Sarah Rangstrand Hjort: Betygssystemet fungerar inte för elever som ligger långt ifrån godkänt

Vad händer när betygskraven krockar med lärarens uppfattning om hur undervisning bör bedrivas? Lärare bör ges ökade möjligheter till professionellt grundade bedömningar, det gäller i synnerhet i arbetet med elever långt ifrån godkänt. (red.)

Flera olika välfärdsprofessioner har varit föremål för ökad styrning under de senaste decennierna. Denna utveckling handlar mycket om hur olika styrningsformer, med inspiration från New public management (NPM), förändrat förutsättningarna för professioner. Den ökade styrningen har ökat spänningen mellan att å ena sidan följa sin profession och å andra sidan följa de krav som ställs.

I mitt examensarbete fick jag möjlighet att undersöka detta dilemma i relation till läraryrket. Jag undersökte hur det är att som lärare arbeta i spänningsfältet mellan den kunskapsnivå eleverna faktiskt befinner sig på och intentionerna och kraven på att få elever att nå ett godkänt betyg (Rangstrand Hjort, 2017). Genom intervjuer med matematiklärare som undervisar elever i behov av stöd i de senare årskurserna i grundskolan sökte jag svar på mina frågor.

Utifrån lärarnas svar är det tydligt att den målrelaterade styrningen mot godkända betyg gör sig påmind på flera olika sätt.

Några välkomnar utvecklingen men huvudintrycket av intervjuerna är att betygskraven konkurrerar och till viss del krockar med flera andra intentioner som lärarna har gällande elever som ligger långt ifrån godkänt. Lärarna har sina kunskaper och idéer om hur dessa elever ska kunna utveckla sina kunskaper i matematik, men samtidigt måste hänsyn tas till kravet på godkänt. Detta krav kan uppfattas som både irrelevant och destruktivt i förhållande till denna grupp elevers lärande. Men lärarna ger uttryck för att de måste inordna sig i tänket om godkänt. Det gäller såväl i förhållande till eleven som i relationen till föräldrar, kollegor och ledning. Lärarnas yrkesprofessionalism, det vill säga deras egna uppfattningar om hur lärande bäst sker, utmanas genom en organisatorisk professionalism där ledning och nationella direktiv styr hur arbetet bör bedrivas. Betygskraven styr också hur ett gott pedagogiskt arbete kan mätas och bedömas, nämligen utifrån andelen godkända elever.

Att arbeta med elever i behov av stöd innebär på ett sätt ett riskprojekt där den professionella kompetensen sätts under lupp. Utifrån detta perspektiv finns det anledning att ställa frågor hur den professionella kompetensen identifieras inom skolan, och framför allt kompetensen om denna typ av elever. En ökad styrning och ett ökat inslag av organisatorisk professionalism kan ses som en tendens mot deprofessionalisering av lärarprofessionen.

Ett dilemma uppstår när betygskraven krockar med den enskilde lärarens uppfattning om hur undervisning bör bedrivas. Måttstocken blir huruvida elever når upp till godkänt, inte vad de faktiskt lär sig. Det finns anledning att tro att många av de elever som ligger långt ifrån godkänt tar stora steg i sin kunskapsutveckling när det gäller matematik, men att detta inte blir synligt. Arbetet med dessa elever riskerar därför att kategoriseras som ett misslyckande då de officiella/”politiska” målen inte nås.

Det blir i detta sammanhang viktigt att fråga sig hur tolkningen av betygskraven kan bidra till att utveckla och förbättra undervisningen? Bland de lärare jag intervjuat är det någon som omfamnar betygen, medan flera andra inte ser poängen med dem utan snarare lyfter fram problem. Det blir tydligt att lärarna har svårt att se hur de ska förena sin bild av god och professionell pedagogik med kraven på godkänt. Man kan utifrån deras perspektiv se det som att lärande ersätts med godkänt som huvudsaklig drivkraft för undervisningen.

Bedömning är en annan central aspekt, detta gäller såväl formativ som summativ bedömning. Menar man som lärare att en formativ bedömning är det som fungerar bäst i förhållande till denna typ av elever kan det vara svårt arbeta med en summativ bedömning som ett dominerande inslag. Naturligtvis behövs och används båda former, men på grund av ett starkt fokus på betyg finns risken att formativ bedömning tonas ner. Överhuvudtaget tycks betygskraven styra undervisningen på ett sätt som utmanar lärarnas idéer om god pedagogik i förhållande till elever i behov av stöd.

Att man bör sträva mot en skola för alla är för mig självklart i en demokrati, där allas lika värde är centralt och där alla bör ha samma möjlighet att kunna utvecklas. I detta fall gäller det i huvudsak elever i behov av stöd och som befinner sig en bit ifrån att nå godkänt. När det gäller dessa elever ställs på flera sätt devisen en skola för alla på sin spets.

Utifrån min studie får jag en känsla av att sorteringsapparaten är det som råder snarare än elevers möjlighet att kunna utvecklas. Som lärare blir det svårt att befinna sig i spänningsfältet mellan att skapa relationer och motivera eleven och att sedan ge eleven ett bakslag i form av ett F. Med tanke på de långsiktiga konsekvenser ett betyg kan få för eleven blir att godkänna eller inte ett moralisk-etiskt problem för läraren.

Spänningen mellan den professionella läraren och skyldigheten gentemot styrdokument och förordningar blir uppenbar. Lärarna brottas med att stödja eleverna i deras kunskapsutveckling, men styrs av dilemman som kantar deras väg mot målet att nå godkända resultat. Känslan av att inte våga lita på sin förmåga och sitt pedagogiska kunnande infinner sig.

Betygskraven tycks dessutom spä på känslan som många lärare har att de alltmer uppfattas som en servicefunktion som ska se till att alla elever når godkänt. Föräldrar förväntar sig detta, ledningen förväntar sig detta, och uppfylls inte dessa krav finns risken att föräldrarna väljer en annan skola. Betygen blir allt viktigare som konkurrensmedel i skolornas marknadsföring och bidrar ytterligare till att öka spänningen mellan professionalism och resultat.

Elevprestationen skulle vara det som mäts och att det vore godkänt om eleven genomförde en gedigen arbetsinsats. Det rådande betygssystemet tar inte någon hänsyn till just arbetsinsatsen i förhållande till förmågan.

Sarah Rangstrand Hjort är speciallärare i Lund med inriktning matematikutveckling och utvecklingsstörning. 

Lästips:

Brante, Thomas, Johnsson, Eva, Olofsson, Gunnar & Svensson, Lennart G. (2015). Professionerna i Kunskapssamhället. En jämförelse av svenska professioner. Stockholm: Liber.

Emanuelsson, Ingemar (2006). Betyget godkänd i en obligatorisk skola. I: Forsberg, Eva & Wallin, Erik (Red.), Skolans kontrollregim – kontra produktivt system för styrning? Stockholm: HLS förlag.

Englund, Tomas & Dyrdal Solbrekke, Tone (2015). Om innebörder i lärarprofessionalism. Pedagogisk forskning i Sverige, 20(3-4), 168–194.

Evetts, Julia (2009). New Professionalism and New Public Management: Changes, Continuities and Consequences. Comparative Sociology, 8, 247–266.

Rangstrand Hjort, Sara (2017). På jakt efter godkänt: Om lärares förhållningssätt till betyg för elever i behov av stöd i matematik. Malmö högskola.

Stenlås, Niklas (2009). En kår i kläm-Läraryrket mellan professionella ideal och statliga reformideologier. Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. 2009:6. Finansdepartementet: Stockholm.

Stenlås, Niklas (2011). Läraryrket mellan autonomi och statliga reformideologier. Arbetsmarknader och arbetsliv, 17(4), 11–27.