Christina Hedman och Ulrika Magnusson: Gyllene tillfälle att åtgärda konkreta problem med svenskämnena

Liksom andra flerspråkighets- och andraspråksforskare har vi för Skolverket återkommande påtalat de ytterst negativa konsekvenser den föreslagna sammanslagningen av sva med svenska skulle ha för flerspråkiga elevers lärande. Det finns implementeringsproblem som måste tas på allvar – men det behöver ske med bibehållen ämnesstruktur, där sve och sva är likvärdiga och undervisas av behöriga lärare, skriver Christina Hedman och Ulrika Magnusson (red.).

På Skolverkets bord ligger nu ett regeringsuppdrag att se över svenskämnena, i syfte att ”alla elever ska få bättre förutsättningar att utveckla sina kunskaper i och om svenska språket”, vilket uppmärksammats i en debattartikel av Åsa Wedin i Skola och samhälle den 28 oktober.

Utöver det Wedin framhåller, vill vi särskilt betona att uppdraget innebär ett gyllene tillfälle att åtgärda en rad konkreta implementeringsproblem som vidhäftar svenskämnena och därmed stärka elevers möjligheter i skolan på avgörande sätt:

• Till de allvarligaste hör den låga lärarbehörigheten, som är lägst av alla ämnen. Således behövs en kraftsamling för ökad behörighet, genom att fler lärare får möjlighet att genomföra behörighetsgivande högskolestudier i svenska som andraspråk (sva).
• Kravet på högskolepoäng för lärarbehörighet i grundskolans tidigare stadier samt SFI behöver öka, från nuvarande 30 hp till minst 60 hp.
• Skolorna behöver stöd för att avgöra vilket ämne, svenska som andraspråk eller svenska (sve), eleven ska läsa.
• I grundskolan, där rektor beslutar vilket ämne eleven ska läsa, finns elever som inte vill läsa sva. Vi förespråkar ett mått av frivillighet även i grundskolan gällande sva-ämnet. Om det inte är möjligt bör underlag tas fram för dialog med elever och vårdnadshavare.

Vi välkomnar att Skolverket i de förslag vi sett bemöter behovet av nybörjarundervisning i svenska som andraspråk. Likaledes behöver svenskämnet omformuleras för att möta flerspråkiga elever.

På tvärs mot en rad forskares synpunkter, som framförts vid flera tillfällen, väljer dock Skolverket att kringgå väl kända problem.

Liksom andra flerspråkighets- och andraspråksforskare har vi för Skolverket återkommande påtalat de ytterst negativa konsekvenser en sammanslagning av sva med svenska skulle ha för flerspråkiga elevers lärande (se t.ex. Åsa Wedins inlägg). Forskning har påvisat betydelsen av väl utformad andraspråksundervisning för elevers lärande och den tidskrävande process som andraspråksutveckling är, liksom risker med mainstream, dvs. undervisning som inte är anpassad till flerspråkiga elevers förutsättningar. Därtill visar forskning att andraspråkslärarens specialistkompetens försvinner om det inte finns ett andraspråksämne.

Vi har utfört empirisk forskning om ämnet sva, vilket till stor del saknats. I tre gymnasie­skolor med lång erfarenhet av undervisning för flerspråkiga elever undersökte vi undervisningspraktiker i klassrum med behöriga och erfarna sva-lärare. Undervisningen behandlade ett kvalificerat språkligt och litterärt innehåll och utmärktes av effektiv pedagogisk stöttning. Stöttningen samt en känsla av tillhörighet och utrymmen för flerspråkig användning framstod som avgörande för elevernas val av sva under hela gymnasietiden. Några jämförde också med tidigare negativa erfarenhet av sve-undervisning.

Trots att undervisningen fungerar väl på flera håll finns omfattande implementeringsproblem som måste tas på allvar. Det behöver ske med bibehållen ämnesstruktur, där sve och sva är likvärdiga och undervisas av behöriga lärare.

Nämnda reformer kommer att stödja båda svenskämnena och därmed elevernas möjligheter att utveckla kunskap i och om svenska.

Christina Hedman är professor i svenska som andraspråk med didaktisk inriktning vid Stockholms universitet, Ulrika Magnusson är docent i svenska som andraspråk med didaktisk inriktning, också vid Stockholms universitet.