Stockholms lönepolitik – en utvecklingsstrategi i världsklass?

Stockholms kommun ska fördela årets löneökningar till lärarna efter skolornas måluppfyllelse. En del skolor får då en större lönepott och andra får en mindre. Men vilken forskning stödjer sig Stockholm på när de tror att en kollektiv bestraffning genom sänkt lön ska leda till att berörda lärare känner stöd i arbetet med att förbättra och utveckla skolan? Det frågar sig en grupp Stockholmslärare som reagerat på förslaget. (red)

Det finns mycket som behöver bli bättre i många av Stockholms skolor. Det finns säkert också sätt att använda löneincitament för att inspirera till pedagogisk utveckling. Men vilken forskning stödjer att kollektiv bestraffning genom sänkt lön ska leda till att enskilda individer känner stöd i arbetet att förbättra och utveckla det som inte fungerar tillräckligt bra? Vad pekar på att skickliga lärare i Stockholms stad kommer att känna förtroende för en arbetsgivare som inte ser till den enskildes faktiska arbete och kompetens, utan – delvis i blindo – beordrar lönesättning i klump och undergräver lönesättande chefers möjlighet att ta lönearbetet på allvar?

I Stockholm har utbildningsförvaltningen, med grundskoledirektören Håkan Edman i spetsen, valt ut sju till åtta enskilda skolor utifrån att de visat god måluppfyllelse, “en välskött skola”. Dessa får därför 0,5 procent extra att lägga på lärarlöner. Där resultaten enligt förvaltningen ser dåliga ut ska i stället en 0,5 procent lägre genomsnittlig lön sättas. Vi ställer oss mycket tveksamma till hur detta kan ses som en fungerande utvecklingsstrategi från utbildningsförvaltningens sida.

Skolan, och skolor, kan – och måste – bli ännu bättre. Och lärarna är nyckelpersoner, om än inte de enda framgångsfaktorerna. Men kommer skickliga lärare i staden att söka sig till skolor där man kan vara viss om en lägre lön? Kommer skickliga lärare som arbetar på skolor som förpassats till strykklass vilja stanna kvar där? Vilka förutsättningar till långsiktig utveckling skapar det på de lågklassade skolorna?

“Det är inte så jättestora skillnader”, hävdar grundskoledirektör Håkan Edman i en intervju i P4 den 19 oktober. Nej, varken lärares generella löneutrymme eller de procentsatser som diskuteras ger utrymme för några stora summor eller stora skillnader. Därför blir små skillnader viktiga signaler om vad som ska premieras. Och det som ska premieras i Stockholms stad är i och med det här beslutet inte att som enskild lärare ta ansvar för och arbeta för pedagogisk utmaning och utveckling, oavsett vilken skola man tjänstgör på. Det som ska premieras i Stockholm är att hamna i det vinnande laget, och att stanna där.

Det beslut som utbildningsförvaltningen nu meddelat kan inte uppfattas som annat än en kollektiv bestraffning av de lärare som arbetar på skolor som ännu inte nått tillräckligt goda resultat. Detta trots att mycken skolforskning, och många skolinspektörers rapporter, visar att skillnaderna mellan olika klassrum i samma skola ofta är mycket större än skillnaderna mellan olika skolor. Enskilda pedagoger gör skillnad. Var de än jobbar.

Vad händer om detta genomförs? Kommer glädjebetyg att sättas för att det är snabbaste/enda sättet att få ett välförtjänt lönelyft? Strategier för ökad likvärdighet i betygssättningen, som sambedömning, samplanering etc, är inget som påverkar resultatet i mätverktyget “välskött skola”. Kommer skickliga lärare att lämna skolor som pekas ut som underpresterande? Kommer elever och föräldrar aktivt söka sig bort från dessa skolor? Vilken signal förmedlas till elever och föräldrar när utbildningsförvaltningen tvärsäkert pekar ut vissa skolor som klart sämre än andra? Hur kommer det att uppfattas att samma Utbildningsförvaltning är så pass säker att man driver igenom ett sänkt löneutrymme för hela personalgrupper på dessa skolor?

Vi förväntar oss att Stockholms stad omedelbart drar tillbaka sin strategi att genom tveksamt grundade grupprelaterade straffsatser på lärares löner försöka driva utveckling av god pedagogik. Premiera istället skickliga lärare, gör det på goda grunder och arbeta med utvecklingsstrategier som kan lyfta verksamheten istället för att sänka den. Det är en utvecklingsstrategi för framtiden, och för “en skola i världsklass”.

Karin Brånebäck, 1-7 lärare, Erikslundsskolan/Täby,
Eric Drake, SO-lärare, Vinstagårdsskolan
Annelie Drewsen, SvA/Sp-lärare, Ross Tensta gymnasium
Fredrik Eriksson, Ma/NO/Tk-lärare, Vinstagårdsskolan
Anna-Karin Frisk Sv/SO-lärare/doktorand, Hässelbygårdsskolan
Björn Kindenberg SO-lärare, Hässelbygårdsskolan
Fredrik Nygren, SO/Sv-lärare, Vinstagårdsskolan
Tove Mejer, Sv/Fr-lärare, Nya Elementar
Katarina Lycken Rüter, Sv/Re-lärare, Östra Reals gymnasium
Janna Scheéle, Lärarcoach, Utbildningsförvaltningen
Cecilia Sjöström, rektor och svensklärare, Industritekniska Gymnasiet
Anna Östman, SO/En-lärare, Vasaskolan