Skolan och covid-19: del 10

Vi har samlat ett antal exempel och reflexioner från människor som arbetar i skolan, ett försök att spegla den här tiden om än i begränsad omfattning – från när och fjärran, högt och lågt, negativt men också positivt ibland – och vi publicerar några i taget och detta är del 10. (red)

Från nyfikenhet till nykterhet!

När gymnasieskolorna stängde ned och distansundervisning skulle bli formen för elever på gymnasiet, komvux och universitet var det med blandade känslor för mig. Det fanns en oro om resultat och själva pandemin, men det fanns också en del av mig som tyckte att det det här skulle kunna bli riktigt intressant. Vi skulle få testa digitalisering på bred front. 

Initialt blev det också ganska bra. Lektionerna flöt på. Lärare föreläste via nätet och eleverna var med hemifrån. Alla var positivt överraskade. Vi lärde oss snabbt att det var viktigt att elevhälsans personal och elevassistenter aktivt behövde stötta elever med motivationen. Detta blev för oss en framgångsfaktor. 

Det gick alltså ganska bra, eller det gick i alla fall ok för våra elever trots en hel del tydliga problem såsom genomförandet av praktiska ämnen eller prov. Men, ganska snart blev det tydligt att eleverna upplevde undervisningen som monoton och händelselös. Ja, eleverna deltog men de blev tröttare och tröttare ju längre fjärrundervisningen pågick. Dessutom upplevde de att de fick en väldigt mycket högre arbetsbelastning när lärare, i sin vilja att få till ett lärande, i hög utsträckning gav eleverna inlämningsuppgifter att skriva. Klassiskt ensamarbete som vi vet att elever inte gynnas av. Eleverna gillade inte detta. De ville ha undervisning i skolan av lärare som kunde svara på frågor. Det finns en liten grupp elever som faktiskt förefaller gynnas av fjärrundervisningen. Men denna grupp var kanske 5 % av alla våra elever. Majoriteten missgynnades starkt.

Den största invändningen jag hade var att undervisningen visade sig bli väldigt enahanda. Det blev ”katederundervisning” via skärm. Betygen uppvisade trots allt att vi klarade jobbet ok pga. en extremt stor ansträngning av lärare. För oss blev det endast en liten nedgång när det gäller de högre betygsstegen, men vi lyckades att få en stor majoritet elever godkända på sina kurser. 

När vi nu står inför risken att återigen behöva stänga ned skolor och idka fjärrundervisning blir jag orolig. Undervisning som endast läggs över ut digitalt är inte bra nog. Om vi måste stänga ned en längre tid så är risken stor att elever kommer att krascha.

Så jag, den digitaliseringspositive rektorn, ser med fasa fram emot en ny nedstängning. Fjärrundervisning eller distansundervisning gynnar inte digitalisering av skola. Tvärtom känner jag att risken blir att föreläsningar via datorskärm blir den enkla vägen som gör att digitalisering blir en återvändsgränd rent didaktiskt.

P.S. Jo, det fanns en liten grupp elever med många diagnoser som gynnades. De elever som har svårt med social interaktion kände sig helt enkelt trygga och på sin hemmaplan när de fick undervisning via skärm. Men den lilla gruppen är ej något som vi bör låta styra skola för majoriteten elever.

Edward Jensinger

Rektor Gymnasiet

Lund

________________________________

Teaching in the Time of Corona

Returning to teaching, after an 8 year hiatus this September, has been interesting to say the least. Students seated in rows and teachers forced to teach from the front has, in my experience, resulted in far more benefits than costs. I’ve found that being unable to get up close to students to see what they’re grappling with I’ve increasingly relied on the visualiser both to model and to share students’ work. As far as I can tell this has resulted in students producing outcomes far in excess of what I might previously have expected. It will be interesting to see how much of what’s been forced upon us we’ll choose to keep. 

David Didau

Teacher, State comprehensive school

UK