Arne Engström: Ett lackmustest på skolans marknadisering

Om vi använder betygen på ämnesprovet som en indikator på kvaliteten, så finns ingen grund för att hävda att AcadeMedias grundskolor är särskilt framgångsrika. Tvärtom så framstår deras framgång speglad i slutbetygen som rent imaginär. Låt därför skillnaden mellan betygen på nationella ämnesproven och slutbetygen fungera som ett lackmustest på skolans marknadisering, skriver Arne Engström (red.).

Diskussionen om skolväsendets marknadisering är ofta starkt polariserat. Det är ett internationellt fenomen som skulle behöva analyseras och problematiseras utifrån empiriska studier, utan den ideologiska och moraliska bias som kännetecknar dagens debatt.

Något som skiljer svensk marknadisering från de flesta andra länders är att den tillåter aktiebolag att driva skolor.

Det är lätt att glömma bort att fritt skolval och en mångfald av olika skolor har varit det normala i Sverige. Marknadiseringens genombrott har reducerat den gemensamma och enhetliga grundskolan till en parentes i skolans historia.

Är fristående skolor bättre än kommunala? Deras företrädare vill gärna hävda det. Utfallet av betygssättningen ser ut att ge dem rätt. Samtidigt vet vi alla att betygssättningen har stora brister. Betygsinflation och bristande likvärdighet har undergrävt systemets legitimitet. Detta är nu inte något nytt.

När vi idag diskuterar betygssystemets tillkortakommande kan det vara bra att bli påmind om 1930-talets debatt om ”betygseländet” som Fritz Wigforss, lektor vid Rostads lärarseminarium i Kalmar, kallade det. Tillträdet till realskolan baserades på betyg från folkskolan och det var stora variationer i skolornas betygssättning.

Wigforss föreslog intagning på basis av standardiserade betyg. Han hade tagit fram en serie standardprov i matematik som kunde användas för ändamålet, de så kallade Rostadsproven. Nu blev det av olika skäl inte så. Wigforss var även upphovsman till den relativa betygsskalan, som kom att användas i grundskolan under de första decennierna.

Matematik är, efter svenska, skolans största ämne. Det är också det ämne som eleverna har svårast att klara. Att misslyckas i matematik får ofta stora konsekvenser för eleverna. En elev som inte får godkänt i matematik får till exempel inte börja på ett nationellt program i gymnasieskolan.

Matematik fungerar som en systemindikator. Problem eller brister i utbildningssystemet visar sig ofta i problem eller brister i skolans matematikutbildning. Betygssättningen i matematik skulle därför kunna fungera som en indikator på en skolas kvalitet. I samband med de nationella ämnesproven för åk 9 får eleverna ett provbetyg. Några veckor senare får de ett slutbetyg när de lämnar grundskolan.

Ett vanligt problem är att lärare sätter ett högre slutbetyg än vad som kan motiveras utifrån resultatet på ämnesprovet. I ämnen som inte har nationella ämnesprov är sannolikheten för att eleverna får rena glädjebetyg ganska stora.

Vårterminen 2019, som var den senaste gången som eleverna i åk 9 hade ämnesprov, fick 17,4 procent av eleverna i riket underkänt i matematik. Några veckor senare när eleverna fick slutbetyg hade andelen underkända gått ned till 12,0 procent. Drygt 30 procent av de underkända eleverna gavs ett högre slutbetyg (E) än vad som kan motiveras av deras prestationer på ämnesprovet.

I Göteborg fick 17,9 procent av eleverna underkänt på ämnesprovet. När slutbetyget gavs fick 15 procent av eleverna underkänt. Drygt 16 procent av eleverna som fick underkänt på ämnesprovet hade nu fått ett godkänt slutbetyg i matematik.

Om vi tittar på AcadeMedia fria grundskolor AB så fick 13,9 procent av eleverna underkänt på ämnesprovet. Några veckor senare när slutbetygen gavs hade andelen underkända elever gått ned till 6,7 procent. Det innebär att drygt 50 procent av eleverna som fick underkänt på ämnesprovet nu hade fått ett godkänt slutbetyg i matematik.

AcadeMedia är den skolkoncern som är störst av de fristående skolorna i Sverige. Det är ett välskött och mycket framgångsrikt bolag. Det är osannolikt att bolaget skulle vara omedveten om att dess skolor friserar sina resultat. Skillnaden mot riket och Göteborg är stora. Om vi använder betygen på ämnesprovet som en indikator på kvaliteten, så finns ingen grund för att hävda att AcadeMedias grundskolor är särskilt framgångsrika. Tvärtom så framstår deras framgång speglad i slutbetygen som rent imaginär.

Av detta exempel kan vi naturligtvis inte dra slutsatsen att fristående skolor manipulerar betygen i större utsträckning än kommunala skolor. Däremot står det klart att vi inte kan ta skolors betygssättning för given. Om andelen elever med betyget E ökar kommer det sannolikt att fortplanta sig genom systemet så att andelen med C och B ökar. Det är också det som hänt under pandemin när inga nationella ämnesprov i åk 9 har gjorts. Vi närmar oss en situation likt 1930-talets ”betygselände”. En reformering av betygssystemet behöver skyndsamt genomföras.

Mitt exempel med att låta skillnaden mellan betygen på ämnesproven och slutbetygen fungera som ett lackmustest på skolans marknadisering har fördelen att den saknar ideologiska och moraliska övertoner. (Den minnesgode läsaren kommer kanske ihåg lackmuspapperet från skolans kemisal.) Det är enkelt att göra och går snabbt. Den fungerar som en kvalitetsindikator, och kan påvisa behovet av en mer grundlig utvärdering av undervisningen.

Det finns naturligtvis invändningar att göra mot mitt förslag, men den som har det behöver komma med ett alternativ, annars tror jag att detta är det enklaste och bästa instrumentet vi har för tillfället.

Arne Engström är biträdande professor i matematikdidaktik vid Strömstad Akademi.