Stefan Bodén: Elvesonpriset för demokratiarbete i gymnasiesärskolan
Årets Elvesonspris går till Elvira Kinbom som arbetar på gymnasiesärskolan vid Fredrika Bremergymnasierna i Haninge. (red)
Elvesonpriset delas för fjärde gången ut av Skola och Samhälle. Priset går ”till någon eller några som verkat för skolans bästa i den demokratiska traditionen.” I år går priset till en enskild person, Elvira Kinbom, för hennes målmedvetna arbete med att värna om de demokratiska rättigheterna för en grupp elever som allt för sällan har eller får de verktyg som behövs för att föra fram sina tankar på den demokratiska arenan; nämligen elever på särskolan.
Elvira arbetar som lärare på gymnasiesärskolan som hör till Fredrika Bremergymnasierna i Haninge. Hon undervisar i ämnena drama och samhällskunskap. Hon är den som är drivande i att eleverna på gymnasiesärskolan genom de demokratiska kanalerna kan göra sina röster hörda. Hon är primus motor i att alla klasser har klassråd med ordförande, dagordning, sekreterare och protokoll.
Strax innan de obligatoriska skolkonferenserna, som hålls för hela skolan, ser Elvira till att ett stormöte genomförs på särskolan där det som har kommit fram på klassråden lyfts och dryftas för alla elever och all personal. Där utses även de elever som skall representera och föra särskolans talan på nästkommande skolkonferens. Särskolan aldrig har missat en skolkonferens och särskolan har där alltid haft frågor att lyfta. Det kan nog inte många andra klasser på skolan stoltsera med. Detta är Elviras förtjänst!
Hon säger själv att hennes rättvisepatos säkert kan kopplas till att hon är uppvuxen i en familj med fyra systrar och föräldrar som båda är lärare. Demokrati, diskussion och kompromisser har varit ett dagligt inslag under uppväxten. Under sin egen lärarutbildning insåg hon ganska snart att som lärare måste hon dagligen fatta beslut som påverkar andra, ”och då bestämde jag mig att de beslut jag fattar måste vara förankrade hos dem som berörs”, säger Elvira.
Arbetet med att implementera klassråd och stormöten är en självklar del av läraruppdraget och det finns tydligt stöd för det arbetet inom ramen för ämnet samhällskunskap, menar Elvira. I början behövde eleverna mycket stöd med både form och innehåll för de olika mötena; var de ska hållas, hur mötena går till, vem sköter vilket uppdrag, vilka frågor kan lyftas på vilken nivå och hur förs åsikter fram. Målsättningen är att hon skall kunna göra sig själv överflödig, att hela processen ska driva sig själv på sina egna premisser. Den processen har kommit en bra bit på väg men det finns ännu en del kvar att arbeta med. Innehållsmässigt har eleverna tydligt utvecklat förmågan att lyfta relevanta frågor som rör deras vardag i skolan. Fortfarande behöver eleverna en del stöd kring formen och genomförandet.
Elvira undervisar också i drama och självklart är jag nyfiken på om och i så fall hur det har påverkat processen med att ge eleverna på gymnasiesärskolan möjligheter att uttrycka sig och föra sin talan. Absolut har dramaundervisningen gett eleverna verktyg och träning i att uttrycka sina tankar och känslor. ”Drama handlar mycket om att förmedla och uttrycka tankar och idéer vilket för mig är en del i en demokratisk process – att våga skapa och vara kreativ”, säger Elvira.
Även de andra estetiska ämnena, musik och bild, som ges på skolan ger eleverna möjlighet att förutsättningslöst pröva och testa olika uttrycksformer. Det som fungerar för en elev behöver inte fungera för en annan. I förlängningen skapar dessa kunskaper förutsättningar för tålamod och förståelse för andras olikheter. Eleverna blir trygga i sig själva när de känner att de hanterar olika uttrycksformer. Det hjälper dem på vägen att bli självständiga individer i samverkan med andra självständiga individer.
Avslutningsvis vill jag som kollega och den som nominerade Elvira till Elvesonpriset också anföra att Elviras förhållningssätt, inte bara mot elever utan även mot arbetskamrater, är inlyssnande och hennes inneboende moraliska kompass alltid har en rak kurs mot det demokratiska rättvisepatos som egentligen borde vara allas kurs och bäring. Elvira är en mycket värdig mottagare till denna utmärkelse!
(Stefan Boden är yrkeslärare på Fredrika Bremergymnasierna i Haninge red.)
Som f d rektor för bl. a. en gymnasiesärskola i Mellansverige kan jag inte annat än glädja mig ofantligt över det arbete med elevinflytande och elevdemokrati som presenteras i artikeln. Min erfarenhet är att gymnasiesärskolans personal ofta är förebildlig för lärare överhuvudtaget. Det engagemang och den elevsyn som den personalen ofta står för önskar man skulle lika naturligt genomsyra alla lärare inom samtliga skolformer. Speciellt glädjande är det naturligtvis att de elever som blir föremål för dessa lärares omsorger och utbildning är just sådana elever som annars så lätt glöms bort i diskussionerna om skolan och dess framtid. Heder åt svensk gymnasiesärskola och alldeles speciellt åt Elvira Kinbom.