Åke Daun: Skolan återspeglar ungdomskulturen

Vad skulle hända om vi fick fler friskolor i Sverige? Redan 1983, i Dagens Nyheter, pekade folklivsforskaren Åke Daun på att ökade skillnader skulle bli en av följderna. (red)

Skolan diskuterades häromkvällen i TV. Skolminister Bengt Göransson ställdes mot väggen, som det heter. Frågan gällde socialdemokraternas motstånd mot alternativa skolor, t ex Waldorfskolorna. Göransson svarade att det visst kan få finnas utrymme för sådana, men att huvuduppgiften måste vara att göra den allmänna svenska skolan till en skola som är bra för alla. Han hävdade också att denna goda skola delvis redan hade förverkligats, bl a därför att det finns så många duktiga lärare.

Huvudinvändningen mot skolministerns tal var att barn är olika och att det därför bör finnas många olika slag av skolor. Utvecklingen inom skolan karaktäriserades som katastrofal.

Låt mig föreslå en annan utgångspunkt för debatten. Den är att problemen i skolan knappast beror på skolan, utan på livet utanför denna. Skolan återspeglar ungdomskulturen, dvs ungdomens speciella livsformer, värderingar och synsätt. Elevernas beteendemönster i skolan är en del av deras allmänna beteendemönster. Problemet är att ungdomskulturen är oförenlig med skolans målsättningar. Skolans krav på styrd kunskapsöverföring, effektiv och systematisk, strider mot ungdomskulturen. I skolan aktualiseras den generationskonflikt som finns latent i samhället utanför, mellan den välordnade tråkigheten (sett i ungdomens perspektiv) och den ohämmade ansvarslösheten (sett i föräldrarnas perspektiv).

Detta problem låter sig inte lösas med bättre lärare. De är säkert redan så bra som Göransson hävdar. Naturligtvis gör man inte heller den allmänna skolan bättre genom att tillskapa fler alternativ. Och de goda resultaten i Waldorfskolorna skulle försvinna om Waldorfpedagogiken gjordes allmän.

Orsaken till att alternativskolorna ger lugnare miljö och bättre studieresultat är främst att dessa barns föräldrar medvetet försöker minska generationsklyftan. I alternativskolorna finns inga elever med sådana föräldrar som är likgiltiga inför barnens värld. Tvärtom betraktar de ”den ohämmade ansvarslösheten” – ett tema i popkulturen – som ett allvarligt hot. De försöker på olika sätt få barnen att tillägna sig andra värderingar, vanor, synsätt. De ser detta som livsavgörande för barnens framtid. De skjutsar dem till arrangerade fritidssysslor, musik, idrott m m, och de skräms av den allmänna svenska skolan som uppväxtmiljö.

Vad skulle hända om vi fick många fler alternativ- eller friskolor i Sverige, såsom i Danmark, religiösa, socialistiska, pedagogiskt reformerade etc, där föräldrarna delvis medverkar i skolans arbete? Jo, det skulle vara till fördel för tusentals barn, som skulle få större chans att bli medvetna, framåtsträvande och ansvarstagande medborgare.

Men i den allmänna svenska skolan skulle förhållandena förbli lika dåliga eller försämras ännu mer. Där skulle den kommersialiserade ungdomskulturen fortsätta att utmana lärarna. Där skulle den lättledda, besvikna, aggressiva kategorin medborgare få sin förberedande skolning. Vad så god och välj, den som kan!

Åke Daun, Professor i folklivsforskning. Artikeln har tidigare varit publicerad i Dagens Nyheter 83 03 25.