Per-Acke Orstadius: Forskarna sviker de skolsvaga eleverna

Per-Acke Orstadius känner sig besviken på vad han upplever som ett svalt intresse hos pedagogikforskare för betygens skadliga effekter och undrar varför forskarna inte högre och tydligare protesterar. (red.)

Nu ska eleverna få betyg redan i årskurs 4. Finns det då ingen forskning som slår fast att tidiga betyg skadar de skolsvaga eleverna och deras lärande? Tydligen inte. I varje fall inte någon som nått fram till de politiska beslutsfattarna.

För det som är uppenbart borde det inte behövas någon forskning. Jag önskar att beslutsfattarna hade sett vad jag sett under de omkring 5 000 lektioner som jag bevistat som metodiklektor. Vid kanske vart tionde besök har jag sett när lärarna lämnar tillbaka betygsprov. Sett tårarna, de darrande läpparna, de hopplösa gesterna hos elever som misslyckats på proven. Hört förtvivlan och trotset i rösterna: ”Det hjälper ju inte hur jävla mycket man jobbar. Fy fan vad hopplöst! Nu skiter jag i skolan!” Betygen berövade dem glädjen i studierna och motivationen att anstränga sig.

Detta hände ändå på den tid då betygen var skonsammare mot de svagpresterande eleverna. Inte så flergradiga. Ingen betygsgräns för gymnasiestudier. Nu får eleverna tidigt veta att om de inte får godkänt får de inte gå till gymnasiet och då får de inte några jobb. Många av dem inser att de inte kommer att få godkända betyg hur mycket de än anstränger sig. Detta drabbar ca 18 000 elever varje år som lämnas i ett utanförskap utan skola, utan jobb och vanligen också utan pengar. Detta till stor del på orter där kriminella gäng etablerat sig.

Finns det då någon forskare som hävdar att betygen gynnar de skolsvaga eleverna? Ja, en. En nationalekonom som är anställd av det näringsliv som ser som en av skolans viktigaste uppgifter att eleverna sorteras in för olika nivåer i arbetslivet. Hon hittade en möjlighet att kunna visa upp ”rätt” resultat. Vissa skolor hade en gång tagit bort betygen på mellanstadiet några år senare än de andra. Eleverna i dessa skolor klarade sig bättre på gymnasiet än eleverna på de skolor där man gjorde sig av med betygen så fort man fick. Detta sågs som bevis för att eleverna hade gynnats av betygen.

Vilka skolor var det då som behöll betygen i det längsta? Och vilka skolor gjorde sig av med dem så fort som möjligt. Det troliga är att betygen behölls i skolor i bostadsområden som i Lidingö där många elever hade välutbildade föräldrar som gärna såg att deras barn fick behålla sina fina betyg. Detta till skillnad från skolor i problemområden som Rosengård där många elever hade lågutbildade föräldrar som gärna såg att deras barn slapp de dåliga betyg som gjorde att de tappade lusten för skolarbetet.

Det är självklart så att de elever som är mest framgångsrika på mellanstadiet klarar sig bäst även i senare studier. Detta oavsett hur länge de fått behålla betygen på mellanstadiet.

Det märkligaste är inte att det sedan basunerades ut med feta rubriker i borgerliga tidningar att det nu var bevisat att de svagaste eleverna som tjänade mest på betygen. Konstigare är att hart när ingen av landets flera tusen pedagogiska forskare protesterade mot tillvägagångssättet och resultatet av denna ”forskning”. Det var ett svek mot dessa elever.

Forskare undersöker samband mellan olika företeelser och försöker finna orsaker. Några sådana samband som kan vara värda att undersöka:

  • Enligt statistiken hindrades 18 000 elever förra året att gå något gymnasieprogram för att de hade för låga betyg. Lika många elever fick förra året underkänt i läsförståelse i Pisa-proven. Vilka slutsatser skulle forskarna ha dragit av detta samband om de undersökt det?
  • Den stressrelaterade psykiska ohälsan har ökat kraftigt bland eleverna sedan skolan fick en mål- och resultatinriktning. Vilken slutsats skulle forskarna ha dragit om den betydelse som de tidigarelagda betygen och betygsspärren har haft för denna utveckling?
  • Det antal elever som genom betygsspärren hindrats att gå ett gymnasieprogram har ökat för varje år. Det antal ungdomar som dött i gängstrider, genom överdoser eller självmord har också ökat för varje år. Vilka slutsatser skulle forskarna ha dragit om skolans ansvar för att så många ungdomar får sina liv förstörda.?

Att inte fler forskare undersökt dessa samband och gett beslutsfattarna underlag för bra åtgärder har varit ett svek mot de skolsvaga eleverna.

 

Per-Acke Orstadius är pensionerad lärarutbildare

Bild av photosforyou på Pixabay

10 Comments on “Per-Acke Orstadius: Forskarna sviker de skolsvaga eleverna

  1. Jag kan ju tycka att det är ett ganska tråkigt grepp att lägga detta på oss forskare. Jag har själv skrivit flera böcker på ämnet och medverkat i massmedia hur många gånger som helst. Jag har t.o.m. varit i riksdagshuset för att prata om betyg, bara för att bli avfärdad med att forskare i samhällsvetenskap kan komma fram till vad som helst. Jag vill nog hävda att denna kunskap finns och förs fram, men att politiska och andra övertygelser hindrar människor från att lyssna. Det är en stark övertygelse hos många dels att betyg är bra för elevers motivation, dels att alla elever reagerar på ett likartat sätt. Tyvärr stämmer inte dessa övertygelser med empirisk forskning, som visar att lågpresterande elever tenderar att påverkas mycket negativt. Många vill dock inte erkänna denna forskning, just eftersom den inte överensstämmer med de egna övertygelserna.

  2. Hej, håller med Anders Jönsson. Det finns forskningsresultat på svenska data som visar på en negativ betygssättningseffekt på lärande. Jag har gjort flera empiriska studier som visar att betyg har en negativ effekt på lågpresterande elevers senare betyg, se Klapp, Cliffordson & Gustafsson (2014), Klapp (2015) samt Klapp (2018) samt artikel i Pedagogisk forskning i Sverige och några böcker. Problemet är att vårt betygssystem är konstruerat utifrån ekonomiska teorier där tron på incitament är grundläggande, d.v.s. att människors motivation att presterar drivs av att de får belöningar eller bestraffningar: betyg kan förstås som en belöning eller bestraffning. Betyg som motivator på detta sätt är problematiskt och inte i linje med forskning om vad som motiverar människor i en lärandesituation. Vissa människor tycks tro att det är belöningar och bestraffningar som är grejen när det kommer till lärande. Inom motivationsteorier är detta ett förlegat synsätt. Eftersom betyg och betygssystem är ideologiskt belastade system är det svårt att påverka med forskningsresultat!

  3. Hej igen, glömde att skriva att beslutsfattare har blivit ombedda att kommentera resultatet av studierna som jag refererar till i mitt tidigare inlägg men att de avböjt t.ex. Björklund när han var utbildningsminister.

    • Hej Alli!

      Har du möjlighet att länka till din artikel i Pedagogisk Forskning? Jag läste med intresse Lundahl och Hulténs (?) kapitel i Skolan, marknaden och framtiden (2018) om policyn med “godkändgränsen”. Mycket intressant. Mål- och resultatstyrning med betyg som transaktionssystem är ju som du säger ideologiskt då systemet är kopplat till modeller och mallar från näringslivet (och underförstått mainstream politisk ekonomi). Jag vill också hävda att när Pedgogiken (med stort P) landar i skolans värld, en starkt politiskt styrd värld, så rekontextualiseras Pedagogiken till att bli ytterligare en teknisk och universell lösning till i princip alla (på förhand definierade) problem med “lärande” och “undervisning”. Trist.

  4. Anders och Alli. Ingen regel utan undantag. Har med glädje noterat ert stöd för kampen mot betygen. Forskare kan ha makt. När tio historieprofessorer samverkade i en debattartikel så bidrog de till att alla gymnasieelever tvingades läsa historia som kärnämne. Egenintresset lyser igenom. Men det ligger inget egenintresse i att stoppa betygssorteringen av eleverna redan i åk 4 eller att få bort betygsspärren till gymnasiet. Eller att därigenom hejda att klyftorna i samhället ökar ytterligare. Eller att stressen. vantrivseln och den psykiska ohälsan i skolan ökar. Eller att allt fler elever efter åk 9 lämnas i ett utanförskap där de kan lockas in i kriminella gäng. Där de kan få sina liv förstörda genom drogberoende, prostitution, gängstrider och annan kriminell verksamhet. Däri ser man inget egenintresse. Därför bryr sig inte de två tusen andra forskarna om att använda sin makt för att med samlad kraft påverka beslutsfattarna och rädda skolan och elevers liv. Detta är ett svek.

  5. Utmärkt av Orstadius att adressera kritiken mot skolforskare för bristande intresse för skolsvaga elever. Vi kommer alltid att ha en grupp elever som inte klarar att nå skolans kunskapskrav. De får F i betyg, och konsekvensen blir i många fall utslagning. Detta oberoende av om betygen är rättvisa eller ej. Det är inte etiskt försvarbart att ha “underkänd” i en obligatorisk skola. Den vanligaste orsaken till elevernas misslyckanden är svag teoretisk begåvning. Låt i stället E vara det lägsta betyget såsom betyget 1 var när vi hade sifferbetyg (1–5). För mig är det obegripligt att skolforskare inte kan samlas för ett gemensamt upprop om detta till våra politiker.

  6. Tack Arne för ditt stöd! Det är välkommet. Min erfarenhet säger mig dock att du är fel ute när du skriver att eleverna misslyckas för att de har för låg teoretisk begåvning. Detta är en myt som beslutsfattare ursäktar sig med för att slippa ge elever med lågutbildade föräldrar den kompensation de behöver och är utlovade när det gäller språkförståelse och annat. Man tror det är för dyrt med små förskolegrupper och fler specialpedagoger. Detta trots att många av dessa elever som misslyckas i skolan och spårar ur i livet kommer att kosta samhället avsevärt mycket mer genom skadegörelse, våld, kriminalitet, sjukvård och fångvård osv. Se mer om detta i artikeln http://perackeorstadius.se/pdfArtiklar/hurJagBlevEngageradIDeSkolsvaga.pdf

    • Nej, det är ingen myt. Jag har studerat de 15 procent lägst presterande eleverna i matematik under många år tillsammans med Olof Magne. Redan på 1950-talet kunde Magne visa att majoriteten av dem som var underkända i matematik (c:a 12 procent) hade en svag begåvning. Det gäller fortfarande. Sedan vet vi ju, som du nämner, att elever med lågutbildade föräldrar i större utsträckning än medelklasselever misslyckas i skolan. Man kan också uttrycka det som att skolan misslyckas med sitt uppdrag.

      • Arne. Företrädare för matematikämnet har länge hävdat att övningar i matematik stärker intellektet. Samma hävdades en gång för studierna i latin. Redan på 70-talet kunde man fastställa att det var en myt. Det sker inte någon sådan överspridning av tankeförmåga till andra ämnen. Vore det så skulle ju matematiklärarna vara de intelligentaste i alla kollegier. Är inte övertygad om att deras kolleger tycker så. Man behöver inte vara allmänt svagbegåvad för att man inte är bra på att lösa matematiska problem.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »