Elisabeth Hultqvist: Valupptakt – tio utmaningar att förändra skolan!

Det behövs bredare politiska visioner kring skolan menar Elisabeth Hultqvist, och har hittat dessa i Frankrike. (red.)

Det har väl knappast undgått någon att det är valår i år. Kampen om regeringsmakten har börjat, i varje fall på sociala medier. Men om den skolpolitiska debatten inte ska begränsas till tweets av typen ”mer kunskap”, ”ökad studiero”, ”återinför katederundervisning”, kan kanske två franska utbildningsforskares (François Dubet och Marie Duru-Bellat) 10 utmaningar för en förändrad skola (10 propositions pour changer d’école), vara intressanta:

1.) Ge alla elever en gemensam kunskapsbas. Istället för att klassificera eleverna efter prestation, ge alla elever möjlighet att kunna läsa, skriva, räkna och vara omvärldsorienterade. Snegla inte på nästa nivå. – Hur ska de klara av högstadiet eller gymnasiet om de inte kan det här eller det här? Inrikta undervisningen på den aktuella årskursen.

2.) Upphäv skillnaden mellan inlärning och omsorg, (vilket inte är detsamma som låt-gå eller ”flum”). Insikten om elevens välmående för hens självuppfattning. Viktigt att klassen fungerar. Den ständiga jämförelsen elever emellan är förödande för lärandet. Undvik interna klassificeringar.Stärk grupparbetet, lär eleverna att vara mer än konkurrenter. Uppmuntra att lyssna och argumentera. Samtidigt, viktigt med strukturerad undervisning (framför allt för de svaga eleverna).

3.) Locka de bästa studenterna! Istället för fokus på ämneslärare, inrikta grundutbildningen mot yrket som pedagog. Satsa på att uppnå pedagogisk stabilitet. Om lärare lämnar skolan för en annan skola eller bransch, stärks känslan av deprofessionalisering. Det är viktigt att man väljer läraryrket för att man tycker om att möta unga människor och lära dem vissa saker. Det är likaså viktigt att spänningarna mellan det professionella idealet för läraryrket och de verkliga erfarenheterna minskar.

4.) Minska segregeringen, blanda ’svaga’ och ’starka’ elever. Allt talar för att svaga elever presterar bättre om klasserna är blandade. Om alltför många svaga elever samlas i en och samma klass, skapas lätt konsensus om var nivån ska ligga. Svaga elever i heterogena klasser kan kompenseras för skilda förutsättningar. Det finns två sätt att komma åt segregeringen: antingen genom kompensatoriska insatser, eller förändrade förutsättningar för social blandning. Alltså; ändra villkoren för skolvalet! Vi har hamnat i en ghettorisering. Varje skola blir ”typisk”. Enda vägen att garantera en jämlik skola vad gäller kvalitet och elevers möjligheter är att ta död på de ”goda skälen” att fly vissa skolor för andra.

5.) Eftersträva en jämställd skola, uppmuntra pojkar att nå bättre resultat i ”tjejiga” ämnen och omvänt. Ofta når flickorna bättre resultat i läsning och skrivning, däremot är de i underläge i naturvetenskapliga ämnen som fortfarande uppfattas som starkare och mer ”maskulina” ämnen.Flickorna tenderar att undervärdera sig i ämnen som uppfattas som mer maskulina, medan pojkarna uppfattar det som mindre drabbande att misslyckas i ämnen som ses som ”feminina”. Gängbildning bland killar kan utöva tryck över att plugga uppfattas som ”tjejigt”.

6.) Minska betygens hegemoni! Ifrågasätt meritokratiska ideologin om att ju större betydelse betyg och examina har, desto mer rättvist är samhället. Med betygens ökade betydelse, förstärks individualismen och instrumentalismen. Ett samhälle som varierar kraven och sprider möjligheterna att få tillträde till arbetsmarknaden skulle vara mer rättvist, istället för att en enda institution har makten att avgöra individens öde.

7.) Arbeta för jämlikhet i resultat! Skolan borde mer inrikta sig på de svaga elevernas resultat än att producera en elit. De svaga eleverna är inte mindre betjänta av att nå en viss utbildningsnivå och deras sociala betydelse är inte mindre än elitens. Skolan bör kunna uppmuntra att ge alla lika chans och samtidigt försäkra sig om mesta möjliga jämlikhet i resultat. De grundläggande ämnena ska vara fokus för undervisningen och inte grund att sortera eleverna utifrån förmågor. Att förändra skolan för jämlikhet i resultat kräver en omorganisering av skolan. Men priset för konsekvenserna av en alltmer ojämlik skola är ändå betydligt högre.

8.) Återupprätta det demokratiska förtroendet! Mobilisera medborgarna kring skolan. Hejda medelklassföräldrarnas inblandning och engagera de som har gett upp och uppfattar sig inte lyssnade på. Det handlar inte om att övervaka att läxorna blir gjorda eller tjäna som extralärare. Det slår ofelbart mot de föräldrar som inte kan. Se till klassen och gruppen, inte enskilda elever eller föräldrar. Eleverna måste även känna att de har rättigheter i skolan, inte att det är en plats av ”icke-rättigheter” där allt redan är bestämt. Skolan borde understödjas av det lokala samhället, och omvänt. Bredda debatten, att de som arbetar i skolan får komma till tals, inte bara facket och en grupp experter eller intellektuella.

9.) Skolans uppgift är att lägga grunden för demokrati och tolerans, så att eleverna känner sig delaktiga och blir lyssnade på. Att de lär sig hantera olika roller, utanför familj och den lilla världen. Har samhället, politikerna och media avsvurit sig de stora principerna om demokrati och tolerans? Har ”vit och kristen” blivit enda måttstocken?

10.) Skolan kan vara något annat än vad den tidigare varit. Alltför många elever misslyckas, lär sig lite eller inget alls. Skolan ska överföra det som vi uppfattar som grunden för fortsatta studier, men också inför det professionella och sociala livet. Nivån bör sättas så att de flesta elever kan nå den, inte utifrån den lilla grupp som presterar bäst. Lärarnas professionella autonomi, deras metoder och praktiker inspireras av forskning. Eleverna är tillsammans så länge som möjligt. Skolan är välkomnande, inriktad på undervisning utan att ständigt bedöma och betygssätta elevernas prestationer.

Elisabeth Hultqvist, docent i utbildningssociologi vid Stockholms universitet