Pål Christensson: Den demokratiske läraren

Vad innebär det att vara en “demokratisk lärare” och finns det utrymme för ett sådant professionsutövande någonstans mellan gårdagens auktoritativa lärarroll och dagens produktionslogik, undrar Pål Christensson.

Jag minns övergången från det auktoritativa professionsutövandet till det demokratiska via några olika händelser, varav en hände för ett 25-tal år sedan när jag var hos tandläkaren. Det var en lite äldre manlig tandläkare som joxade i min mun och samtalade med tandsköterskan. När tillfälle gavs för mig att prata ställde jag en fråga om mina tänder varpå tandläkaren drabbas av en stark förvåning av att klienten intresserar sig för sin lekamen och därvid mest börjar skrocka ”jaaa, det… hehe, ja, …”. Jag kommer varken ihåg frågan eller svaret, men min tolkning är i alla fall att tandläkaren såg klienten som ett objekt: ett patologiskt problem som ska fixas, inte ett subjekt som önskar en dialog kring både det patologiska och det salutogena tillståndet.

Några år senare är hela samhället impregnerat av kundperspektivet och de tidigare auktoritativa professionerna har, via en passus med demokratisk dialog, blivit utförare och producenter av kundens önskningar. Pendeln har svängt långt och tyvärr liksom stannat av där uppe.

Jag anser att det finns all anledning att försöka få utbildningsväsendet att göra sig kvitt produktionslogiken, för utbildning är ingen produkt som en kund kan bli nöjd eller inte nöjd med. Utbildning har en inbyggd normativ funktion, vilket en produktionslogik bortser ifrån. Utbildning är i huvudsak ett sätt att påverka en befolkning i en viss riktning, vilket egentligen borde ge professionen ett starkt mandat att genomföra den enligt sin egen upprättade expertis.

Jag tror dock inte på att pendeln ska svänga tillbaka till den auktoritativa professionalismen, som tandläkaren fick som roll att spela här ovan. Det är dessutom omöjligt eftersom den byggde på ett kristet kulturellt arv som uppdrog åt allmänheten att ”lyda sina herrar”, en grupp där lärare också ingick. Vi är långt förbi detta i vårt lands sekularisering, tack och lov.

Produktionslogiken ger oss rankningar, valmöjligheter och ett behov av att hela tiden jaga högre kvalitet. Denna jakt driver fram data, och data driver fram nya organisationer, som i sin tur driver fram ny data. Alltför sällan ställs frågan vilka värden skolan ska föra vidare och utveckla, och hur vi gör det. Det målstyrda systemet tillåter inte dessa frågor, det är målen som är målen. Vi blir instrumentella ”slavar” på alla nivåer och hela systemet utarmar det professionella mandatet som på något sätt ändå hela tiden ligger där inom räckhåll.

Jag menar inte att man som lärare ska tänka ”jag vet vad jag ska undervisa om, det behöver jag ingen läroplan för och jag vet vad en duktig elev ska kunna för att bedöma rätt”, men det finns faktiskt en skillnad mellan att vara autonom inom sitt frirum och att vara rättshaverist. Det gäller att hitta den professionella tryggheten i förhållande till våra styrdokument. Det som gör detta svårt är just att allting runt omkring oss signalerar en produktionslogik och ett kundperspektiv. Våra uppföljningar och inspektioner, den hårda målstyrningen, både statlig och kommunal, samt konkurrensutsättningen av skolan skapar en dimma som gör det svårt att se klart.

För att skingra dimman behöver vi se och prata mer om utbildningens funktion i samhället och ta bort blicken från rankinglistor. Vi behöver fundera mer på hur vi undervisar och på hur vi kan påverka fler elever mer i positiv riktning, än att fundera på om vi har planerat in varje del av det centrala innehållet över läsåret och att vi återkopplat varje framsteg till eleven. Vi bör också ha ett kritiskt förhållningssätt till hur och varför data samlas in och till hur den sedan används. I vår kommunikation med vårdnadshavare och elever bör vi också uttrycka oss utifrån vår professionella etik och expertis, inte utifrån en kundlogik.

Så börjar vår vandring mot en demokratisk professionsutövning och ett dito utbildningsväsende.

 

Pål Christensson, leg. lärare och utvecklingspedagog

6 Comments on “Pål Christensson: Den demokratiske läraren

  1. Marknaden skapar incitament som vi behöver motverka. Att kundnytta mäts mer frekvent än kvalitet är ett problem. Att skolor tillåts sockra betygen utan att straffas för det är ett annat sådant exempel. Att Lgr bara påtalar hur lärarna ska lära eleverna om respekt är ett annat problem som man dock nu planerar åtgärda. Även elever och vårdnadshavare ska nu förväntas visa respekt för verksamhete. I min värld är det en bra början. Demokrati handlar ju också om ömsesidig respekt. Inte bara om att kunden har rätt.

    Vad gäller lärarrollen vet jag inte om din tandläkare kan sägas ha varit auktoritativ. Kanske snarare auktoritär då han inte alls brydde sig om din upplevelse. Den auktoritativa rollen brukar väl fortfarande påtalas som en föredömlig roll. En som leder men samtidigt lyssnar. Har jag fel?

  2. Demokrati är både en beslutsform och en livsform. Tyvärr har livsformen inte lyfts fram. Men den är grunden i demokratin. Kunskap om demokrati som livsform saknas oftast i lärarutbildningen, något som är skrämmande. Kunskaper om detta som närmast hör samman med arbetssätt och arbetsformer kan sökas inom området Gruppsykologi som intimt hör samman med uppdraget att demokratisk fostran.

  3. Min tolkning av orden auktoritär/auktoritativ var mer att man som individ kan vara auktoritär, men exemplet gällde mer på en generell nivå, alltså att man ingår i en kultur som ger vissa positioner auktoritet. Hittade detta som förklaring:
    Auktoritär: att hävda sin ensamrätt till maktutövning.
    Auktoritativ: att bli trodd på grund av sin ställning och sakkunskap.
    Vet inte hur allmän den definitionen är, men den pekar lite i riktning mot det som jag tänker.

    • Ok, jag förstår vad du syftar på. Auktoritativ lärarroll är dock ett begrepp som används med lite andra associationer kring ledarskapet i klassrummet.. och då ofta som något föredömligt och i motsättning till det auktoritära.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »