Ruhi Tyson: Det behövs mer forskning om alternativpedagogik

I en tid med fokus på mätning, effektiva undervisningsformer och kärnämneskunskaper hamnar de estetiska ämnena ofta i skymundan. Ruhi Tyson skriver att de spelar en viktig för bildning, och inte minst gällande att få elever att känna att skolarbetet är meningsfullt. Men vi vet för lite om vilka effekter de har och Tyson föreslår därför att det skapas ett institut för alternativpedagogisk bildningsorienterad forskning (red).

Även om bildningstraditionen är rik på olika trådar: estetisk bildning, moralisk bildning, kunskapsmässig bildning, praktisk bildning, bildning som autonomi och ansvarstagande, med mera, så bottnar samtliga dessa aspekter i bildning som en känsla av meningsfullhet. För att sammanfatta en omfattande argumentation och forskning: brist på meningsfullhet leder till brist på motivation, ökad stress, försvårad inlärning, och så vidare. En bildningsorienterad pedagogik är alltså allt annat än en sorts pedagogisk överbyggnad som man kan ägna sig åt i mån av tid. Det jag vill uppmärksamma genom detta perspektiv är att undervisning som har fokus på meningsfullhet (i alla dess olika former) är bildningsorienterad undervisning.

Härifrån är steget inte långt till olika alternativpedagogiska praktiker. Jag menar då inte enbart etablerade alternativpedagogiker som Waldorf, Montessori, Freinet, med flera, utan också enskilda skolor med utpräglad pedagogisk profil. Min huvudtes är att det gemensamma draget för all eller nästan all alternativpedagogik är ett ovanligt starkt intresse för bildning i ovan nämnda mening. Delar av den pedagogiska praktiken, det vill säga det som lärarna faktiskt gör i klassrummen, kan också utan vidare lösgöras från sitt idékontext och värdesättas ur ett bredare bildningsperspektiv.

Ett exempel. På Kristofferskolan, Waldorfskolan i Bromma, har man i mer än 30 år arbetat med något som kallas för hantverksstöd. Det är en stödpedagogisk insats som utgår från de olika hantverkens möjligheter att erbjuda elever en utökad känsla av meningsfullhet. I praktiken har det oftast gått till så att elever med olika problem, allt från funktionsnedsättningar, skoltrötthet, sociala svårigheter med mera, till depression, ångest och annan psykisk ohälsa, har fått en period hantverk mellan klockan 10 och 12 varje dag (oftast i 6 veckor). Detta har då ersatt den löpande undervisningen. Givetvis har eleverna också fått de vanliga stödpedagogiska insatser som man erbjuder vid respektive problematik om detta varit aktuellt. Hantverksstödet har för det mesta erbjudits i materialområdena, textil, lera, trä, metall och papper (skolan har ett bokbinderi). Även om fördelarna är ganska mångfaldiga och komplexa så finns det några huvudsakliga gemensamma nämnare:

  • små grupper gör det möjligt för elever att bli sedda
  • hantverkets konkreta synlighet gör att eleverna också ser sin egna förmåga något som ofta leder till mycket stärkt självförtroende och meningskänsla
  • genom att fokus ligger på ett gemensamt arbete och inte på samtal om elevens problem så möjliggör det också för en del elever att själva bestämma när och om de vill prata om något (vilket också emellanåt leder till att de tar upp sådant de ännu inte ens förmått tala om med en terapeut)
  • miljön låter dom under en period slippa ifrån mycket av stressen i den dagliga skolundervisningen och ofta (men inte alltid, det beror på den individuella situationen) har det visat sig att de vid återvändandet till klassen kunnat ta igen det de missat och med en större känsla av meningsfullhet ta sig an nya kunskapsinnehåll

Det här är inte en uttömmande beskrivning. I bokbindningen där jag har arbetat har vi gjort fotoalbum, anteckningsböcker, dagböcker, askar, skinnband, med mera, och inte sällan har det varit som gåvor till familjemedlemmar. Det kan vara första gången på länge som en ung människa i en svår livssituation kan uppleva att den inte enbart är en belastning för omgivningen. Anekdotiskt hör vi även emellanåt om stödets betydelse från personal på till exempel BUP.

Detta arbetssätt är entydigt en utveckling av Waldorfpedagogiken som pedagogisk idé. Men nu när det väl är etablerat som praktik finns det, så vitt jag kan se, inte den minsta orsak till att inte andra skolor och verksamheter skulle kunna lära sig av den. Det vore också på tiden att dess effekt och betydelse gjordes till grund för mer omfattande forskning (jag har gjort några inledande fallstudier, bland annat rapporterat i min masteruppsats Gränser). Allt detta kräver resurser som Kristofferskolan helt enkelt inte förfogar över.

Jag är inte tillräckligt insatt i de andra alternativpedagogiska rörelserna för att kunna tala i deras sak, men den Waldorfpedagogiska har omfattande skatter av praktik inom estetisk och estetisk-praktisk undervisning, inom det som idag ofta kallas för multimodala undervisningsformer, inom projektbaserad undervisning, och en hel del till. Det är på tiden att ett systematiskt arbete kommer till stånd för att tillgängliggöra detta för alla med ett bildningsintresse i pedagogik och att även sätta det i ett samtida forskningskontext. En del har redan gjorts på det Waldorfpedagogiska fältet men finns enbart tillgängligt på tyska. Mycket annat finns förstås också men då riktat till de som är engagerade i respektive skolrörelse och inte till utomstående.

Vi saknar idag ett institut eller ett centrum för bildningsdidaktisk forskning och praktik med särskild inriktning på alternativpedagogik. Det är synd. Det gör att den svenska skolrörelsen som helhet går miste om mycket värdefull kunskap. Det gör att de alternativpedagogiska skolorna marginaliseras och värdet av det de gör missförstås. Hur en sådant institution ska vara uppbyggd och finansieras är en fråga som inte ryms i den här texten, men att de alternativpedagogiska skolorna behöver vara delaktiga verkar ganska givet.

 

Ruhi Tyson är bokbindningslärare på Kristofferskolan, lärare på Waldorflärarhögskolan samt vikarierande lektor på Institutionen för Pedagogik och Didaktik, Stockholms Universitet.

 

Fördjupande läsning:

Gränser. En studie av den estetisk-praktiska miljöns pedagogisk-terapeutiska grundegenskaper utgående från en kartläggning av två verksamheter: Hagastiftelsens verkstäder och Kristofferskolans bokbinderi

https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:735392/FULLTEXT01.pdf

Exploring Waldorf education as a practice through case narratives: a framework for empirical research

www.rosejourn.com/index.php/rose/article/view/415

 

 

6 Comments on “Ruhi Tyson: Det behövs mer forskning om alternativpedagogik

  1. Ett mycket aktuellt och relevant bidrag i de utbildningsvetenskapliga/politiska diskussionerna.Med fler års erfarenhet som specialpedagog och arbete med elever i behov av stöd, och senare års forskning inom hantverksutbildning, ser jag dina idéer och exempel som ett mycket viktigt bidrag i relation till den marknadisering av utbildning som har pågått sedan 90-talet. Ditt förslag om ett centrum for en bildningsdidaktisk alternativpedagogik skulle kunna återanknyta till den ursprunliga idéen om det fria skolvalet för alternativ pedagogik som utgår från lärarprofessionens kunnande om elevers mångsidiga behov och utvecklingsmöjligheter, och inte vinst och marknadsanpassning som idag.

  2. Tack Anna för den fina återkopplingen! Jag vill passa på att nämna ett forskningsarbete till som är att betrakta som pionjärinsats på området: Agnes Nobels Filosofens Knapp.

  3. I Norge skrev Anne-Mette Stabel i 2014 doktoravhandlingen Visjoner og vilkår: Om steinerskolens utvikling i Norge fra 1926-2004. To år sendere kom boka:

    Stabel, Anne-Mette
    Hva skal vi med skole?
    Steinerskolens historie i Norge 1926 – 2016.

  4. Mycket viktigt inlägg. Med dålig kännedom om pedagogiska institutioner trodde jag absolut att det fanns dylika grupper i akademien. Inom Kommunikationsvetenskapen har vi ett antal år haft en “mediepedagogisk grupp” som utvärderat didaktik byggt på lärande och skapande med media. Själv anser jag att just denna form av lärande har en del av sina rötter hos Freinet och arbetets pedagogik. Jag har också frapperats av hur lite effektstudier på olika former av lärande som finns och tänker mig själv att undersöka effekten på arbetet med en skoltidining ” Bifurkationen” i Tärendö naturligtvis. Där arbetade man från 1948 till 2002 med att i olika skolämnen gestalta lärandet i medial journalistisk form. Här finns ett helt samhälle med individer från 78 års ålder till 16 år som kompletterat den ordinarie undervisningen med att göra en tidning om det samhälle man växte upp i. Frågeställningen är om detta skapande satte några spår hos de individer som fick göra tidningen.
    Det måste finnas oändliga möjligheter att gräva fram eventuella effekter av en kreativ skolmiljö som exempelvis “Elsa Olenius and Vår teater / Anita Lindvåg; 1988”. Troligtvis i första hand med hermeneutiska metoder. Finns det inga sådana effekter så har man ju i Poppersk anda bevisat att dagens skola är den rätta vägen att gå.

  5. Du har rätt. Det är idag viktigare än någonsin att lyfta fram de alternativa skolformerna. Men mera forskning? Jag tror inte att vare sig Dewey, Steiner, Freinet, Piaget eller Montessori grundade pedagogiken på någon doktorsavhandling. De byggde nog mera på försöksverksamhet i nära kontakt med elever och lärare. Men deras arbete ledde ändå fram till oerhört viktiga inslag i skolarbetet som dessvärre lever på undantag i den näringslivsstyrda skola vi nu har.
    Det är problem inbyggda i den pedagogiska forskningen om alternativa arbetsformer. Vid till exempel grupparbeten är det många variabler som måste hållas konstanta för stringensens skull i avhandlingen. Introduktionen. Uppgiftens formulering och svårighetsgrad. Gruppindelningen. Tidsdispositionen. Handledningen. Arbetsron. Informationstillgången. Elevernas dagsform. Självständigt arbete kan gå snett av många skäl. Det krävs en bred didaktisk analys för att upptäcka detta och kunna rätta till de länkar i kedjan som inte håller. Inte nödvändigtvis i form av forskning.

    Men en vetenskaplig studie om hur de elever som gått igenom alternativa skolformer klarat sig och vad de tycker om sin skolgång kunde vara värdefull för beslutsfattare och opinionsbildare. Läs mer om forskning i http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/evidens.pdf

    • Jag uppskattar din kommentar Per-Acke då den ger mig orsak att förtydliga. Med forskning menar jag en ganska praktiknära, fallstudieorienterad, forskning åtminstone delvis av den typ som jag själv gjort i min avhandling. Den breda didaktiska analysen är vi helt överens om, jag föreställer mig att ett forskningsarbete här handlar om att systematiskt bearbeta den sortens analyser från flera håll. Man kan säkert tycka att jag vidgar begreppet forskning lite väl mycket men jag utgår från det fronetiska perspektiv som Bent Flyvbjerg mfl. har argumenterat för i vilket den samhällsvetenskapliga forskningen inte har till syfte att generera teori men berika vår praktiska klokhet. Ur ett sådant perspektiv framstår det som legitimt att didaktisk forskning i stor utsträckning handlar om systematisk praktikutveckling grundat i fallstudier.

      Svårt att få med alla nyanser i en kort debattartikel!

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Malin Tväråna
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Janna Lundberg
Gunnlaugur Magnússon
Hanna Sjögren
Ola Uhrqvist

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »