Sverker Lindblad: Bekymmersamt om pedagogiska problem

Idag publicerar S.O.S. ännu en refuserad artikel, tänkt som svar på Henreksons påstående om att pedagoger tiger ihjäl kritiken. Sverker Lindblad fick nej av Göteborgs-Posten. Här är hans svar till Henrekson. (red.)

Under rubriken ”Pedagogerna tiger ihjäl  kritiken” skriver Göteborgs-Postens kolumnist Isak Skogstad om ett samtal med Magnus Henrekson, som är professor i nationalekonomi och VD för Institutet för Näringslivsforskning. Henrekson är också redaktör för den nyligen utkomna boken Kunskapssynen och Pedagogiken: Varför skolan slutade leverera och hur det kan åtgärdas tillsammans med Inger Enqvist, Martin Ingvar och Inger Wållgren. Henrekson anger ett antal brister hos svensk skola, som fallande kunskapsresultat, en degraderad lärarkår och problem med elevers inflytande och föräldrars rättigheter. Så långt håller nog många med honom.

Men det uppstår problem när Henrekson ska försöka analysera vad som har hänt med svensk skola och ge förslag till åtgärder. Orsaken verkar i hans fall vara att ”tongivande pedagoger” fört in fel idéer i läroplaner och i lärarutbildning och åtgärden blir därför att ändra på detta och att föra in en traditionell kunskapssyn. Jag är mycket tveksam till denna förklaring och hans föreställning om hur skolväsendet styrs. Jag ska förklara varför.

Åtskillig forskning visat att gången från formulering till realisering av läroplaner inte är rätlinjig. Snarare verkar skolpraktiken vara rejält löskopplad från det politiska beslutsfattandet, eftersom förväntningarna ofta är i konflikt med varandra. Och eftersom man i skolan måste ta itu med sin verklighet. För att ta ett exempel från ett europeiskt forskningsprojekt (Lindblad & Goodson, 2011): Vi intervjuade olika generationer av lärare i sju länder om vad som hänt i deras yrkesliv som varit utsatt för stora reformer. De berättade inte om skolreformer och styrning utan framför allt om förändringar i rekrytering av elever och vad det innebar för deras arbete. Samhällsförändringar finns i mötet med elever och föräldrar. Och detta måste hanteras!

Kännedom om eleverna och deras hemförhållanden är också mycket betydelsefull för att förstå resultaten på de kunskapsmätningar som görs. I en kommande bok (Lindblad, Pettersson & Popkewitz, 2018) behandlar David Berliner, professor vid Arizona State University och tidigare ordförande för American Educational Research Association analyser av provresultat i form av så kallade Value Added Assessments. Här undersöks vad lärare och skolor bidrar till elevernas kunskapsutveckling, liksom vad förhållanden utanför skolan, som hemförhållanden och upptagningsområde, betyder för provresultat. Berliner pekar på att de enskilda lärarna och skolorna har mindre betydelse (cirka 10 procent vardera). Istället är det elevernas hemförhållanden och upptagningsområdet karaktär som bidrar mycket (cirka 60 procent). Samtidigt – och detta är viktigt i sammanhanget – är de enskilda elevernas sociala och kulturella bakgrund av liten betydelse om man tar hänsyn till vilka skolkamrater som de har. Vilka en elev går tillsammans med i skolan visar sig ha dubbelt så stor betydelse som hens sociala tillhörighet.

Med detta vill jag inte ha sagt att det är omöjligt att förändra skolan eller att lärarnas insatser är oviktiga. Tvärt om! Vad jag reagerat mot är att Henrekson bortser ifrån de sociala realiteter som verkar i skolväsendet och som är av avgörande betydelse för skolans verksamhet och resultat. Med tanke på vad som sker i skola och samhälle idag, med ökande ekonomiska klyftor och tendenser till parallell-samhällen, krävs konkreta analyser av den verklighet som skolan verkar i och strategier för att hantera skolans uppgifter i samhället. Att döma av olika undersökningar är det viktigt att insatserna sker i unga år. Och att döma av Milbrey McLaughlin (professor vid Stanford och hedersdoktor vid Göteborgs universitet) och andra krävs att skolungdomar kommer in i organiserad verksamhet utanför skolan. Men det håller inte att backa in i framtiden!

Sverker Lindblad

Senior Professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Medlem i World Educational Research Association Council. Tidigare ordförande för European Educational Research Association.

Referenser

Goodson, I., & Lindblad, S. (red.) (2011). Professional knowledge and educational restructuring in Europe. Sense Publishers.

Lindblad, S., Pettersson, D., & Popkewitz, T. (2018). Education by the Numbers and the Making of Society: The Expertise of International Assessments. Routledge

 

5 Comments on “Sverker Lindblad: Bekymmersamt om pedagogiska problem

  1. Det är nog så här de flesta lärare uppfattar problemen i skolan som beskrivs ovan. Sen att också arbetsbördan på lärare öker på grund av större administration är en annan sak. Säger en gymnasielärare

  2. Vill endast betyga att jag känner betydligt mer igen mig i det Sverker Lindblad pekar på än Henreksson och övrigas analys av skolans problem. Det gör jag utifrån 37 års arbete som lärare i den svenska gymnasieskolan med start 1970 och den reform som då sjösattes. Sedan hann det bli några till där jag för min personliga del är mest bekymrad över 90-talets förändringar med den kursindelade skolan samt privatisering och valfrihet.

  3. Bra Sverker, instämmer, viktigt påpekande om dynamiken i komplexa verksamheter som skolor t ex lösa kopplingar i stället för kedjor.

  4. Jag instämmer till del med Sverker men nog har effekterna av kommunaliseringen varit påtagligt negativa för lärarnas arbetssituationen och status. Vidare har den extremt ökade arbetsbelastningen med all dokumentation och andra uppgifter som tillkommit pga av personalnedskärningar varit betydelsefulla för nedgången i skolan. Ytterligare en negativ reform som sällan nämns är när lärarutbildningen gjorde om till tidigare- respektive senarelärare med inriktning mot ma/no och sv/so vilket de facto kom att innebära att många elever i åk 1-6 hade en klasslärare utan någon som helst utbildning i ma/no. Så det är samverkande faktorer som bidragit inte minst politiker klåfingrighet att lägga sig i det professionen borde få ta professionellt ansvar för själva..

  5. Givetvis har samhället förändrats och invandringen har haft stora effekter på skolan, men jag vill minnas att invandringen enbart står för runt 30% av försämringen i skolan. Det Henrekson m.fl. tar upp är med andra ord det som berör huvudparten av problemen. Dessutom är det väldigt lite vi kan göra åt parallella samhällen och integration, dessa problem kommer inte att lösas under vår livstid.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS