Stefan Sellbjer: Kunskapskrav för superbarn?

När professorer inom olika ämnesområden i en undersökning gav sig i kast med uppgiften att hitta en progression kunskapskravens formuleringar mellan olika årskurser och skolformer, så gick de bet. När inte ens specialister kan utläsa om ett givet betygskrav motsvarar mellanstadiets eller gymnasiets kravnivåer, framstår det som om kursplanekonstruktörerna löpt amok, med en projicerad idé om ett superbarn för ögonen. (red.)

I slutet av januari tillkännagav Skolverket att man ska ta fram nya allmänna råd för att underlätta lärares betygssättning, för att komma tillrätta med tröskeleffekter när elever bara ibland når upp till kraven för ett visst betyg. Detta är vällovligt, men löser inte de grundläggande problemen vad gäller kunskapskrav i både grund- och gymnasieskolan.

Problemet är att kunskapskraven är allt för komplicerade. Ett sätt att värdera svårighetsgraden är att be de som har mest kunskap om respektive ämne, det vill säga professorerna, att rangordna kunskapskrav hämtade från olika delar av utbildningssystemet. Rimligen borde Sveriges professorer vara de som bäst känner sina respektive ämnen.

Trettiotre professorer verksamma vid fem svenska lärosäten har i en studie jag genomfört ombetts rangordna kunskapskrav i 12 ämnen som matematik, svenska, historia, idrott och fysik. Två kunskapskrav för betyget C från vardera sjätte och nionde klass samt gymnasium, liksom två kunskapsmål från vardera kandidat-, master- och där så varit möjligt forskarutbildning har ordnats slumpmässigt.

Kunskapskraven i grund- och gymnasieskolan formuleras av Skolverket i samråd med ämnesexperter. I högre utbildning ges i högskoleförordningen ett antal centrala examensmål vad gäller hela utbildningen, men lärarna utformar kriterier för respektive kurs. Således har lärare i ungdomsskolan att följa av andra utformade kunskapskrav, medan lärare i högre utbildning i högre grad har ett större inflytande över vilka krav som ska uppfyllas.

Undersökningen ger med något undantag det förbluffande resultatet att det genom utbildningssystemet inte går att se någon progression vad gäller bedömning! Korrelationen ligger i stället nära noll, eller är i många fall negativ, det vill säga professorerna i studien har mycket svårt att se en progression i kunskapsnivåernas formuleringar. Högst negativ korrelation har historia med -0,35 och biologi, med -0,49, vilket betyder att flertalet kunskapskrav från ungdomsskolan rangordnats som svårare än kunskapsmål från högre utbildning.

En elev i sjätte klass med godkänt skulle därmed vara kvalificerad att påbörja en masterutbildning, eller rentav en forskarutbildning. Dessutom menar sig en professor i historia inte nå upp till något av de två kraven för betyget C i sjätte klass och en professor i biologi tvekar om sin förmåga att nå upp till kravet för C i nionde klass.

En professor i kemi gjorde kommentaren: ”Sedan är ju det bra att det uppmärksammas att det har gått fikonspråk i kursmålen. Texterna på lägre nivå kan ju tolkas som doktoranduppgifter! Bort med flumsnacket och skriv in mer konkreta mål, var inte rädda för att dokumenten blir lite längre, kunde vara bra råd till de som författar mål.”

I en rapport från Skolverket publicerad 2016  framgår att mindre än hälften av grundskole- och gymnasielärare upplever att kunskapskraven är tydliga och nästan hälften av gymnasielärarna har i stor utsträckning svårigheter med tillämpningen.

Det är ingen överdrift att påstå att läraren ställs inför ett stort antal svårlösta dilemman där hon, i mötet med elever och föräldrar, tvingas översätta kunskapskrav till ett mer vardagligt språk, så att de i någon mån blir begripliga.

Oklarheten i hur kraven ska tolkas kan vara en förklaring till att Skolverket producerat en mängd stödmaterial. Bara i geografi omfattar detta ca 80 sidor för grundskolan. Att visa på några exempel av alla möjliga lösningar minskar bara marginellt tolkningsmöjligheterna. En stötesten är att stödmaterial endast är utarbetat i en del ämnen i gymnasieskolan. Betyder det att här råder allmän oreda vad gäller bedömning eller är just gymnasielärare av någon anledning kompetenta nog att tolka kraven utan extra hjälp?

Lärare kan antas ha en tilltro till att de som utformat kriterier för olika betyg har formulerat rimliga kunskapskrav. Det ska dock mycket självförtroende till för att hävda att kraven är för svåra att förstå eller att en del av dem inte går att uppfylla för ett visst betyg.

Flertalet kunskapskrav för ungdomsskolan och inte minst för sjätte och nionde klass är, att döma av professorernas bedömningar, så komplicerade att få elever kan nå upp till godkänt. Och om detta gäller för ett krav är föreställningen att en elev ska kunna uppfylla alla så klart orimlig. En sådan elev finns helt enkelt inte. Eller som en förälder uttrycker det på DN.Åsikt under rubriken Det nya betygssystemet mal sönder våra barn. ”Den fjortonåring som på allvar kan beskriva komplexa samband mellan social, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är det ärligt talat väldigt synd om”.

De som utformat kursplanerna tycks ha löpt amok och utformat kunskapskrav utifrån en projicerad idé om ett superbarn. Dessutom finns en övertro på rationalitet genom ett utbildningssystem från lagstiftare ned till den enskilda utföraren.

Bara läroplanerna innehåller tillräckligt tydliga kunskapskrav och tillräckligt många stödmaterial utarbetas kommer den enskilda läraren att förstå dem som avsetts. Detta är en chimär och överdriven tilltro till hur styrning kan utföras.

Därtill är kraven är otillständigt höga och inte möjliga att tolka likartat, vilket torde vara en väsentlig förklaring till svårigheten att sätta rättvisa betyg.

Det är inte bara så att kunskapskraven mal sönder barnen, och gör lärarna olyckliga. Det gäller betygssystemet i stort, i grundskolan och gymnasieskolan. Det är därmed dags att skrota de nuvarande kraven och påbörja arbetet med nya läroplaner.

 

Stefan Sellbjer är docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet

 

Referenser

Skolverket, Utvärdering av den nya betygsskalan samt kunskapskravens utformning. Rapport, Dnr 2014:892

7 kommentarer till “Stefan Sellbjer: Kunskapskrav för superbarn?

  1. Att verbalt formulera absoluta kunskapskrav som leder till rättvisa betyg är inte möjligt. Det har man konstaterat sen lång tid tillbaka i såväl PISA som TIMSS i arbetet med att ta fram uppgifter för testerna. Man använder istället ett relativt system, snarlikt det gamla svenska relativa systemet, vid utprövning av uppgifter.

    Kunskapskraven i nuvarande betygssystem är kopplade till ett centralt innehåll. Inom en åldersgrupp bestäms progressionen av värdeorden tillämpade på centrala innehållet. Progressionen mellan t.ex. åk9 och gymnasiet bestäms av innehållet. I gymnasiet har t.ex. matematik ett till fyra identiska kunskapskrav, men progressionen är mycket stor.

    Det går alltså inte att urskilja progressionen i betygskraven utan att applicera dem på innehållet – egentligen en självklarhet. Inte konstigt att professorerna misslyckades om de enbart presenterades kunskapskraven! Jag tolkar det du skriver på det viset.

  2. Att t.ex. ordet “analys” innebär olika krav i år 6, år 9 och på gymnasiet tror jag att verksamma lärare klarar att hantera. Är man osäker, finns de allmänna råden och för ämnet samhällskunskap också bedömningsanvisningar till nationella prov för att visa vad ordet innebär. Gissningsvis är det samma sak på Stefan Sellbjers institution: att språket i kraven på en introduktionskurs inte skiljer sig avsevärt från språket i kraven för en doktorandkurs. Men Sellbjer vet i båda fallen vilken nivå han undervisar på.

    Ett större problem är nog den oerhörda mängden specificerade innehållsdetaljer krav redan år 6. Kravlistan brukar vara kortare på högskolan, och där har högskolevärlden lyckats bättre i sin kravformulering än Skolverket.

  3. Instämmer i att, om betygssystemet ska beskrivas, alla delar måste inkluderas. I annat fall ges en falsk bild, precis som sker i Sellbjers undersökning.

    Enligt min mening är problemet i det svenska absoluta systemet att det inte finns en obligatorisk nationell kalibrering. Lärarna tillåts avvika orimligt mycket från de nationella proven och trenden är en minskning av antalet nationella prov.

    Inom den akademiska utbildningen existerar inte någon samordning av kunskapskrav. UKÄ har bl.a. visat i en studie att kravnivån anpassas till kvaliteten på antagna studenter. Det har t.ex. resulterat i en kravlös lärarutbildning.

    • Intressant med nationell kalibrering Hans-Gunnar. Under en tid i världen, i min yrkesutövning med bedömning inom kvalitetsområdet, fanns och finns en sanning, oavsett stringensen i bedömningskriterier, behövs att kalibrerar utövarna av bedömningar mot fastställda kriterier. Varje år ordnade revisionsorganen kalibreringsmöten för att trimma och träna revisorerna i bedömning.

      Något sådant borde vara ett krav även för betygssättande lärare från nationell nivå. Det räcker inte med att man kollegialt ute på skolorna gör detta. Redan 2013 skrev jag följande blogginlägg: http://pluraword.blogspot.se/2013/08/under-av-otydlighet.html

  4. Stefan, det var väl att ta i att hela läroplanen behöver ändras.

    Det är framför allt två delar i den som behöver ändras. Om vi börjar med kunskapskraven är den ett under av otydlighet med massor av värdeord som aldrig kan användas som gradering. Ord som flytande, god och mycket god ligger alltid i betraktarens ögon oavsett vad Skolverket skriver för bedömningsexempel. Därför behövs striktare kriterier för bedömningen relaterade till ämnet.

    För det andra är det, som du påpekar Stefan, för mycket komplexa innehåll och otydlig ämnesinnehåll i det centrala innehållet. Skrev följande om detta på min blogg: http://pluraword.blogspot.se/2017/12/kunskapssynen-i-laroplanen.html

    Varje ämne måste innehålla vad minsta elementära fakta man måste kunna i ämnet innan man kan börja med att problematisera ett kunskapsinnehållet.

  5. ”En utomordentligt klarsynt och väsentlig artikel. Kunskapskraven och betygen har mer än något annat bidragit till att elever misslyckas i skolan och att så många elever mår psykiskt dåligt. I ligan över märkliga kunskapskrav tycker jag nog att matematiken intar första platsen. Se http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/skolansMatematikForstor.pdf

    Det är mycket som talar för att vi borde skrota det betygssystem vi nu har. Det är inget som talar för att vi borde behålla det. Se http://www.perackeorstadius.se/pdfArtiklar/betygenTudelar.pdf

  6. Som gammal gymnasielärare konstaterade man redan då kriterierna kom ut ut att detta inte är rimligt. Åtminstone inte på gymnasienivå, kanske på master och doktorand nivå men? Mina sista år som lärare innan jag blev utslängd på grund av åldern använde jag matrisen med de fyra F:n.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter