Carl Lindberg: Skolan prioriteras inte i klimatarbetet

Den förra borgerliga regeringen satsade inte på skolan i klimatarbetet och den nya rödgröna regeringen verkar fortsätta den politiken, skriver Carl Lindberg.(red)

Mänskligheten står inför större utmaningar än någonsin tidigare. Därför måste skolan och utbildningens samhällsuppdrag göras tydligare. Här vilar ansvaret tungt på våra ledande politiker på alla nivåer och särskilt på våra utbildningspolitiker.

Alla insiktsfulla medborgare vet att samhällsutvecklingen ofrånkomligen måste ställas om i hållbar riktning, nationellt och internationellt. Det gäller särskilt att kraftigt reducera klimatpåverkan och att skapa hållbara konsumtions- och produktionsmönster. För detta är skolan och utbildning avgörande krafter. Skolan är det genom sin storlek och genom sina många unika förutsättningar. Den omfattar direkt och indirekt mer än 40 % av vår befolkning. Dess utbildning ger både omedelbara och långsiktiga effekter.

En hållbar utveckling baserad på mänskliga rättigheter och demokrati måste bli en tydligare ledstjärna för alla våra förskolor, skolor och universitet.

Utbildning för hållbar utveckling borde därför vara en högt prioriterad uppgift för den svenska skolan. Det skulle stå helt i samklang med det dokument, som för drygt två månader sedan antogs av Förenta Nationerna, i form av The Global Goals for Sustainable Development. De har mötts med stor glädje och beslutsamhet i många delar av världen.

Vår statsminister Stefan Löfven uttryckte det med orden: ”Sverige ska ta en ledande roll i genomförandet av FN:s nya globala mål för en hållbar utveckling ” och att ”Arbetet med att uppnå de globala målen för hållbarhet i Sverige börjar nu”. Vår vice statsminister och klimat- och miljöminister Åsa Romson framhöll att ” Alla länder har ett ansvar att bidra till klimatomställningen. Genom att ta ansvar på hemmaplan går Sverige före och visar att omställningen är både möjlig och lönsam” och utrikesminister Margot Wallström konstaterade: ” De globala målen ger oss femton år av möjligheter för en bättre värld”.

Hållbarhetsmålen anger genom 17 mål och 167 delmål vad världssamfundet och dess nationer bör sträva efter och uppnå, under de närmaste 15 åren. Utbildningsmålet finns som nr 4 högt på listan och som ett av delmålen finner vi ”Education for Sustainable Development” (ESD)

Ministrarnas uttalanden förpliktigar och skapar berättigade förväntningar på att utbildning för hållbar utveckling äntligen ska lyftas fram av våra utbildningsmyndigheter, nationellt och lokalt, och få ett stöd som motsvarar våra internationella åtaganden. Det handlar inte bara om vår internationella trovärdighet. Det handlar om vår egen samhällsutveckling eftersom hållbar utveckling inte enbart står för en miljömässig utveckling utan även för en social och ekonomisk sådan.

Uttalanden påminner i vissa avseenden om riksdagsbeslut och regeringsbeslut som följde efter toppmötet i Johannesburg 2002 och som bland annat ledde till riksdagsbeslutet 2005 om att ändra Högskolelagen så att landets lärosäten sedan den 1 feb 2006 har att i all sin verksamhet främja en hållbar utveckling.

Begreppet ”Utbildning för hållbar utveckling”(ESD) har under ett FN-årtionde, 2005 – 2014, konkretiserats över hela världen i ett fruktbart samarbete mellan pedagogiska forskare, lärare, lärarutbildare och internationella frivilligorganisationer.

Sverige har sällsynt goda förutsättningar att inom området utbildning för hållbar utveckling ta den ledande roll, som internationellt förväntats av oss under nära ett decennium. Dessa förutsättningar har sorgligt nog inte utnyttjats av regering och riksdag annat än mycket marginellt sedan 2006.

Under nu nära tio år har Skolverket varken haft regeringsuppdrag eller tagit egna initiativ för att stödja utbildning och lärande för hållbar utveckling annat än i försumbar utsträckning. Det är i mycket stor utsträckning tack vare vårt lands frivilligorganisationer som Unescos tankar om lärande för hållbar utveckling kunnat få fäste i den svenska skolan. De senaste läroplanerna ger lärare visst stöd och legitimitet åt utbildning för hållbar utveckling, men inte i den omfattning som motsvarar regeringens internationella ambitioner att Sverige ska ta en ledande roll i arbetet att genomföra FN:s globala mål.

Det är utmärkt att regeringen givit Uppsala universitet i uppdrag att i Sverige stimulera, samordna och följa det nationella arbetet med utbildning för hållbar utveckling i enlighet med det av FN hösten 2014 beslutade globala handlingsprogrammet för utbildning för hållbar utveckling (GAP). Detta kan dock inte ersätta den myndighetsroll Skolverket har att fullgöra gentemot kommuner, skolledare och lärarutbildningar när det gäller att på olika sätt bidra till att utveckla den svenska skolan och särskilt när det gäller utbildning för hållbar utveckling.

Skolverket har under hela den borgerliga regeringsperioden haft regeringsuppdrag för att stödja entreprenörskap i skolan med 25 miljoner kr per år dvs med ca 200 miljoner kronor. Under samma period har Utbildning för hållbar utveckling haft stöd från Skolverket med 50 000 kr per år motsvarande 400 000 kr under samma period dvs med en femhundradel av det andra beloppet.

Vi är många som har haft stora förhoppningar på att den nuvarande regeringen, som internationellt visar ett så stort ansvarstagande för att främja hållbar utveckling, äntligen skulle uppdra åt Skolverket att stödja och stimulera kommuner, skolledare, lärare, lärarutbildare och elever att låta perspektivet hållbar utveckling bli en självklar del i skolans vardag, i klassrummen, i lärarrummen, i matsalarna och på skolgårdarna. Det besked vi fått tyder inte på någon avsikt att ge Skolverket ett sådant uppdrag, så det verkar vara ” business as usual ” som gäller.

Det beskedet är mest ledsamt för skolan och för den del av lärarkåren som inser betydelsen av ett tydligt manifesterat stöd för samhällsuppdraget, en hållbar utveckling. Att tydliggöra detta samhällsuppdrag skulle kraftigt stärka meningsskapandet i lärargärning och därmed kvalitén i skolans hela arbete.

Jag bedömer, trots allt, att det borde finnas förutsättningar för att regeringen ska ta till sig ovanstående synpunkter.

Carl Lindberg   Dr h.c Ledamot ( 2004-2011) i UNESCO´s High-Level Panel of the UN Decade on ESD

(Bitr. statssekreterare i Utbildningsdepartementet 1994 – 2004, Särskild rådgivare om ESD till Svenska Unescorådet 2005 – 2014)