Skolan och covid-19: del 3

Vi har samlat ett antal exempel och reflexioner från människor som arbetar i skolan, ett försök att spegla den här tiden om än i begränsad omfattning – från när och fjärran, högt och lågt, negativt men också positivt ibland – och vi publicerar några i taget och detta är del 3. (red)

 

The New Normals

Well, this has all been a bit odd.

I am based in Yorkshire, England, and I mix teaching with working to support schools with their work on special educational needs and education data and writing about education. In March, all of these came to an abrupt end, with the exception of my writing, which was the one thing which stayed relatively normal and helped to keep me sane.

Any mass-impact event as big as the Covid-19 pandemic was, I suspect, always going to follow the shock-denial-anger-bargaining-depression-reconstruction-acceptance-hope cycle. I’ve certainly been through each phase in the last six months. From looking forward to meeting hundreds of Swedish teachers at researchEd Haninge, which had to be postponed just days before the event, to now, when my school is reopening to all pupils and my work with schools is almost back to normal, it’s been an extraordinary journey.

And when I say, back to normal, it’s really back to back to the new normals in the plural. Everyone and every organisation is slightly different in their approach to managing the risk of the coronavirus threat. So we wear masks in some places, and not in others; we sanitise hands with differing levels of regularity; we see some people in person and others remotely. We’re slowly finding ways which work so that life can carry on.

As someone who wants to see positive change in education, I’m beginning to enjoy this acceptance and hope phase. As a teacher with many years’ experience, I believe firmly that most young people do not find access to education difficult; as educators we should start by making it as straightforward as possible for the roughly 80% of children who just need to be in school, in class, focused and learning to do just that. It is equally important to identify the roughly 20% of children who do find those things difficult, and to focus energies on the second group (whilst monitoring and supporting those in the first).

As we get young people back into schools, we are likely to find that the proportion of the school population finding education difficult has risen in the short term. Gaps have arisen in lots of places and every young person’s experience of the pandemic will have been slightly different. But over the coming months, we should see the majority of those we teach settling back into learning what we want them to, which will allow us to focus on supporting those who continue to find learning and schooling difficult.

The Covid-19 pandemic has forced us to reassess many aspects of life in general. In education, it also gives us huge opportunities to consider what we want from the new normals in the system. I’d like to see a continued reduction in educational bureaucracy, a focusing of energy on the systems and individuals which need support, and support for schools to make sense of the data they have and to make decisions which support both young people and their teachers. 

If that becomes the new normal, I for one will be happy.

Richard Selfridge, Databusting for Schools

Teacher, writer, data and SEND support in Primary School

Leeds, England

_____________________________

Vem tar egentligen ansvar för svensk skola?

När vi 17 mars tvingades stänga skolbyggnaden för att bedriva verksamheten på distans, saknades en nationell plan. Det är så i ett land där skolan styrs av marknaden och varje huvudman är sin egen herre. 

Några veckor tidigare hade jag och Jacob i podden skolsverige skojat om hur det skulle bli om Sverige skulle tvingas till nedstängning likt andra länder som då var hårdare drabbade än vi. Vi skojade då om att någon säkert kommer att säga “vi litar på att lärarna hittar en lösning på det här” och sen kommer folk hitta på en miljard olika lösningar utan att det skulle finnas en övergripande plan. 

Att det var exakt så det skulle bli känns nu ett halvt år senare nästan hisnande. Men utifrån min horisont hade inte regeringen en plan, inte Skolverket inte huvudmännen, några rektorer var på tårna, men på de flesta håll lärarna fick börja uppfinna distansundervisning utifrån den teknik som eventuellt fanns tillgänglig. 

Det enda stället du som skola kunde vända dig till för kvalificerade råd och stöd var siten Skolahemma.se och till viss del URs ”Skolahemma -experterna”. Jag är evigt tacksam för dem. 

Som förstelärare inom digitala verktyg har jag i många år fokuserat på hur vi organiserar och strukturerar oss digitalt. Det spelar ingen roll hur bra material du än lägger ut digitalt om inte eleverna intuitivt hittar det. Det behöver gå enkelt och vara självklart. Dessutom måste de verktyg vi använder liksom sorteras ut för att fungera på samma sätt. När vi runt den 10 mars på allvar började förstå att detta skulle bli allvar, la jag all min tid på att hitta en modell, en struktur så att vi med några enkla meningar och filmer kunde säga “Så här kommer distansundervisningen fungera på Schillerska”. 

Det handlade absolut inte om att styra lärarnas didaktiska frihet. Det handlade om att se till att lärarna hade ramarna, förutsättningarna och verktygen klara så att de kunde släppa det och bara fokusera på undervisning. Att förstå vikten av detta och inse att du inte behöver tumma en millimeter på lärarnas didaktiska autonomitet för att vi gemensamt tar beslut om förutsättningar och ramar att verka inom har vi svårt för i skolans värld. Men det är självklart egentligen. Ingen ifrågasätter att vi har klassrum som alla hittar till och i. Det är en fysisk förutsättning till exempel. Varför är det inte lika självklart digitalt? Varför förstod inte huvudmännen att just detta är egentligen är deras ansvar att få på plats och ha kunskap om. Varför tog inte Skolverket fram vettiga exempel?

Min summering så här långt in i den här pandemin handlar om vem som har och tar ansvar i svensk skola. På nationell nivå togs ett beslut om distansundervisning och skolan fick 12 timmar att förbereda sig. Det fanns ingen strategi utan en uppmaning till våra mer än tusen olika huvudmän att lösa detta. Det krävs ingen raketforskning att räkna ut att distansundervisningen också lösts på lika många sätt. Vissa skolor saknade både verktyg och plattformar andra hade teknik som var för avancerad osv. 

Skolverket beslutade att de nationella proven skulle ställas in men menade samtidigt att exakt alla kunskapskrav skulle examineras exakt lika rättssäkert som vanligt. Huvudmännen delegerade ner dessa krav till rektorerna, som bollade ner till lärarna, som efter förmåga har försökt att göra vad de kan. 

Märk väl att inte en enda huvudman har höjt rösten och varnat för den utbildningsskuld som borde bli pandemins självklara konsekvens. Skolverket firar istället att betygen inte sjönk som befarat. Ingen frågar den kritiska frågan om hur i hela friden det gick till. 

Alla som faktiskt har övergripande ansvar verkar bara låtsas som det regnar. De fattar beslut som inte är förankrade eller är oklart om de går att genomföra och sedan delegeras besluten nedåt i kedjan och i slutändan är det egentligen bara lärarna som tar ansvar för utbildningsskulden. Och eleverna då, som betalar med sin framtid. Att hela samhället kommer drabbas av utbildningsskuldens konsekvenser,  ja det får väl någon annan ta ansvar för. 

Karin Berg, Förstelärare

Gymnasiet, Göteborg 

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »