Skola och SamhälleCatarina Player-Koro: Dags att ta ansvar för skolans digitalisering – Skolans digitalisering och avsaknad av politisk styrning (Del 2)
Catarina Player-Koro fördjupar här sina tankar om om skolans digitalisering med en koppling till de politiska ramverk som styr användandet av digitala verktyg och pekar så på att det sällan är lärarnas eller pedagogiska behov som styr utan upphandlingskrav och strukturen hos storföretags redan utvecklade plattformar. (red.)
I föregående blogginlägg problematiserades det faktum att skolans digitalisering ofta landar i en diskussion om digitala kontra analoga undervisningsverktyg där stor agens ofta tillskrivs de digitala verktygen som att antingen ha en förmåga att revolutionera eller försämra undervisningen och dess resultat. Ett aktuellt exempel är regeringens beslut om totalt mobilförbud i grundskolan med hänvisning till de fallande PISA resultaten och där mobiltelefonen beskrivs som orsaken till elevers kunskapstapp. Politiker bör och ska fastställa riktlinjer och regelverk för skolan. Frågan om undervisning och dess redskap är en fråga för professionen och bör således till överlåtas till lärarna.
Det vi istället borde prata om är bristen på politisk styrning i frågor gällande skolans digitalisering. Digitaliseringen har nämligen sedan 1990 talet då skolan och andra välfärdsorganisationer öppnades upp för privata aktörer varit en del av ”marknadiseringen” av skolan (Bergviken Rensfeldt och Player-Koro, 2020). ”En dator till varje elev” sk. ”1:1 projekt” är exempel på hur en kommersiell idé hämtad från delstaten Maine i USA får fäste i den svenska skolan. Projekten lanserades med argument som lovade stora kvalitetsförbättringar av undervisning och lärande. Sådana resultat har inte kunnat påvisas (Player-Koro och Tallvid, 2015). Satsningen på 1:1 innebar förutom att varje lärare och elev försågs med en digital enhet en utveckling av den digitala infrastrukturen på skolorna. 1:1 satsningarna blev på så sätt drivande för utvecklingen kring skolans digitalisering. En utveckling som varit långt ifrån jämlik då graden av digitalisering varit beroende av storleken på huvudmannens plånbok. Privata leverantörer av hård- och mjukvara samt digitala plattformstjänster, de sistnämnda sammankopplade via globala nätjättar som Microsoft, Google och Amazon, är de aktörer som sedan dess tagit över skolans digitalisering. Lanseringen av såväl teknik som idéer kopplade till undervisning har levererats via dessa aktörer, inte sällan på utbildningsmässor med digitalt tema som exempelvis den internationella BETT mässan och de svenska SETT dagarna (Player-Koro m. fl., 2017). Någon politisk styrning som på allvar reglerar denna marknad finns inte. Istället är det lagar som exempelvis Lagen om offentlig upphandling som tvingar (åtminstone kommunala skolor) att teckna avtal med den IT-leverantör som kan leverera tjänster till lägstapris.
Frågor om elevers kunskaper och lärares arbetsmiljö är sällan del i avtalen med IT-leverantörerna. Förhandlingar mellan skolor och IT-företag är både tidskrävande och kostsamma då de kravspecifikationer som upphandlingen vilar på inte alltid matchar de förväntningar som lärare och elever har. Istället för de av plattformsleverantörerna utlovade effektiviseringarna av lärares arbete, leder plattformarna ofta till merarbete eftersom arbetsuppgifter behöver anpassas efter plattformens logik (Pangrazio m. fl., 2022). Plattformar är också en teknologi för hantering av data och som drivs av en industri där data är grunden för ekonomisk expansion och vinst. Här finns många kritiska frågor att ställa inte minst i relation till att barn och ungas beteendedata blir produkter för denna industri. Dessutom är vinstdrivande plattformsföretag kärnan i utveckling och lansering av AIapplikationer riktade till skolan. Plattformar och AI hänger därmed samman genom att den ena förutsätter den andra. AI-driven teknologi riktad till skola och utbildning har under senare år seglat upp som den digitala teknik som utlovar förändring och förbättring av skola och undervisning. Även om inte all denna teknik nått den svenska skolmarknaden ännu så finns en uppsjö av AI-driven teknik både för att övervaka, individualisera, differentiera undervisning och elevers lärande. Lanseringen sker med löften om förbättringar och effektiviseringar av undervisningen och lärares arbete.
Här finns många utmaningar och etiska dilemman som behöver hanteras av såväl forskare, skolans aktörer och politiker för att skapa en hållbar digitalisering av skolan. Istället för en ny våg av revolutionära löften som tekniken ska lösa behövs reglering av IT-industrin och politiska visioner om skola och utbildning. Vi behöver utveckling av teknik som skyddar elever och dess personal från att bli exploaterade av IT-industrin och som också kan vara ett stöd för lärare och elever i undervisning och lärande. Digital kompetens behöver alla få utveckla i den trygga miljö som skolan utgör samtidigt som andra läromedel såsom böcker, papper och penna också behövs för att alla elever ska få den utbildning de behöver för att leva och växa i dagens samhälle. Kunskap om undervisningens innehåll och form ingår som sagt i lärares professionella arbete. Här ingår även valet av verktyg och material där såväl digitala som analoga versioner har sin givna plats beroende på vad avsikten med undervisningen är. Redan i början av 2000-talet skrev Ulla Riis som utvärderat skolans datorisering mellan 1984–1993 att datoriseringen drabbat skolan och att de tidiga digitaliseringsprojekten skett utan att vare sig skolan som system eller majoriteten av lärarna tillfrågats (Riis, 2000).
Kontentan av detta resonemang är att diskussionen om skolans digitalisering måste tas på allvar, inte minst av de politiker som fått förtroende för utbildningsfrågor. Frågan vi behöver ställa oss är inte vilket digitalt redskap som ska användas. Detta är en didaktisk fråga som lärare själva har kunskap att lösa. Istället behöver den politiska debatten och styrningen handla om hur digital teknik ska utformas för att stödja en likvärdig skola och undervisning som syftar till att utveckla kritiskt tänkande individer med kompetenser att förstå och verka i dagen samhälle. En debatt om skolans digitalisering bör:
- … ta lärdom av historien. Digital teknik är inte lösningen på komplexa utbildnings- och samhällsproblem.
- … utgå från en förståelse om vilka möjligheter till undervisning och lärande som skapas i dagens digitaliserade utbildningsmiljö
- … ställa krav på utveckling av digital teknik som stödjer lärare och elever när det behövs
Catarina Player-Koro,
Professor i pedagogiskt arbete vid Göteborgs universitet
Bergviken Rensfeldt, A. och Player-Koro, C. (2020). “Back to the future”: Socio-technical imaginaries in 50 years of school digitalization curriculum reforms Seminar.net : Media, technology and lifelong learning, 16:2. https://doi.org/10.7577/seminar.4048
Pangrazio, L., Selwyn, N. och Cumbo, B. (2022). A patchwork of platforms: mapping data infrastructures in schools Learning, Media and Technology, 1-16. https://doi.org/10.1080/17439884.2022.2035395
Player-Koro, C., Bergviken Rensfeldt, A. och Selwyn, N. (2017). Selling tech to teachers: education trade shows as policy events Journal of Education Policy, 1-22. https://doi.org/10.1080/02680939.2017.1380232
Player-Koro, C. och Tallvid, M. (2015). One Laptop on Each Desk: Teaching Methods in Technology Rich Classrooms Seminar.net, 11(3), 180-193.
Riis, U. (2000). IT i skolan mellan vision och praktik : en forskningsöversikt. Skolverket :.
One Comment on “Catarina Player-Koro: Dags att ta ansvar för skolans digitalisering – Skolans digitalisering och avsaknad av politisk styrning (Del 2)”
Lämna ett svar
STÖD SKOLA OCH SAMHÄLLE!
Skola och Samhälle är en ideell förening. Vi som arbetar med S.O.S. gör det helt utan ersättning. Alla bidrag till en fortsatt kritisk debatt om skola och lärarutbildning mottages tacksamt!
Swisha till: 123 589 43 73
Vem kunde mest analfabeten Sokrates eller den skrivande Platon ??? Var kanske Sokrates teori om att skrivande skulle leda till förtvining av minnet, därför att man inte behövde lära sig något ,riktig ?? Digitala verktyg kräver likaväl som pennan att man lär och tränar förmågan och som lärare anpassar verktygen till eleven och den historiska kontext vi lever i.