Skuggan – Ylva Bergström: Skilda världar – gymnasisters syn på samhällsfrågor och politik

För att förstå det politiska intresset och ointresset, engagemanget och likgiltigheten, tilliten till och misstron mot politik och politiker, samt vilka politiska frågor som attraherar olika grupper av unga människor har jag kartlagt gymnasisters syn på samhällsfrågor och politik i två diametralt skilda geografiska platser – den akademiska staden Uppsala och bruksorterna Fagersta, Grängesberg, Ludvika och Smedjebacken.

Vad är politik? Vilka politiska frågor är viktiga? Hur ser de på sin skolgång och framtid? Det visar sig att åsiktsorienteringar och den politiska kompetensen varierar stort mellan olika program och på olika skolor.

Så här svarade två av gymnasisterna från Uppsala på frågan om det finns någon politisk fråga som engagerar dem:

“Jag hade nog varit mer intresserad om jag kunnat lita på partierna, känt att de hade uppnått nåt av målen de lovat. Jag är ganska ointresserad av politik.

Vad är det för löften du känner dig lurad på?

Ja, partierna blir sämre för varje år tycker jag. Det snackas en jäkla massa men sen händer inget. Orättvisor är stora tycker jag, jag kommer inte på nå’t som jag kan säga skulle vara annorlunda, men politikerna snackar bara bort det, svarar inte på frågan, […] värsta hala hållningen typ. […] Politik känns lite svårt att ta på sig, jag tror det blir bättre, att samhället blir bättre om var och en gör det bästa av sitt liv.”

(Flicka, hotell- och restaurangprogrammet, Ekebygymnasiet)

“Att Sverige spelar en roll i internationell politik, i världen, det är viktigt. Det finns ju en tradition av ett internationellt engagemang i Sverige, vi har haft politiker som betytt något internationellt. Nu har vi ingen internationell röst precis. Svenskt bistånd minskar också, vi är alltså inget föregångsland så som vi varit. […] Att göra insatser internationellt under Nato är helt fel tycker jag, men att delta och bidra till fredsarbete, det är viktigt, det är detta att göra det under Nato, där tycker jag att svensk politik fört fel. […] Internationell politik och omvärlden intresserar mig.”

(Pojke, naturvetenskapliga programmet, Rosendal)

Svaren illustrerar de vitt skilda hållningarna till politik och samhällsfrågor bland unga gymnasister som studien, förutom olika åsiktspositioner, blottlägger. Här framträder skillnader i ordrikedom och kunnande och skillnader i tillit till såväl politik, politiker som den egna förmågan att hantera politiska frågor. I det första citatet verkar politiken ligga utom räckhåll, medan vi i det andra citatet förstår att politiken är angelägen och ligger nära till hands. Här talar någon som känner att han bemästrar politiska frågor, någon som inte bara är säker på sin sakkunskap utan också kan kosta på sig att värdera den utveckling som svensk utrikespolitik kommit att ta: ”det är detta att göra det under Nato, där tycker jag att svensk politik fört fel”.

Utsagorna ovan är också exempel på röster om det politiska uttalade från skilda platser i utbildningssystemet. Det första citatet kommer från en kvinnlig gymnasist som läste det tredje året på ett av yrkesprogrammen på Ekebygymnasiet i Uppsala. Ekebygymnasiet domineras av yrkesprogram och hit söker sig elever från grundskolan, som vill inrikta sina gymnasiestudier mot olika service- och hantverksyrken. Det andra citatet kommer från en manlig gymnasist som läste det tredje året på det naturvetenskapliga programmet på Rosendals gymnasieskola i Uppsala. Till Rosendals naturvetenskapliga program söker sig i huvudsak elever som vill förbereda sig för studier på svenska universitet och högskolor eller någon av de åtrådda utbildningarna utomlands. Om man tar utgångspunkt i elevernas utbildningsmeriter och skolornas sociala rekrytering har Rosendal sedan ett par år tillbaka kommit att bli en av de mest eftertraktade gymnasieskolorna i Uppsala.

När man betraktar politikens utbudssida som ett rum, där vissa politiska intressen och ställningstaganden är mer eller mindre likartade, besläktade och närliggande varandra och samtidigt mer eller mindre olikartade, obesläktade och avlägsna andra intressen och ställningstaganden kan man se hur grupper av gymnasister förenas av att de formulerar en gemensam hållning till politik, tar ställning i politiska frågor på ett likartat sätt och värderar vissa politiska områden högre än andra områden och samtidigt särskiljs från grupper vars politiska åsikter de inte delar.

Ser man till strukturen med frågor som tenderar att ligga tätt intill varandra och avstånden till mer avlägsna ställningstaganden blottläggs något som mest liknar skilda världar. Resursstarka elever på studieförberedande program vittnar om en tillit till politikens institutioner, ett intresse för EU och internationella frågor. Elever på de praktiska yrkesprogrammen lutar åt ett ”ointresse” för just internationella politiska frågor och anger i stor utsträckning att de saknar tillit till politiska institutioner. Det politiska rummet dras alltså isär av att olika grupper av unga attraheras olika starkt av olika frågor i politiken, det är framförallt bland eleverna på de samhällsvetenskapliga programmen som fördelningspolitik, tätt följt av miljö och mångkultur träder fram som stridsfrågor.

Elevernas sociala ursprung skvallrar om en vertikal hierarkisk ordning av klasser – läkardöttrar och söner i toppen och söner och döttrar ur arbetarhem i botten – och en horisontell uppdelning av klassfraktioner – barn till lärare, universitetslärare, kulturproducenter är överrepresenterade i en vänsterliberal åsiktspool, med intressen i miljöfrågor. De intar också en jämlikhetsorienterad mångkulturell hållning. Barn till tekniker och företagsledare är på motsatt vis överrepresenterade i en högerliberal åsiktspool. Här finns också en horisontell könsdifferentiering där flickor är överrepresenterade i den vänsterliberala och pojkar i den högerliberala åsiktspoolen. Avstånden mellan flickor och pojkar är liten bland dem som samlas kring en positiv hållning till EU, EMU och Nato, i toppen av hierarkin av sociala grupper och elever på naturvetenskapliga program. Skillnaderna i flickors och pojkars svarsmönster breder främst ut sig kring frågor om kulturell pluralism – flyktingmottagning, hemspråksundervisning, kulturstöd till invandrare – och miljöfrågor. Pojkar på yrkesprogram är överrepresenterade i ett ”kluster” av högerradikala hållningar till invandring, ett ointresse för miljöfrågor samt en högerliberal hållning till fördelningspolitik.

Medan vi har vant oss vid att tala om skolans kunskapsförmedlande uppgift och översköljs av alarmerande rapporter om sjunkande kunskapsresultat i skolan glömmer vi bort skolans bildande uppgift och förutsättning att grundlägga medborgerlig kompetens: benägenheten att delta i politiken är både en teknisk och social kompetens, den framträder i själva verket som en betydande klassfråga.

(Ylva Bergström är docent i utbildningssociologi vid Uppsala universitet)

 

Ylva Bergström (2015): Unga och politik. Utbildning, plats, klass och kön. Stockholm: Premiss förlag. http://www.premissforlag.se/bok/unga-och-politik/

Länk till en rapport för gratis nedladdning:

http://www.arenaide.se/rapporter/strukturer-i-utbildningssystemet-ylva-bergstrom-red/

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS