Skola och Samhälle1. Skolan skapar klyftor
De internationella PISA-studierna har entydigt visat att klyftorna mellan de högpresterande och de lågpresterande eleverna i den svenska skolan vidgas och att detta har en ”mycket tydlig socioekonomisk bakgrund”. Nyligen publicerade Lärarnas riksförbund en undersökning som visade att elever med högutbildade och välbärgade föräldrar har högre betyg än elever med föräldrar som är lågutbildade och låginkomsttagare. Och skillnaderna har ökat under de senaste tjugo åren. Är det något som vi ska vara nöjda med?
Kunskap och utbildning har alltid varit en klassfråga, men utvecklingen de senaste tio åren bryter den tendens mot utjämning som gjorde sig gällande under decennierna efter grundskolans införande. De resurssvaga eleverna vet att de inte har samma möjligheter. De vet att de är diskriminerade på arbetsmarknaden såväl som på bostadsmarknaden, att de blir annorlunda behandlade på banken, av polisen o.s.v. Dessa unga utvecklar tidigt, också i skolan, en syn på sig själva som underordnade. När grundskolan planerades ansåg de flesta politiker och lärare att det behövdes en gemensam skola för alla. Men vi har inte en skola för alla idag – trots att alla är där.
Samhället skapar klyftor i skolan, men skolan skapar också klyftor i samhället. Trots att skolan talar om allas lika möjligheter vet de flesta att det inte är så, alla har inte lika möjligheter. Skolan riskerar att inte vara trovärdig för resurssvaga elever och deras föräldrar.
Det är den sammantagna effekten av de senaste decenniernas reformer i och utanför skolan som skapat en situation med ökande klyftor och sjunkande kunskapsresultat för stora grupper av elever. Vad har ökad valfrihet och konkurrens att betyda i det här sammanhanget? Ger ett koncentrerat fokus på prov och resultat effekter som ökar istället för att minska klyftorna? Har läroplaner, betygssystem och en allt hårdare styrning från allt fler aktörer en roll i detta?
SOS-redaktionen
One Comment on “1. Skolan skapar klyftor”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Det finns mycket material som också pekar på att de elever som presterar högst tappar i ett internationellt perspektiv. Det är en intressant faktor att ta med när man söker lösningar på problematiken.
Den här trenden har varit verksam i 20 års tid och en del av de förklaringsmodeller skolverket tagit fram kring ökad segregation blir mot den bakgrunden ytterst tveksamma. Förändringar som tidsmässigt väl med detta är borttagandet av betyg i lägre åldrar men i ännu högre grad reduceringen av valfriheten på grundskolan.
Ökningen av klyftorna känns inte acceptabel och när det dessutom framgår att det handlar om sänkta resultat för de svagaste så känns det ännu värre. Det känns som att vissa så kallade “jämlikhetsskapande åtgärder” visat sig vara rena missgrepp och att likformigheten i skolsystemet lett till minskad jämlikhet. Följande essä belyser hur sådana synsätt kan leda till att praktiska vägar till kunskap värderas ner och att stora elevgrupper far illa och att ett annat synsätt ger fantastiska effekter.
http://www.ed.uiuc.edu/eps/PES-Yearbook/92_docs/Noddings.HTM
Kanhända så innebär en del av de idéer som fått större kraft de senast åren att vi kan skönja en ljusning för den svenska skolan.