Åsa Plesner: Kan lärarna ta täten för en samlad välfärdsrörelse?

Sjukskrivningstalen inom den gemensamma välfärdssektorn är höga. En förbättring av arbetsmiljön för såväl lärare som sjuksköterskor måste ske nu. Åsa Plesner efterlyser ett initiativ från lärarkåren (red). 

I mars 2017 startade högstadieläraren Marcus Larsson och jag en blogg. Den fick namnet tankesmedjan Balans. Vi hade fått kontakt med varandra under ett stort antal kvällar på twitter, där vi ständigt diskuterade olika vinklar på en och samma fråga: varför blir folk sjuka av att arbeta i välfärden? Vår blogg har fått snart 2 miljoner besök sedan dess. Vi har gjort en granskning av samtliga 290 kommuners budgetar och visat i en rapport att 90 % av dem innehåller odefinierade sparkrav på välfärden.

Vi har börjat omnämnas som “skoldebattörer”. Det var aldrig meningen! Vi kommer visserligen båda från skolvärlden – Marcus som lärare, jag som skolledare – men den analys vi ville nå ut med gäller inte bara skolan. Men vi och många andra är vana att tänka i yrkesindelat. Fackföreningsrörelsen är uppdelad per yrkesgrupp, och även om det finns idéer om tvärfacklig solidaritet så ser vi inte så mycket av den till vardags.

Det har också bildats många gräsrotsinitiativ. Läkarna har ett “nätverk mot olämplig styrning”. Socialsekreterarna utropade “Nu bryter vi tystnaden” och drev under ett par år ett nätverk under den parollen. Förskollärare och barnskötare samlas i Förskoleupproret med krav på vettig arbetsmiljö för både vuxna och barn.

Hur ska vi förstå alla dessa initiativ? Vilka förändringar krävs? Vi på tankesmedjan Balans menar, utifrån våra granskningar av kommuners och landstings ekonomistyrning, att grunden till välfärdens arbetsmiljöproblem är gemensam och ekonomisk. Gemensam – för att det som gör läkarna sjukskrivna är samma mekanism som gör lärarna sjukskrivna. Och socionomerna. Och undersköterskorna. Och bibliotekarierna! Ekonomisk – för att lösningen handlar inte enbart om bättre ledarskap eller ett annorlunda betygssystem. Offentlig verksamhet har sedan 1990-talet genomgått många strukturella reformer som påverkat hur resurser fördelas, och hur mycket resurser som fördelas, i förhållande till uppdragets storlek.

Läsarna av Skola och Samhälle är säkert redan bekanta med skolans kommunalisering, friskolereformen och skolpengssystemet. Men även kommunallagen (som även reglerar landstingen) och regler för offentlig ekonomistyrning och redovisning har förändrats. Vårdvalssystemet har haft effekter som är snarlika skolvalets. Bristen på sjuksköterskor påverkar arbetsbelastningen ungefär som bristen på behöriga lärare. Hemtjänstpersonalens arbetstid styrs och övervakas allt mer, precis som lärarnas reglerade arbetstid. Till och med bibliotek privatiseras numera, och bibliotekarier visades i en studie ha samma stressnivåer som sjuksköterskor.

Även lösningen är gemensam: den politiska och ekonomiska styrningen av offentlig verksamhet måste börja ta reell hänsyn till hur medarbetarna mår. Det låter kanske naivt. Men offentlig sektor behöver ställas om till en mänskligare arbetsmiljö. Alla som arbetar i välfärden blir inte sjuka, och det finns goda arbetsplatser (inom vården kallas de “gröna öar”). Men alldeles för många betalar med sin hälsa och sitt välbefinnande, går med ohälsosamma stressnivåer under lång tid, och ifrågasätter om de kommer att hålla ett helt arbetsliv.

Med ett gemensamt problem, som har en gemensam lösning, är det naturliga att börja organisera en gemensam rörelse. Det förutsätter att några av oss lyfter blicken från det egna professionella intresseområdet, och intresserar oss för att berätta vad vi ser för andra yrkesgrupper.

Lärare är bland de bäst utbildade yrkesgrupperna inom den offentliga sektorn. Och de är definitivt de mest pedagogiska. Hur vore det om initiativet till ett gemensamt motargument formulerades av lärarna?

Åsa Plesner arbetade från 2004 till 2017 som projektledare och skolledare för vuxenutbildning och grundskola. Efter två episoder av utmattningsdepression arbetar hon numera i IT-sektorn och driver tankesmedjan Balans.

 

Referenser:

http://tankesmedjanbalans.se/wp-content/uploads/2018/06/Budgetgranskning-2018.pdf

https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2017/augusti/Biobliotekarier-lika-stressade-som-sjukskoterskor/

 

2 kommentarer till “Åsa Plesner: Kan lärarna ta täten för en samlad välfärdsrörelse?

  1. Spännande inlägg! Det är förmodligen så att lärarna och olika yrkesgrupper inte bara “förmodligen” utan rent konkret redan tagit täten för samhällsförändring – människan gör så!
    Historien har visat oss att mänskliga initiativ kommer inom människorna själva… först… innan det blir en större förändring och en livgivande utveckling.

  2. Det gamla slavsamhället resulterade inte i många uppror förutom Spartacus. Dagens strukturella slaveri bland välfärdsarbetarna göds av NPM med sin “kund” orientering som som förhindrar entiteten gruppen att bortse från individen och organisera ett effektivt motstånd mot slaveriet i samhällelig fattigdom och effektiviseringar liknande industrins fast av mänskliga relationer. Kom ihåg att Joe Hill aldrig dog. Organisera välfärdsarbetarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

S.O.S. på Twitter