjort några intervjuer o.s.v. Korta besök av det här slaget ger bara ögonblicksbilder och tillfälliga isolerade intryck. Men man kan ändå få en känsla för vad skolan är och kan vara. Repliker, stämningar och situationer fogas efterhand samman till en bild av en skola, låt vara en lite suddig och fragmenterad bild.

Vulkaner

Mesta tiden är jag i Saras klass. Hon har elever i åk 3 till 5, sammanlagt 10 barn, en elev i femman, sex i fyran och tre i trean. Det är en mycket liten klass. Eleverna sitter i en halvcirkel i ett trångt smalt rum. Skolan är inrymd i något som ser ut som en tidigare lägenhet i det stora bostadshuset, eller kanske två hopslagna lägenheter. Dagens ämne handlar om det som finns inuti jordklotet. Sara har en skål med vatten framför sig och några plankbitar lagda över skålens kant. Vattnet är jordens innanmäte, plankbitarna jordklotets plattor.

Sara: – Det som finns inuti jordklotet är varmt och rött.

Elev: – Magma.

S:– Mellan plattorna är det oroliga områden och där skulle magman kunna komma upp. Plattorna rör sig och det kan vi känna av. Ibland krockar dom med varandra. (S dramatiserar och plaskar med träbitarna.)

E: –Antingen är det vulkanutbrott eller så är det jordbävning.

S:– Vilket är det? (Förslag från elever). Ja, det är jordbävning.

E: –Det där med magma, lava. I Starwars finns det en planet som är full av typ lava.

Eleven utvecklar sitt svar till en lång berättelse om denna lavafyllda planet. Sara hör tålmodigt på utan att avbryta eller skynda på.

S: –Man skulle ju kunna tänka sig att en hel planet var fylld av lava – om en massa om gällde förstås. Det finns ju svarta stränder med lava på och det är varmt att gå på dem (visar bild på stelnad lava).

E:– Jättevarmt i solen.

S:– I de här plattmellanrummen finns också platser där det är mycket vulkaner.

E:– Min mamma har varit med om en jordbävning, kanske i Los Angeles…

E:– Jag har inte varit med om en jordbävning, men jag har varit med om en översvämning (sorl) – i badrummet!

E:– En av mina bästa kompisar var i Thailand när det var tsunami och då var det vatten upp till hustaken.

Sara arbetar intensivt med att få igång internetuppkopplingen och visar till sist en bild som med gula streck mellan plattor markerar risker med att åka till olika semestermål. Eleverna kommenterar sinsemellan olika resmål. Storbritannien, kan det verkligen vara farligt att åka dit?

E:– På min födelsedag så var vi på Mallorca och då såg vi en massa berg, som liknade vulkaner. Det kan ha kommit lava ur dom.

E:– Hur fick man reda på att det fanns lava inuti jordklotet? Har man gått in där?

Sara går igenom inre kärna, yttre kärna, manteln, jordskorpan. Ritar skisser på tavlan och visar internetbilder.

E:– Jordskorpan är som ”skinnet” på jorden.

Sara visar bilder på ”berömda” vulkanutbrott. Pompeji.

S:– Det var en vanlig dag. Kossorna var oroliga, så man kunde gissa att något var på gång. Men sen gick det jättesnabbt. Man har sett mammor så här (bild) försökte skyla sina barn. En man hittade man, han hade fullt med nycklar. Hann inte gå och låsa upp så människor kunde komma ut från rummen i hans källare. Hunden – i koppel – försöker också skydda sig från lava. Men kan ju inte. Men hur kan man se allt det här nu? Vågar någon gissa på detta? Ni ser en sten, som är precis där hunden låg. Vågar du?

E:– Tror att lavan torkat … och sen former.

S:– Du är på rätt väg, åt rätt håll. När man grävde hittade man hål. Något hade torkat eller förmultnat därinne. Sen hällde man t.ex. gips i håligheterna och då kunde man se vad som legat där när man tagit bort lavan.

Efterhand tunnar samtalet ut. Sara ger eleverna två uppdrag. Var och en ska tillsammans med den som sitter närmast klura över de problem kring vulkaner och annat som presenteras i deras egen temabok.

Det andra uppdraget gäller ett förslag, som kommer från en elev och som handlar om hur man kan använda bakpulver om man vill skapa en ett vulkanutbrott.

Eleverna läser i sina böcker, diskuterar och skriver.

Sen bygger de i papier maché fyra berg, målar dem, laddar dem med bakpulver och fyrar av.

Pedagogiken

Lilla Humfryskolan utstrålar värme  – i relationerna mellan lärare och elever och också när det gäller eleverna sinsemellan. Det är kanske lättare när man är så få: 30 elever i olika åldrar och fyra lärare! Det är en extremt liten skola. Men litenheten har också sina problem. Lilla Humfry behöver fler elever för att klara ekonomin och större lokaler som kan härbärgera dessa elever. Mängder av elever står i kö, men nya lokaler står inte att finna, trots hårt spaningsarbete. Man klarar sig ett tag till genom att få ekonomiskt stöd av Stora Humfry.

Den undervisning jag har sett kan enkelt karaktäriseras så här:

– Sara räknar i hög grad med elevernas egna erfarenheter. Hon går sömlöst fram och tillbaka mellan läroboksvetande och vad eleverna själva vet.

– Sara ställer aldrig kontrollfrågor som är inriktade på sånt som eleverna borde ha tillägnat sig. Hennes fråga när det är något i en elevs framställning som hon inte förstår eller inte är riktigt nöjd med, den frågan är typisk: Hur tänker du?

– Sara anstränger sig för att det som tas upp på lektionerna också ska framstå som komplicerat och svårt. Det är inte enkelt att se samband eller ha förslag till hur man ska tolka ett skeende: ”Vem vågar ge sig in i det här läbbiga?” ”Vågar någon gissa på detta?” ”Vågar du?”

– Det finns i allt som görs en ständig koppling till konkret gestaltande arbete eller till ”experiment” som Humfrylärarna oftast kallar det.

Vad är detta för slags undervisning? Lilla Humfrys lärare talar om sin skola som ”den kreativa grundskolan”. Man kan också kalla det ”progressiv undervisning”, något som de flesta lärare strävar mot, även om ledarsidor och departementsuttalanden under senare år har gjort sitt bästa för att misstänkliggöra sådant.

Och lärarna här har samma gnagande problem som lärare på andra håll har, även om de förmodligen använder mer tid för att diskutera det: Hur gör man för att det kreativa arbetet ska få eleverna att lära sig ännu mer än med andra metoder också av den kunskap som har med ”måluppfyllelsen” att göra?

Stina: Vi kan ju inte säga: Nej, nu är det för många som inte når upp till målen, alltså kan vi inte hålla på så mycket med kreativiteten. Och det ju klart att vi inte kan hålla på med kreativitet, om den inte leder till måluppfyllelse, om dom inte förstår nånting. Tvärtom ska ju satsningen på kreativitet göra att dom lär sig bättre. Men vi kör väl ibland med dubbel bokföring och låter eleverna arbeta med ifyllnadsövningar som vi inte tror så mycket på.

Kommunal friskola

Varför är Lilla Humfryskolan en friskola? Vad är det som gör att fyra superengagerade lärare har valt arbeta inom en friskola? De vill inte tjäna massor med pengar som kan gömmas undan skatt på engelska kanalöar? Tvärtom är det ekonomiska utbytet av att vara friskolelärare för deras del magert. De har snarare gått ner i lön. Hade de stannat kvar i den kommunala skolan hade de kanske tjänat 5000 extra i månaden som förstelärare – om de nu velat ingå i en sådan hierarkisk modell.

Kan inte dessa lärare finnas i en ”kommunal friskola”?

Nu är hela skolan på fallrepet, eftersom man inte kan få tag på nya lokaler så att elever i kö kan få komma in. Det hade kommunen bl.a. kunnat hjälpa dem med om de funnits inom kommunen.

Kommunala friskolor har jag diskuterat tidigare i S.O.S. I ”Kommunaliseringen – ett försvarstal” berättade jag om ett projekt om kommunala friskolor på utbildningsdepartementet i mitten på 90-talet. Då blev det inget av. Ingen ville gå in och röra i den nya kommunala beslutanderätten. Men nu! Läget är helt annorlunda och borde öppna för att en skola genom avtal med en kommun kunde få stora friheter att utforma skolans innehåll, utan att för den skull ge sig ut på friskolemarknaden. En skola som stannade inom kommunen, men där professionen fick ett stort inflytande.

Det kunde vara en medelväg mellan friskolan och den kommunala skolan.