Pär Engström: Tillåter hjärnforskningen samhällskunskapsundervisning?

Boken Kunskapssynen och pedagogiken är ur ett samhällskunskapsperspektiv motsägelsefull. Inte bara för att författarna går emot varandra i synen på förnuft och samhällsmodernitet, men också för att de slutsatser från hjärnforskning som boken för fram skulle kunna tolkas som att samhällskunskapsämnet i sig är för komplext för elevers hjärnor. (red.)

I boken Kunskapssynen och pedagogiken hävdas att kunskap i dagens skola betraktas som något subjektivt som elever väljer. Skolans ämneskursplaner måste därför enligt de fyra författarna göras om därför att ”varje ämne anses ha en kärna av kunskap som eleverna tillägnar sig” (s. 208).

Kunskap definieras i boken som att ”på ett visst område kunna redogöra för sakförhållanden (fakta)” (s. 18) samt att kunna tillämpa fakta. Denna artikel handlar om samhällskunskapsämnets kursplan i Lgr11 och de råd och perspektiv på kunskap som framförs i boken Kunskapssynen och pedagogiken.

En användbar tanke för samhällskunskap som tas upp i boken är Ingrid Wållgrens definition av modernitet. Hon utgår från att ”varje individ har ett förnuft, och att individer kan driva utvecklingen och vetenskapen framåt” (67).

Modernitet handlar här om att den gamla auktoritetstron (tron på religion) fick ge vika för en tro på att individer och vetenskap med förnuft kan förändra sakförhållanden i samhället till det bättre. Detta perspektiv kan användas för att förklara hur både sakförhållanden och teorier om samhället kom att förändras under de senaste seklen.

Svårare att använda i samhällskunskap är Martin Ingvars definition av postmodernitet som något som samhällskunskapsämnet bör undvika.

Martin Ingvar menar att en postmodernistisk tanke är att kunskap är konstruerad av människor (s. 154). Detta synsätt är något märkligt eftersom den diskvalificerar deras egen bok då den är sammanställd av människor som bygger upp en modell, konstruktion, där postmodernism hävdas vara en orsak till Sveriges PISA-resultat.

Martin Ingvars definition av postmodernism diskvalificerar även många andra teorier och modeller i samhällsvetenskap som är konstruerad av människor, forskare, t.ex. spelteorin, moderniseringsteorier etc.

Inger Enkvist hävdar i boken att en kursplan som betonar att kunskaper förändras är relativistisk och postmodernistisk (s. 105). Detta synsätt går emot Ingrid Wållgrens synsätt på modernitet. Om modernitet, som Wållgren framhåller, innebär att människor genom sitt förnuft kan förändra sakförhållanden i samhället till det bättre så måste väl kunskaperna om dessa förändrade sakförhållanden också förändras. Det vill säga en förutsättning för modernitet är just att kunskaper förändras. Se till exempel Anthony Giddens analys av ett expertsamhälle (Giddens 1991).

I boken analyserar Inger Enkvist samhällskunskapsämnets kursplan i Lgr 11 genom att diskutera tre syften med ämnet. De tre första syftena med ämnet som framhålls i kursplanen och som betonar kunskaper som ska läras berör hon dock inte. Hon berör inte heller de fem centrala innehållsområden som ämnet byggs upp kring och som lärare är ålagda att bygga sin undervisning på. Det vill säga hon följer inte den syn på kunskap som boken ansluter sig till och som innebär att kunna redogöra för sakförhållanden inom ett område. Istället utelämnar hon det mesta i samhällskunskapsämnet och tar endast med det som passar in i hennes tes om postmodernism.

Kursplanen i samhällskunskap i Lgr11 utgår från fem kärnområden. Uppdelningen i fem områden vittnar om att denna kursplan utgår från sakförhållanden i ett differentierat modernt samhälle. Område 1 i kursplanen lägger fokus på individer och gemenskaper: Det moderna samhället utmärks av att det finns ett individbegrepp som inkluderar att individen är förnuftig, är ansvarig för sina handlingar, har rättigheter och skyldigheter och att det finns ett civilsamhälle, t.ex. familj, vars sakförhållanden inte helt styrs av samhällets övriga system. Område 4 och 5 i kursplanen fokuserar på att det politiska systemet existerar relativt oberoende mot det ekonomiska systemet.

Det politiska systemet i Sverige har utvecklat demokrati som en organisationsprincip, medan det ekonomiska systemet i Sverige har utvecklat en kapitalistisk organisationsprincip av företag som en dominerande princip. Dessutom förväntas de individer som innehar positioner, t.ex. som statsminister, i det politiska systemet inte ha positioner i det ekonomiska systemet som påverkar deras politiska beslut. Sakförhållanden inom de ekonomiska och politiska systemen är i moderna samhällen, i varierande grad, avskilt från sakförhållanden inom område 3 i kursplanen, det juridiska systemet, och område 2 i kursplanen, massmedia och informationssystem.

Kursplanen utgår i sina betygskriterier från att strukturer inom dessa fem områden påverkar varandra vilket också ligger i linje med ett modernistiskt synsätt. I det postmoderna samhället är varje system helt oberoende av andra system (Luhmann 1998).

Martin Ingvar betonar i ett kapitel, med utgångspunkt från hjärnforskning, vikten av struktur i undervisningen och vikten av struktur i kursplaner. Frågan är hur samhällskunskapsämnet ska göras om så att den harmonierar med aktuell hjärnforskning.

Om vi med stöd i aktuell hjärnforskning hävdar att samhällskunskap är för komplext för elevernas hjärnor och att vi därför kan ta bort ämnet hamnar vi i konflikt med Ingrid Wållgrens syn på modernitet där tron på det mänskliga förnuftet framhålls. Vi riskerar då att hamna i ett postmodernistiskt synsätt. På motsvarande sätt riskerar vi att hamna inom postmodernism om vi tar bort några kärnområden med motiveringen att elevernas hjärnor inte är anpassade för att förstå dessa sakförhållanden. Om vi gör så kan vi lika gärna ta bort division som räknesätt eftersom även det är problematiskt för elever att förstå. Om vi behåller de fem områdena så har vi inte följt författarnas råd om att förändra kursplanen och tydliggöra kärnan i ämnet.

Min fråga blir då: Hur lösa kursplaneproblemet i samhällskunskap som ska ta hänsyn till a) aktuella sakförhållanden i samhället, b) en modernistisk kunskaps-, människo- och samhällssyn och c) aktuell hjärnforskning?

 

Pär Engström är fil. doktor i sociologi och lektor i utbildningsvetenskap

 

Referenser

Giddens, Anthony (1991). Modernity and self identity. Stanford. Stanford University Press.
Henrekson, Magnus (red.) (2017). Kunskapssynen och pedagogiken. Stockholm. Dialogos.
Luhmann, Niklas (1992/1998). Observations on Modernity. Stanford. Stanford University Press.

 

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS