Pedro De Bruyckere: Det finns ett litet korn av sanning i varje lögn…
Pedro de Bruyckere, forskare och lärarutbildare från Gent, tar sig an en av de mest seglivade myterna om inlärning och undervisning, den om våra lärstilar. (red.)
Låt oss börja med en liten bekännelse. Som låtskrivare kunde jag inte riktigt låta bli att ta med en sång om mitt arbete med att slå hål på pedagogiska myter på det första riktiga albumet med mitt band. På Kiss Me Twice med Blue och Broke, finns en låt som heter Naïve och en av textraderna inspirerade till den här artikeln: There is some truth in every lie…
Vad Paul Kirschner, Casper Hulshof och jag har upptäckt de senaste åren, är att det faktiskt ofta finns ett korn av sanning gömda i de idéer som med rätta kan kallas moderna myter om lärande och utbildning. Till exempel är formen på den ökända inlärningspyramiden – en av mina favoritmyter som jag bytt namn på till “Utbildningens Loch Ness-odjur” – faktiskt baserad på en av de äldsta teorierna om användningen av multimedia i klassrummet, Edgar Dales Cone of Experience från 1946!
Kanske ska jag ta itu med just den myten senare, men låt oss först börja med en annan storhet inom ämnet: Vilka korn av sanning finns gömda i lärstilar?
Myten i korthet
För de människor som fortfarande tror att man bör anpassa sig till sina elevers förmodade lärstilar, märk att:
- Det finns inga bevis för att det fungerar
- Det finns gott om olika kategoriseringar
- Försök vinna 5000 dollar, ja faktiskt, det kan man!
Om du vill veta hur man vinner pengarna, så kommer här den korta versionen:
Ta minst 70 elever och låt dem göra ett lärstils-prov, vilket som helst utifrån egna önskemål.
Jag ska förklara vad som behövs för två möjliga lärstilar: auditiv och visuell inlärare, men du kan välja vilken teori du vill (Kolk, Felder-Silverman, etc.) av 71 kända kategoriseringar (se Coffield et al., 2004).
Sedan organiserar du två grupper enligt följande:
- En grupp undervisas i enlighet med sin förmodade lärstil. De visuella eleverna får sin information visad för sig och de auditiva eleverna kommer att få lyssna på den.
- Den andra gruppen undervisas enligt motsatsen till sin antagna lärstil. De auditiva elever kommer att få sin information visad för sig och de visuella eleverna får lyssna på den.
Du sätter hälften av de 70 eleverna i första gruppen och de andra 35 i den andra gruppen. Om du sen kan bevisa att eleverna i grupp 1 har lärt sig mer än eleverna i grupp 2, så kan du ansöka om 5000 dollar av den belöning som Will Talheimer utfäst för åratal sedan. Kontrollera hans hemsida för en längre version av utmaningen. Notera att ingen har lyckats ännu.
Korn av sanning i myten
Det finns faktiskt två korn av sanning i myten om lärstilar, en irriterande en och en som kan vara till hjälp.
Låt oss börja med den mer irriterande sanningen. Folk kanske inte har en inlärningsstil – ett bästa sätt att lära sig som man ska anpassa sig till, men människor har ofta preferenser för inlärning. Varför är det här irriterande? Jo, människor kan vara övertygade om att de vet det bästa sättet att lära sig saker – Ja jag måste bara skriva ner saker och jag kommer ihåg det bäst så… Det finns bara en tråkig sida att påpeka om detta: Det finns ingen korrelation mellan att följa sina preferenser för inlärning och ett bättre resultat. (se t.ex. Rogowksy et al., 2015).
Ett andra korn av sanning är att om man kombinerar sinnen så lär sig människor mer. Ta till exempel teorin om dubbel avkodning som säger att det är bättre att kombinera bilder med ord om man vill komma ihåg något (se Mayer et al, 1992).
Yana Weinstein från The Learning Scientists sammanfattade det här i fyra punkter 2016) på ett storartat sätt:
- Människor har preferenser för hur de lär sig.
- Alla människor lär sig bättre när fler sinnen är engagerade.
- Vissa människor behöver fler modaliteter än andra människor.
- Ingen lider av tillägg av en modalitet som inte deras favorit.
Pedro De Bruyckere (1974) är en pedagogisk forskare och lärarutbildare vid Arteveldehogeschool i Gent sedan 2001 och vid Leiden University sedan 2018. Han är medförfattare till boken Moderna myter om lärande och utbildning tillsammans med Paul Kirschner och Casper Hulshof och den egna boken The Ingredients for Great Teaching. Han bloggar på http://www.theEconomyofMeaning.com och finns på Twitter som @thebandb
Översättning: Sara Hjelm
Referenser:
Coffield, F., Moseley, D., Hall, E., and Ecclestone, K. (2004). Learning Styles and Pedagogy in Post 16 Learning: A Systematic and Critical Review. London: Learning and Skills Research Centre.
Rogowsky, B. A., Calhoun, B. M., & Tallal, P. (2015). Matching learning style to instructional method: Effects on comprehension. Journal of Educational Psychology, 107(1), 64-78.
Mayer, R. E., & Anderson, R. B. (1992). The instructive animation: Helping students build connections between words and pictures in multimedia learning. Journal of Educational Psychology, 4, 444-452.
Weinstein, Y. (2016). Just semantics? Subtle but important misunderstandings about learning styles, modalities, and preferences. Guest blog on The Learning Spy Blog,
Enkel, bra och tydlig text om en seglivad myt. En annan hemlig attraktion i lärstilsträsket är att här analyseras olika sätt att lära ut/in med fokus på sinnen osv. Analysen kan inspirera men bör användas för att variera undervisningen snarare än att välja ut ett sätt. Med det var väl det Pedro menade..
Hej!
Tack för intressant artikel.
Kommer du att skriva om nedan? Jag är nyfiken.
”…formen på den ökända inlärningspyramiden – en av mina favoritmyter som jag bytt namn på till “Utbildningens Loch Ness-odjur”. ”…Kanske ska jag ta itu med just den myten senare”