Petra Magnusson och Jonas Asklund: Vart tog den balanserade undervisningen vägen?

Dagens svenskundervisning fokuserar för mycket på färdighetsträning, det vill säga att utveckla läsande och skrivande som form snarare än innehåll. Det menar Petra Magnusson och Jonas Asklund som efterlyser en mer balanserad undervisning där även så kallad funktionaliserad undervisning får utrymme. Med hjälp av en sådan hävdar de att eleverna kan få utveckla sina tankar i relation till ett engagerande innehåll (red.)

Från juli kommande sommar gäller nya formuleringar för grundskolans läroplan och kursplaner. Lgr 11 byter namn till Lgr22 och de nya formuleringarna i kursplanerna ska enligt Skolverket göra livet lättare för lärare genom att tydligare fokusera faktakunskaper i ämnena med progression från baskunskaper till mer komplexa sammanhang (Skolverket, 2021). Styrdokumenten hanteras av kloka lärare men icke desto mindre vill vi varna för att de nya formuleringarna riskerar att stärka en utveckling mot alltför stort fokus på isolerade faktakunskaper och fristående färdigheter.

Som besökande lärare under studenternas VFU ser vi en ökad formalisering i studenternas undervisningsdesign. När det gäller undervisningen i svenska yttrar det sig till exempel i lektioner med långa genomgångar om hur en faktatext bör läsas, vilka delar en inledning i en berättelse bör ha, vilka olika texttyper som finns, vilka kännetecken de har, vilka frågor som kan ställas till en fiktiv text et cetera. Ambitiösa genomgångar följs av elevaktiviteter som handlar om att utföra övningar baserat på läroboksmaterial eller annat övningsmaterial. Övningarna har fokus på att hitta rätt strategi, ord, formulering eller att ställa rätt fråga, utan uppenbar koppling till ett relevant innehåll. Ofta presenteras mallar endast i kortfattad form utan tid för att textkritiskt och med nyfikenhet möta modelltexter eller att dekonstruera bra autentiska förebilder. Vad vi ser under våra besök är alltså en tydlig dominans av färdighetsträning, likt den som Pedagogiska gruppen identifierade i studier av undervisning efter grundskolans införande (se till exempel Malmgren, 1996) – alltså träning av färdigheter isolerade från ett engagerande innehåll, till exempel genom samtalom huruvida den text som studeras är välskriven eller innehållsmässigt engagerande.

I svenskdidaktiska sammanhang står formaliserad färdighetsträning i kontrast till en funktionaliserad undervisning. Den funktionaliserade undervisningen utgår från ett meningsfullt sammanhang, till exempel, om arbetet i klassen handlar om vad som händer i naturen under hösten kan läsning av faktatext bli viktig, och om en fiktiv berättelse engagerar eleverna kan frågor ställas till texten. Här tycks det som vi landar i en dikotomi: färdighetsträning eller funktionaliserad undervisning. Bör eleverna lära sig grunder och mönster först för att sedan kunna använda dessa? Eller bör färdigheter utvecklas genom att utgå från ett innehåll samtidigt som detta undersöks och erövras?

Om vi ser detta som en dikotomi är det ingen tvekan om att senare års fokus på individen, mätbarhet och faktakunskaper tillsammans med ökad stoffträngsel – i samhället i stort och nu senast i revideringen av kursplaner inför ht-22 – har stärkt färdighetsträning på bekostnad av ett funktionaliserat arbete. Vi menar att studenter, istället för att tänka antingen – eller, genom undervisningen tydligare bör stödjas i att göra medvetna didaktiska val för en balanserad undervisning. I den balanserade undervisning som Caroline Liberg (se till exempel 2008) med flera argumenterar för används kunskaper om texttypiska drag för att föra fram för eleven viktiga åsikter i en insändare, frågor till den lästa berättelsen formuleras för att förstå vad texten ”vill” eller för att komma underfund med en karaktärs handlande. Det innebär att ibland kan undervisningen behöva ha fokus på texttypiska drag och hur frågor kan ställas men det centrala för lärandet är kopplingen till ett engagerande innehåll och ett sammanhang.

Att förstå vikten och innebörden av en medveten balanserad undervisning är centralt för studenternas professionsutveckling för att de ska kunna ta sig an undervisning av elever i nutidens komplexa samhälle. Kopplat till (den ständigt) aktuella debatten om läsningens vad, hur och varför innebär en balanserad undervisning att läsning är ett sätt att få kunskap, att utvecklas i tanken och att få upplevelser om ett engagerande innehåll. Både tryckta och digitala texter kan användas för att utveckla kunskap och kommunicera om engagerande och nödvändiga ämnesinnehåll som gör att vi dessutom kan bli starkt övertygade, begripligt instruerade, ingående informerade eller fångade i en berättelse. Sådan undervisning möter vi alltmer sällan.

Den utveckling vi ser, när vi besöker studenter på VFU, där undervisningsdesignen alltmer sällan bottnar i ett balanserat synsätt, oroar oss. Landets lärarutbildningar behöver bli bättre på att uppmärksamma och undersöka hur en balanserad undervisning kan åstadkommas.

Petra Magnusson är lektor i svenska med didaktisk inriktning vid Högskolan Kristianstad
Jonas Asklund är lektor i litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad

 

Referenser

Liberg, C. (2008). Läs- och skrivutveckling och ett utökat läraruppdrag. Att erövra världen : dokumentation av konferensen Grunläggande färdigheter i läsning, skrivning och matematik 26-27 november 2007 (s. 53-68).

Malmgren, L-G. (1996). Svenskundervisning i grundskolan. 2 uppl. Studentlitteratur.

Skolverket (2021). Ändrade läroplaner och kursplaner 2022. https://www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/aktuella-forandringar-pa-grundskoleniva/andrade-laroplaner-och-kursplaner-hosten-2022#skvtableofcontent8143

4 Comments on “Petra Magnusson och Jonas Asklund: Vart tog den balanserade undervisningen vägen?

  1. Intressant text som man gärna instämmer i. En liten kritisk kommentar dock. Ff har varit ute och studerat sina studenter på deras VFU och sett “en ökad formalisering i studenternas undervisningsdesign”. Ett exempel på anekdotisk evidens. Studenternas undervisningsdesign är troligen en avspegling av den undervisning de utsätts för på lärarutbildningen. (Kackar ff i eget bo?) Det säger inget om den undervisning som de erfarna lärarna använder.
    Ff varnar också för förändrade formuleringar i den kommande läroplanen. Kritiken är korrekt, men det betyder inte att formuleringarna får ett direkt genomslag i undervisningen.

  2. Många elever upplever brist på mening. Sätter vi meningen i fokus lyckas elever i större utsträckning. Väldigt tydligt i tidiga år.

  3. Motivation går före klass. Det är ett mantra i speciellt lagsporter. Det gäller även i skolan. Min erfarenhet är att om en lärare som får ihop klassen att arbeta ihop, kan exceptionella resultat uppnås.

  4. Jag hoppas verkligen att Arne har rätt och detta är ett anekdotiskt bevis. Att Petra och Jonas har rätt är naturligtvis evidens bevisat. De (flickor) som på fredagen smyger ut från biblioteket med kassar fulla av böcker blir de som tar till sig undervisning bättre och dessutom bättre studenter på högskola och universitet. Att man även behöver ta med formaliserad undervisning är naturligtvis självklart men enligt mina erfarenheter ganska svårt att motivera förrän i gymnasiet. Lusten att läsa är förutsättningen för god svensk undervisning.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »