Dianne Murphy: Ett brev på Alla hjärtans dag – Du har krossat mitt hjärta …

Vad kan passa bättre en dag som denna än det här blogginlägget från 2018? Dianne Murphy vänder sig direkt till ett utbildningssystem som sviker de allra svagaste – de som inte lärt sig att läsa ordentligt. (red.)

Kära Utbildning!

Vi har haft ett långt förhållande och ett som åtminstone jag varit djupt engagerad i. Vi kände båda starkt för att hjälpa varje barn till läskunnighet – åtminstone trodde jag att du också gjorde det. Men sen har jag funderat lite, och jag har kommit fram till att det här förhållandet inte fungerar. Låt mig förklara.

Passionen visade sig vara ytlig …

Jag hörde mycket om din passion och hur viktigt det var att förändra livet för de barn som behövde mest hjälp. Men din vilja till brådska tenderar att upplösas i intet när det gäller ett verkligt engagemang. Dessa barn lämnar fortfarande skolan och kan inte läsa ordentligt. Kanske var din passion verklig då, men bristen på uppföljning bekymrar mig.

Du är kortsiktig, jag är långsiktig …
Efter ett tag har jag insett att en aning är tillräckligt för dig när det gäller att bara göra något åt läskunnigheten. Du vill ha “snabba vinster”, men för mig är det bästa svaret på sådana problem hårt jobb och ett långsiktigt engagemang. Jag antar att jag blir trött på att rensa upp bland effekterna efter allt ditt firande av “snabba vinster”, som har lämnat eleverna – och lärarna – avskräckta och utslitna.

Du fortsätter att välja det näst bästa …
När jag hörde dig prata om högkvalitativ kompensation och praxis baserad på bevis, erkänner jag att du övertygade mig. Du talade mitt språk. Men när jag ser vad du faktiskt gör, så verkar det som om du idag kallar vad som helst för högkvalitativt eller baserat på bevis. Det verkar som om gamla böjelser är svåra att ta död på – även på bekostnad av ideal.

Vem är det du försöker behaga?
Jag vet att du möts av många konkurrerande krav, men det verkar som om vissa problem tar mer av din uppmärksamhet än vad de borde och att andra, med drastiska konsekvenser ignoreras. Jag menar, skolor för högpresterande? När tio procent av gymnasieeleverna inte kan läsa tillräckligt för att klara sig? Verkligen? Jag ser att mycket ansträngning har gått till att sätta högre värde på de översta klasserna i skolan, men inte mycket på att slussa barn från lägre nivå. Varför aldrig det?

När saker blir tuffa, undviker du svåra val …
Jag vet att det finns ett tryck på budget. Men jag kan inte se att du kämpar för bättre system, bättre utbildning av personal, eller att bara riktigt effektiva program för läskunnighet finns på plats. Du verkar fortsätta hoppas de här besluten kommer att försvinna. Men de kommer inte göra, för de barn som inte kan läsa finns fortfarande i dina skolor.

Vi har olika prioriteringar …
Jag hör dig säger att du vill ha kunskaper – men du verkar inte tro att det gäller alla barn, bara de som redan finns högst upp. De i “nedre ändan” har lika mycket rätt som någon annan till en bra utbildning  – förmodligen mer. I slutändan har de tills nu dragit det kortaste strået i systemet och det här är vår sista chans att göra något effektivt för att åtgärda det.

Du håller inte dina löften …
Ditt samvete hugger till tror jag, men vid slutet av dagen verkar du inte ha vilja att driva igenom saker. Jag vet inte hur många miljarder du spred på finansiering av insatser för de mest utsatta, men bara med lägsta möjliga begränsning på hur de miljarderna skulle kunna användas. Är det konstigt att människor inte längre litar på dig?

Jag tycker att det är svårt att ha ett frankt samtal med dig …
Det verkar som om varje gång jag ställer en fråga du inte gillar så byter du ämne. Jag förstår att det finns mycket att göra i utbildning, men att hjälpa de här barnen är jämförelsevis viktigt. Du verkar aldrig vilja prata om det här ämnet, förutom att dra alla beteckningar du publicerat för att ursäkta det faktum att de inte har gjort framsteg.

Jag förväntar mig nu att du förstår varför jag har tappat tron på dig. Men jag och andra kommer att fortsätta jobba för att se till att de barn jag har pratat om får en bättre chans i livet genom att kunna läsa bra. Det verkar inte som ett skrämmande mål, men jag tror att det har varit ett steg för långt för dig.

Vem vet? Kanske ändrar du dig en dag. Om, så vet du var jag finns.

 

Dianne Murphy är specialist på läsinterventioner och har en bakgrund i undervisning, specialutbildning och lingvistik. Hon har utvecklat Thinking Reading, ett program speciellt utformat för ungdomar och med goda resultat i Nya Zeeland och Storbritannien. Hon är medförfattare till Thinking Reading: What Every Secondary Teacher Needs to Know About Reading och arbetar outtröttligt för att främja effektiv läsundervisning som en fråga om social rättvisa.

 

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Anders Jönsson
Björn Kindenberg

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

S.O.S. på Twitter

KONTAKTA OSS