Arne Engström: Till försvar för de skötsamma eleverna

Veckans debattör, Arne Engström, menar att skötsamma elever får betala priset när skolan förlorar kontrollen över tryggheten och studieron i klassrummen. Han menar att bråkstakarna ska stängas av om det krävs, eftersom det finns ett regelverk färdigt att använda (red.).

Skolans problem handlar om låga kunskapsresultat och stök och oro. Trakasserier, våld och hot har blivit en del av elevers vardag i den svenska skolan. Man kan tala om en kris för skolan. Fenomenet är så omfattande att det har lett till förändringar i skollag och ny förordning.

Våld och hot har blivit en del av de skötsamma elevernas vardag. Det handlar inte bara om händelser på raster, i omklädningsrum och duschar, utan också bråk i klassrummen. Det finns knappast något fenomen som, vi vet, har en så negativ inverkan på elevers resultat i skolan som stök och oro i klassrummen. Det är de skötsamma eleverna som får betala priset när skolan förlorar kontrollen.

Som orsak fokuseras ibland på kraftigt ökande NPF-diagnoser, såsom ADHD, men det är inte främst dessa elever som står för stök och oro i skolan. Snarast tycks det handla om en normupplösning. Men man ska vara försiktig här. I brist på empiriska studier ska jag benämna dessa elever bråkstakarna.

Under senare år har en skärpning av skolornas ansvar för att agera blivit tydligare. Det ställs krav på att det finns ett förebyggande arbete, tydliga rutiner för vad som gäller i skolan och att eleverna ser att skolpersonal åtgärdar enskilda händelser. Det har också blivit möjligt att stänga av bråkstakarna och tillfälligtvis sätta dem i så kallade akutskolor. För dessa har skolhuvudmannen möjlighet att söka ett särskilt statsbidrag. För 2024 tycks ansökningarna om bidrag till akutskolor närmast ha exploderat. Men fortfarande är det bara en mindre del av skolorna som använder sig av akutskolor.

Det var säkert många som reagerade negativt, när den liberala skolministern presenterade förslaget om akutskolor. Jag hörde till dem. Men jag har tänkt om. Det är nödvändigt att rektor tar detta steg och stänger av bråkstakarna.

Det är inte längre bara i storstäderna som våld, hot och trakasserier har blivit en del av elevernas vardag. I ett reportage nyligen i Nerikes Allehanda redovisades kränkningsanmälningar som några skolor i Närke gjort. För X-skolan, en skola med 480 elever har 131 kränkningsanmälningar (!) gjorts från 1 januari 2023 till sista april 2024. (Läs gärna den här meningen en gång till.)

Kränkningsanmälningarna handlar om allt från tjafs till stryptag och detaljerade mordhot. Det kan vara fotografering med mobiltelefoner i omklädningsrum eller duschar. Vissa elever hotar andra med stryk och ska ”hämta sina grabbar”. Men trakasserierna gör inte halt vid klassrumsdörren. I skolan är det nävrätten som gäller – den starkes lag.

Vad gör skolan och lärarna? Mycket faktiskt, men lärarna verkar fullt upptagna med att avbryta bråk och fylla i incidentrapporter. Det är skillnad på att göra saker rätt, och göra rätt saker. Förhindra våldet, är det knappast tal om längre. Utvecklingen har gått alltför långt. Trakasserier, kränkningar och hot har normaliserats så till den milda grad att ingen längre verkar reagera.

Jag har läst incidentrapporter för elever i andra kommuner. Det är en beklämmande läsning. Jag har stött på fall där elever som varit utsatta i flera år och där föräldrar ställt krav på den kommunala skolan utan resultat. Nu har skolan tröttnat på föräldrarna och gjort en orosanmälan till socialförvaltningen. För skolan har offret blivit förövare. Det handlar uppenbart om en okynnesanmälan och falsk tillvitelse. Gränsen är nådd. Det är dags att sätta ned foten.

Till de skötsamma elevernas försvar är det viktigt att skolan inte bara främjar, utan faktiskt upprättar en trygg inlärningsmiljö, så att eleverna kan utvecklas och stimuleras. Om det krävs, så ska bråkstakarna stängas av. Regelverket finns där färdigt att användas.

Arne Engström, biträdande professor, Strömstad akademi

Foto: ”Discipline” by A Perfect Heart is licensed under CC BY 2.0.