Boel Vallgårda: Konkurrensen om eleverna splittrar samhället
Konkurrensen om eleverna sätter käppar i hjulet för samhällets angelägna uppdrag att skapa en bra skola för alla, skriver Boel Vallgårda. (red)
På fem år har friskolornas andel i grundskolan ökat 31 procent och det är de vinstsyftande koncernerna som växer. Skolan omvandlas till en marknad med koncerner som konkurrerar om eleverna och som satsar på att öka sina marknadsandelar där de finner lönsamhet.
Konkurrensen om eleverna gör många skolor till förlorare, särskilt i utsatta områden. Ty skolor med synliga minoriteter väljs bort av familjer med svenskt ursprung och högutbildade föräldrar väljer bort skolor med vad de uppfattar som lågstatuselever. Trots bra insatser för att förbättra skolan får fler skolor orimliga utmaningar när konkurrensen om eleverna hårdnar. Den motverkar skolan som en mötesplats där barn med olika villkor och erfarenhet får arbeta och leka tillsammans. Mest drabbade blir barn med tuffa uppväxtvillkor. Vårt samhälle behöver inte mer av vi och dom. Vi mår bättre av samhörighet, tillit och tolerans. Detta ger en mer socialt och ekonomiskt hållbar utveckling.
Det är bra att det går att välja bort en skola man vantrivs på. Men de negativa effekterna jag beskrivit innebär en valfrihet på andra elevers bekostnad. Dessutom blir skolan mer segregerad än vad de flesta människor faktiskt vill. Ty när det finns några ”främmande” i skolan väljer några föräldrar bort den skolan. Därmed blir andelen ”främmande” högre och ytterligare några föräldrar väljer bort skolan. Och så vidare. Vad är det för samhälle vi skapar med den utvecklingen? Vad gör vi oss för bilder av de andra? Vad ger vi våra barn för bilder av de andra? För som en andraklassare i en blandad skola undrade: Vi har väl inga invandrare på vår skola, det finns väl bara barn från olika länder?
Nyköping kommuns lyckades bryta utvecklingen när de slog samman sina fyra högstadieskolor som var segregerade på varsitt sätt. Klasserna sattes samman för maximal balans vad gäller kön, föräldrarnas utbildning, födelseland och var i kommunen eleverna bor. I Nyköping insåg man att det inte räcker med en socioekonomisk resursfördelning för att skapa en skola med hög kvalitet för alla. Även elevsammansättningen spelar roll. Förutom att skolresultaten redan blivit något bättre vittnar lärare om en mer stimulerande gruppdynamik i de väl blandade klasserna. Elever vittnar om större frihet att vara sig själva och slippa pressen att vara lika andra från den egna gruppen. Även samhället ser ut att vinna. Konstruktiva möten mellan elever med olika bakgrund och olika erfarenheter i skolan bäddar för färre negativa yttringar mellan elever från olika bostadsområden och leder till vidgad förståelse för olikheter.
Friskolornas riksförbund driver tesen att skolkoncernerna motverkar segregationen eftersom det finns elever som bor i miljonprogramsområdena som pendlar till en annan skola än den närmsta. ”Hur detta skulle öka segregationen är för mig en gåta.” skriver deras vd Ulla Hamilton i SvD 14 oktober. Det stämmer att segregationen inte ökar när elever går mot strömmen. Men gåtans lösning är som jag skrev tidigare att flertalet skolval innebär att lika söker lika och därmed blir nettoeffekten en ökad segregation.
Friskolorna driver också tesen att obligatoriskt skolval minskar segregationen. För då kommer inte heller de i utanförskap att passivt stanna kvar på en dålig skola utan förstå att de ska välja en bra skola. Men, de eleverna är inte annorlunda än andra grupper. Även de tenderar att söka sig till den skola där övriga elever har liknande bakgrund som de själva har. Detta bekräftas av den undersökning om Botkyrka som länge haft obligatorisk skolval som nationalekonomerna Dany Kessel och Elisabet Olme presenterat i Dagens samhälle 27 oktober och i Sveriges radios Skolministeriet 28 oktober.
Friskolornas vd framhåller en IFAU-rapport som visar att vinstdrivande skolor oftare etablerar sig i områden där det bor många med utländsk bakgrund än vad icke vinstdrivande skolor gör, och att de alltså inte försöker locka till sig elever från resursstarka hem. Rapporten som ursprungligen gav ut av ESO i juni, bygger på felaktiga antaganden, till exempel att koncernskolorna främst skulle ha ett lokalt upptagningsområde. Jag förklarar närmare hur rapporten vilseleder i mitt inlägg på Dagens samhälles debattsida 28 juni. Problemet med skolkoncerner är dock inte var de placerar sig. Problemet är följderna av konkurrensen om eleverna, alltså den den ökade segregationen och de orimliga utmaningar för några skolor. Dessutom tvingas kommunerna till menliga besparingar när de får allt svårare att skapa en kostnadseffektiv skolorganisation med fyllda klasser och fyllda skolor. Detta eftersom de har ansvar för det totala utbudet av elevplatser, men allt mindre befogenheter att styra utbudet, när antalet friskolor ökar.
Skolan behöver förbättras på många sätt för att ge alla elever möjligheten att lyckas. Men vi behöver inte en ökad konkurrens om eleverna, det sätter tvärt om käppar i hjulet för samhällets angelägna uppdrag att skapa en bra skola för alla.
Boel Vallgårda är konsult med lång erfarenhet av resursfördelning till skolor och författare till SKL:s skrift om socioekonomisk resursfördelning till skolor. (red)
Artikeln har tidigare varit publicerad i Göteborgs-Posten