Skuggan – Mikael Stigendal: Vad lär sig eleverna om samhället?

Vi lever i ett samhälle med konflikter. De finns också i skolan som i alla avseenden är en del av samhället. Några av konflikterna är också innehåll i undervisningen – andra inte. Det finns jämställdhetsmål men inte jämlikhetsmål. Mikael Stigendal diskuterar i den här artikeln jämlikhet och sociala klyftor som innehåll i skolan. (red)

Dagens skola måste bli mycket bättre på att koppla innehållet i undervisningen till de grundläggande samhällsförändringar som har skett under de senaste 35 åren. Till dessa grundläggande samhällsförändringar hör att den ekonomiska tillväxten i huvudsak har blivit finansdriven. Tidigare var den industridriven. Då ackumulerades kapitalet genom att människor producerade värden. Nu ackumuleras kapital i hög grad genom att människor berövas värden, t.ex. genom pensionssystemet, aktiemarknaden, försäkringar och alla dessa val mellan olika erbjudanden. Vem blir mest lurad? Förmodligen de som inte vet bättre, saknar någon att fråga till råds eller känner sig tvingade att köpa för att hänga med i tiden. Vad lär sig ungdomar i skolan om detta?

Ett annat kännetecken på den finansdrivna tillväxten är att konsumtion till stor del sker med lånade pengar. Tidigare byggde den på intjänad lön. Nu kräver delaktigheten i samhället att vi kan låna pengar. Den som inte kan det, får det mycket svårare att t.ex. skaffa bostad och riskerar därför att hamna utanför. Priserna för bostads- och äganderätter har skjutit i höjden samtidigt som det under lång tid har byggts alldeles på tok för lite hyresrätter. Det är en av orsakerna till att städerna har blivit mera segregerade. Även den som fastnar i ett låneberoende riskerar att hamna utanför. Enligt TV-programmet Plus (151008) är ca en halv miljon svenskar överskuldsatta. Med det menas att man inte inom överskådlig tid kan lösa sina skuldproblem på egen hand. Forskning visar att det kan få konsekvenser för hälsan. Ofta drabbar det ungdomar som lätt faller för frestelsen att nappa på något av alla dessa fantastiska låneerbjudanden. Hur lär sig ungdomar i skolan att genomskåda och motstå detta?

Utbredningen av den finansdrivna tillväxten har varit en del av globaliseringen och kopplad till en försvagning av nationalstaterna. Det har stärkt kapitalets företrädare som därmed har kunnat tvinga fram betydligt sämre arbetsvillkor än tidigare för allt fler människor. Det har vuxit fram en ny social kategori som kallas prekariatet. Det består av alla dem med tillfälliga jobb och bristfälliga rättigheter. De är många, huvudsakligen ungdomar. Runt omkring i Sverige och i Europa håller en stor del av en generation på att gå förlorad. De fastnar i skuldberoende, usla jobb och/eller fattigdom. Enligt EU:s statistik lever så många som 29 procent av alla ungdomar i EU-länderna, åldrarna 15 till 29 år, i fattigdom och/eller utanförskap (EU-indikatorn ”at-risk-of-poverty or social exclusion” för 2013). I Sverige är andelen lägre men ändå hög, 24 procent. Vad säger det om hur bra skolan har lyckats?

För att skolan ska kunna förtjäna sin existens måste den bli mycket bättre på att rusta ungdomar till ett liv i dagens och inte i gårdagens samhälle eller i ett idealsamhälle. Och livet i dagens samhälle präglas av ojämlikhet och djupa klyftor. Det märks på skillnader i inkomst. Det kommer till uttryck i diskriminering. Det går att utläsa av skillnaderna i hälsa. Det visar sig i utvecklingen på arbetsmarknaden där allt fler saknar inflytande och möjligheter till personlig utveckling. Ofta gäller det ungdomar. Ska det nu införas en låglönesektor i Sverige, vilket inflytelserika ekonomer och makthavare ställer krav på, så kommer detta att drabba ännu fler. Så ser det nämligen ut i andra länder där många tenderar att fastna i låglönesektorn.

Ungdomar måste få lära sig mer om detta i skolan. Det kan dock inte bara gälla faktakunskaper om symptomen på ojämlikheten. Det kan heller inte bara gälla färdighetskunskap i att stå ut med ojämlikhetens effekter. Det måste också gälla förståelsekunskap om ojämlikhetens orsaker och förtrogenhetskunskap om hur man kan och bör förhålla sig till den. Allt detta måste ungdomar få lära sig mer om. Och då måste det också ingå att lära sig om hur även skolan bidrar till denna ojämlikhet. Skolan kan inte bara vara inriktad på framtiden. Den är också här och nu.

Det får mig att minnas en vacker formulering som den tidigare Skolkommittén hade i sin slutrapport från 1997: ”Skolan är inte bara en förberedelse för livet, den är livet självt för de barn och ungdomar som går där varje år ut och år in.” Sak samma gäller skolans relation till samhället. Den står inte bara i relation till ett framtida samhälle utan den är samhället självt. Det är bland annat i skolan som dagens samhälle formas. Samhället är inte bara det som finns runtikring skolan utan den utgör en del av samhället. Orsakerna till ojämlikheten skapas inte bara på andra håll i samhället utan också i skolan, bland annat genom den segregation som det fria skolvalet bidrar till.

Om skolan ska kunna bli en gemensam och samhällsbyggande institution måste den bidra till att bekämpa ojämlikhetens orsaker. Annars blir den inte gemensam utan mest för dem som inte drabbas av ojämlikheten utan kanske till och med tjänar på den. I denna strävan måste eleverna engageras. Därmed kopplas innehållet i undervisningen till det samhälle som skolan verkar i och utgör en del av. Det handlar således dels om att rusta eleverna till att bli samhällsbyggare, dels om att göra dem delaktiga i ett samhällsbyggande som pågår här och nu.

Detta görs säkert redan på många håll. Det är säkert många lärare redan bra på. Dock blir det nog ofta symptomlösningar. Visst kan det vara viktigt att motverka och lindra ojämlikhetens effekter. Men ännu viktigare måste det vara att försöka åtgärda orsakerna. Alla goda exempel på detta behöver därför uppmärksammas mycket bättre. Därför räcker det inte med en forskning som stödjer undervisningens utveckling. Det behövs också en forskning som kan utnyttja möjligheterna i skolan till att få veta mer om ojämlikheten. Skolan är samhället i miniatyr. Vill man ha reda på hur samhälle fungerar och ojämlikheten kommer till uttryck, vilka effekter den får och vad den beror på, men också vad man kan göra åt den, hur man kan lindra dess effekter och kanske även bekämpa dess orsaker, då behövs det forskning om skolan.

Forskningen måste således vara dubbelriktad. Å ena sidan behövs det en forskning som kan stödja undervisningens utveckling och sätta in den i ett större samhällsperspektiv. Å andra sidan behövs det en forskning som tillsammans med lärare och elever kan utveckla kunskaperna om hur dagens samhälle fungerar men kanske framför allt om ojämlikheten och hur man kan bekämpa dess orsaker, för att sen sprida denna kunskap till resten av samhället. Det skulle kunna göra skolan mera meningsfull och mera motiverande att gå i.

(Mikael Stigendal är professor i sociologi vid Malmö högskola)

Artikel bygger på en kommande bok: Mikael Stigendal, ”Samhällsgränser. Ojämlikhetens orsaker och framtidsmöjligheterna i en storstad som Malmö” (2016).