Skicka ett budskap till den blivande utbildningsministern
Debatten slutar inte efter valet, och Skola och Samhälle efterlyser därför artiklar som skickar budskap till den blivande utbildningsministern, vem det än må vara. Läs mer om artikelbidrag under Bidrag. (red.)
Valet stundar. Såhär i valrörelsens sista skälvande minuter lovas miljarder till mindre förskolegrupper, lärarassistenter och fortbildning i specialpedagogik. Ordning och reda, betyg, kunskapskrav, ökad undervisningstid och vinstuttag för friskolor är andra teman som läggs fram i valmanifesten. Men debatten slutar inte efter valet, och Skola och Samhälle efterlyser därför artiklar som skickar budskap till den blivande utbildningsministern, vem det än må vara.
Med en liten återblick på valåret som gick vill vi påminna om vad som har diskuterats på Skola och Samhälle och vad som kanske borde diskuteras.
Den mest omdebatterade frågan på senare tid är utan tvekan kunskapssyn och kunskapskrav. Är kraven i läroplanen för höga eller för låga? Eller helt enkelt bara obegripliga? Ordet ”kunskap” ligger dessutom i var politikers mun. Vad är det som gör att denna eviga fråga om vad kunskap är blir ett politiskt slagträ? Man kan också fråga sig hur det kommer det sig att debatten, efter åtminstone två tusen år av diskussion, fortfarande är ganska onyanserad och lätt fastnar i positionerna ”hårda faktakunskaper” kontra ”flummiga förmågor”. Hur går vi vidare med att utveckla tankarna kring vad skolan ska syfta till, vad god undervisning är och hur eleverna ska kunna känna att det som händer i skolan har bäring på deras liv?
Vinster i välfärden har också varit en fråga som debatterats i Sverige under det senaste året. Medan folkopinionen tycks luta mot att avskaffa vinster har partierna svårt att beskriva hur det ska ske – och talar hellre om att begränsa än avskaffa. Större krav på friskolor och kommunala skolor vad gäller kvalitet efterfrågas, men står vi inte redan inför en allt mer kvävande skolbyråkrati. På Skola och Samhälle har frågan varit uppe, men här finns mer att säga. Vad skulle du vilja säga till en blivande utbildningsminister om skola och vinstuttag?
Lärarutbildningen är ständigt i politikens blickfång, och har varit föremål för debatt i Skola och Samhälle. Vissa röster tycker till och med att den borde läggas ner, även om alternativet fortfarande är ganska otydligt. Ofta förs det fram att problemet är att utbildningen är för teoretisk och inte tillräckligt professionsinriktad. Å andra sidan ser man helt andra tendenser i ett grannland som lyckats bra i internationella utvärderingar såsom PISA. Medan Sverige genom historien har slitits mellan olika lärarutbildningsideal har Finland jobbat mer medvetet med en akademisering av lärarutbildningen. Man kan därför undra vilka alternativ Sverige har för framtiden.
En spaning från Skola och samhälles redaktion är att staten har fått en revansch på senare år, inte minst på skolområdet. Runt 1990 ville partier från både vänster och höger bort från den så kallade statsprogressivismen. Idag hörs högljudda röster från rikspolitiker om behovet av ett större statligt ansvar. Om man inte kan förstatliga skolan, så bör staten åtminstone både styra och kontrollera skolan i allt högre grad. Staten har blivit det goda alternativet jämfört med både den fria marknaden och den segregerade kommunaliseringen. Men vad får det för konsekvenser? Vi ser gärna fler artiklar på detta tema!
Ett annat ämne som nog förtjänar att debatteras mer är den flerspråkiga och mångkulturella skola som idag är ett faktum. Här finns många frågor som berör skol- och bostadssegregation och ytterst frågan om vilka som omfattas i ”det svenska samhället”. Vi har haft ett fåtal, om än flitigt lästa, artiklar i detta politiskt laddade ämne. Vi ser gärna fler!
Specialpedagogik var temat för en artikel som hör till de mest lästa det senaste året. Elever med särskilda behov och hur, eller om, skolan lyckas möta dessa är en brännande fråga. Har vi fått ett skolsystem där specialpedagogens uppgift har blivit att dokumentera problem och åtgärder för att göra skolinspektionen nöjd? Redaktionen vill gärna se en fortsatt debatt kring specialpedagogikens villkor och möjligheter.
En ”bubblare” i debatten är den så kallade ”edtech”-industrins inflytande på undervisningen med olika former av teknologi, inte sällan kostnadskrävande sådan, för skolans behov. En allt större del av arbetet sker i virtuella klassrum, med förändrade roller för både lärare och elever. Dessutom har villkoren för vilken kunskap som är nåbar dramatiskt ändras. Vad detta betyder och hur vi bör förhålla oss till IT-jättarnas inflytande är frågor som skulle behöva granskning och diskussion.
Den 3 september drar Skola och samhälle igång igen. Debattinlägg välkomnas. Läs mer under Bidrag.
Läroplanens kunskapsmål är högst relevanta anser jag som arbetat i skolan sedan 1975. Att lärare sedan inte riktigt har förstått innebörden i kunskapskraven kanske har med litteraciteten att göra? Tolkning av värdeorden är vad jag menar är svårt för yngre kollegor, vilka kanske inte varit lärare så länge. Men vi gör vad vi kan för likvärdigheten inom kommunal grundskola, då bedömningsmöten sker inom kommunerna. Jag har varit anställd både i Nacka, Tyresö och Botkyrka sedan senaste läroplanen implementerades.
Ändra inte läroplanen igen, den behöver få ”sätta sig” ute på skolorna. Dessutom anser jag målen är förträffliga, då vi behöver kunna kommunicera vår vilja för alla som deltar i samhället. Inte minst våra immigranter behöver kunna kommunicera i deras dagliga liv, så inga missförstånd sker. Jag har varit svenska som andraspråkslärare sedan 1998, i Botkyrka, Tyresö och Nacka, min artrosoperation gjorde att jag valde att hoppa av som klasslärare på mellanstadiet.
Till saken hör också att jag läste pedagogik upp tom 80 poäng men aldrig skrev klart D-uppsatsen och andraspråksinlärning tom 60 poäng, så överförandet av kursplanemålen är ingen svårighet. Vilket visade sig när jag arbetade på Internationella skolan i Nacka, som då var ansluten till IBO´s organisation och läroplaner. Mina svenska kollegor som kom till skolan när den närbelägna Alléskolan lades ner, hade svårt att överföra IBOs ide´er och kursplaner till sina i sin egen praktik. Men det var bland annat de ”svenska” elevernas svaghet i engelska språket som gjorde att IBO tog sin hand från skolan.
Låt oss lärare och pedagoger få fortsätta på vår inslagna väg på våra respektive skolor, men ge oss tid för utveckling tillsammans utan för mycket nyheter som vi måste lära oss. Läsa, skriva och räkna behöver vi alla kunna i dagens samhälle och troligtvis även i framtidens, vilket är med i kursplanemålen förutom vår demokratiska fostran som är övergripande i läroplanens inledning.
Tyvärr! Vem som än blir utbildningsminister efter valet 2018 kommer att fortsätta förneka linjen om kunskapssyn och kunskapskrav. Ingen debatt på den nivå där Samhälle och Skola och lärarprofessionen luftar sina problem kan rubba det politiska och ekonomiska paradigmets makt.
Maktstyrningen sker på en mycket högre strukturnivå. Utbildningsminister-direktiv, lagar och avtal och mellanliggande strukturnivåer. Det är långt till läraryrkets strukturnivå, där golvets undervisning i Sak, sker i klassrummet. LÄRANDEPARADIGMET har smugit sig in och omvandlat Elevsynen i tysthet. Nu handlar det om psykologiska och sociologiska abstraktioner av DIAGNOS – SLUTSATS – ÅTGÄRD.
Rubenson (i Livslångt lärande, 1986) förklarar, att starten på lärandeparadigmet skedde på följande sätt. LIVSLÅNGT LÄRANDE grundades på tre principer: Lärande under hela livstiden; Lärande livsvid, ”Lifewide learning”. Och den tredje principen, att livsvid och livslångt lärande är beroende av att individen har de karaktäristika som är nödvändig för processerna.
Rubenson förutspådde för mer än 30 år sedan vad som idag blivit vardag att mäta och utvärdera i skolan: Elevens lärandebeteende. Han påpekade att synsättet infördes av UNESCO i slutet på 1960-talet. Men kom alltså tillbaka i en ny kontext i slutet av 1980-talet där det också blev samarbetsdokument i EU och OECD.
Jag vill tillägga (Holm 2018), att detta fokus på lärandebeteende infördes i Sverige år 2003 då trojkan Persson – Östros – Nuder (S) ersatte den dåvarande lärarerfarna generaldirektören (GD) för Skolverket med Per Thullberg som sedan efterträddes av Anna Ekström, som nu är minister och ansvarig för gymnasiet och vuxenutbildningen. Och med trojkan Reinfeldt – Björklund – Ingvar (Alliansen), som utredde fördelarna med att scanna hjärnorna hos elever.
Enbart om det sker en omvälvning där KUNSKAP I SAK blir huvudfaktor för en ny läroplan, kan Sverige förändra skolsystemet.
Kerstin I. M. Holm
Kunskapsanalytiker
Fil.dr. i pedagogik
Utmärkt Kerstin! Kan tillägga att Fejes, Nicholls mfl (2007) har utifrån analysram om nyliberal styrning uppmärksammat problemet du syftar på, dock utan analysen på kunskapssynen. Carlgren har förvisso diskuterat ”lärandet” som professionens fokus som så att säga levererats till dem under 90-talets övergång till mål- och resultatstyrningen samt nu senast innan och efter Lgr 2011. ”Lärandet” ersätter kunskap/kunnanden och blir till en uppvisning av kunnande – performance – där eleverna agerar som om de kan någonting. Fokus ligger på bedömning och uppvisning av en förmåga, allt i enlighet med kunskapskraven. Inte konstigt heller kanske att många gymnasieskolor har beteende som programprofil numera. Mycket intressant.
”I’m calling on our nation’s governors and state education chiefs to develop standards and assesments that don’t simply meassure whether students can fill in a bubble on a test, but whether they possess 21st century skills like problem-solving and critical thinking and entrepreneurship and creativity.
-President Barack Obama.
Citatet är hämtat från ”21st Century skills – learning for life in our times” av Bernie Trilling & Charles Fadel.
Min fråga till blivande ministern är egentligen två:
1. Varför ställde inte nuvarande minister detta krav till skolmyndigheter i Sverige?
2. Kommer en ny skolminister att göra det?