Åsa Wedin: Svenska som andraspråk – ett skolämne för likvärdighet i skolan

Snart kan ämnena svenska och svenska som andraspråk vara sammanslagna. Att genomföra en så genomgripande förändring utan att beakta forskares och lärarutbildares synpunkter, och dessutom utan remissförfarande, är illavarslande, skriver Åsa Wedin.

I olika sammanhang reses krav på att personer som kommer inflyttande till Sverige från andra länder snabbt ska lära sig svenska. I debatten hörs krav på svenskkompetens för medborgarskap och yrkesarbete och röster höjs för koppling mellan svenskstudier och ekonomiskt stöd. Sällan ställs krav på den undervisning som erbjuds i svenska som andraspråk.

Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att göra en bred översyn över ämnena svenska och svenska som andraspråk där bland annat skärningen mellan de två ämnena ska analyseras. Till samråd har bland annat lärarutbildare och forskare inbjudits. Det förslag som presenterats där innebär en sammanslagning av de två ämnena svenska och svenska som andraspråk. Att man planerar genomförande av en så genomgripande ändring utan att beakta forskares och lärarutbildares synpunkter, och dessutom utan remissförfarande, är illavarslande.

Skolämnet svenska som andraspråk, liksom sfi för vuxna, har utvecklats med stöd i forskning och erfarenhet från undervisning, för att skapa goda villkor för utveckling av svenska för de som tidigare talar andra språk. Lagar och styrdokument har utvecklats för att ge möjlighet till bra förutsättningar. Trots det uppfattar många att det tar för lång tid att uppnå tillräckligt goda färdigheter i svenska.

Att det tar många år att utveckla tillräckligt god kompetens i svenska har starkt stöd i forskningen och är inget specifikt svenskt utan gäller överallt där människor behöver lära sig ytterligare ett språk. Däremot finns det i Sverige motsägelser inom hela utbildningssystemet för ungdomsskolan vad gäller i synnerhet utbildningens organisation och lärares kompetens. Enligt styrdokument ska andraspråkselever få stöd för att utveckla sin svenska i alla skolämnen, parallellt med att de lär sig ämneskunskap, och rektor är ytterst ansvarig för att detta organiseras väl. Samtidigt ingår ytterst sällan utbildning om villkor för lärande på ett andraspråk i utbildning för rektorer eller andra lärare än just lärare i svenska som andraspråk.

Som lärarutbildare och forskare ser jag att detta resulterar i frustrationer från olika håll. Lärare i svenska som andraspråk säger att de försöker påtala för rektorer och kollegor vad som är viktigt för att andraspråkseleverna ska få goda möjligheter till både ämneslärande och utveckling av sin svenska, men att rektorer eller kollegor sällan lyssnar på deras argument. Det innebär att de som är utbildade för att stötta andraspråkselevernas skolgång ofta inte upplever att de ges möjlighet till detta, förutom på de egna lektionerna i svenska som andraspråk. På så sätt ges dessa elever många gånger inte de möjligheter till lärande som de har rätt till. Detta har bland annat Skolinspektionen konstaterat, liksom att variationen mellan skolor och kommuner är så stora att andraspråkseleverna inte erbjuds en likvärdig utbildning.

Sammanförande av två ämnen kan vara relevant om lärarkompetensen i stort överlappar och om utrymme finns att sänka den specifika kompetensen i respektive ämne. Jag hävdar att så inte är fallet när det gäller dessa två ämnen. Lärarutbildningen för såväl svenska som svenska som andraspråk lider idag av stoffträngsel och representanter för båda ämnena uttrycker starka behov av både fördjupning och breddning av lärarkompetensen, något som omöjliggörs av en sammanslagning. I hittills uppvisade förslag finns också ett förslag om ett nytt ämne, svenska för nyanlända, med specifikt utbildade lärare. På vilket sätt dessa lärares utbildning skulle skilja sig mot tänkt andraspråkskompetens inom det föreslagna sammanslagna ämnet är oklart.

Lärarkompetens är grundläggande för att tillgodose alla elevers behov. Lärare i svenska som andraspråk behöver stärkt kompetens, vilket även gäller lärare i svenska. En sammanslagning av de två ämnena kan aldrig skapa förutsättningar för detta. Lärare i svenska som andraspråk behöver kunna undervisa nybörjare i svenska, nyanlända elever, elever på mellannivåer och elever på mer avancerad nivå. Att lyfta ut undervisning för en viss kategori, nyanlända, saknar forskningsstöd och riskerar att dränera befintlig kompetens snarare än att stärka den. I stället bör arbete inriktas på att ökade behörighetskrav exempelvis för grundskolans tidigare år och sfi, och på att skapa en ny lärarroll för lärare i svenska som andraspråk med specialistkompetens på magisternivå. Denna roll skulle, förutom undervisning i svenska som andraspråk, innefatta en ledande och kompetensutvecklande roll på skolnivå vad gäller undervisningens organisation på liknande sätt som skolpedagogens roll idag.

För en utveckling där andraspråkselever tillförsäkras en likvärdig utbildning krävs att deras specifika behov beaktas, vilket förutom att svenska som andraspråk finns kvar kräver kompetens bland personal på alla nivåer. Upplevda problem vad gäller att avgöra vilka elever som ska läsa svenska respektive svenska som andraspråk kan lösas med ett konsekvent system för beslut samt underlag för samråd med respektive elev med föräldrar. Nybörjarundervisningen kan stärkas genom anpassning av kursplanen i svenska som andraspråk så att den även inrymmer nybörjarnivå. Ökade behörighetskrav för lärare i svenska som andraspråk såväl som krav på kunskap om andraspråkselevers lärande i olika skolämnen hos alla lärare och skolledare är nödvändigt för att stärka utvecklingen av svenska hos alla elever.

Jag uppmanar därför Skolverket att ta de invändningar från forskare och lärarutbildare som lyfts på allvar genom att utveckla förslag som kan stärka kunskapen om flerspråkighet i skolan.

Åsa Wedin är professor i pedagogiskt arbete och lärarutbildare i svenska som andraspråk vid Högskolan Dalarna. Hon har arbetat som lärare, lärarutbildare och forskare och har publicerat böcker och forskningsartiklar främst om flerpråkighet, litteracitet och utbildning.

 

3 Comments on “Åsa Wedin: Svenska som andraspråk – ett skolämne för likvärdighet i skolan

  1. Jag har under åren undervisat mellanstadieelever invandrade från Finland, Grekland, Jugoslavien, Chile m fl länder. De lärde sig relativt snabbt en god svenska. Deras föräldrar arbetade oftast båda två och slet för att skapa sig en en bättre tillvaro i Sverige.
    Varför är ämnet Svenska som andra språk i kris? Resultaten är katastrofala. Likadant är det numera med Sfi-kurserna.
    I stället för ett alarmistiska tonfall, hade det varit bra med en tydligare problematisering. Varför klarar inte svenska skola idag, det som vi gjorde under 1960–1990-talen?

  2. Svenska som andraspråk och hemspråk har i alla tider varit ett kärt ogillaobjekt av både skolledning och makthavare. Under åren jag undervisade högstadieelever och mina landsmän på deras modersmål har jag känt mig som någon som katten släpat in i finrummet., d.v.s. lärarrummet. Har behörighet i bägge ämnen.
    Man “kan” ett språk på många nivåer. Ett är vardagsspråk då ordförrådet räcker i vardagliga situationer. De språket räcker inte för studier i olika ämnen på svenska. Att lära sig ett nyanserat språk som spänner över olika ämnen – från skönlitteratur till matematik (matematik ÄR språk!) tar tid för de allra flesta. Sju år anser många forskare att det tar för att behärska det nya språket i paritet med infödda. Det går inte att jäkta fram språkkunskaper. Att inte ge denna undervisning högre, egen status är bara dumt. Riktigt, riktigt illa.

  3. Är det inte konstigt att de två svenskämnenas betyg meritmässigt är likvärdiga? Ett C i sv2 innebär väl betydligt lägre kunskaper/krav än C i sv?

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »