Erik Cardelús: Vågar skolfältet tala klarspråk om glädjebetygen?

Är tiden och det svenska skolfältet verkligen moget för en fördjupad diskussion om vad som ska göras åt glädjebetyg och fuskande skolor? Det frågar sig Erik Cardelús som efterlyser fler tydliga problembeskrivningar från pedagogik och didaktik (red.).

Det är sensommar och regnigt. På ett café fastnar jag i ett exemplar av Svensk Damtidning från slutet av maj. Här trängs kungligheter, kändisar samt några vanlisar som fått äran att vara med. Här syns vackra kläder och leenden, glammiga fester och parader, saker att beundra och avundas i ett samhällsklimat där klyftan mellan slott och koja, vinnare och förlorare djupnar.

En bit in i tidningen (s.11) bryter något av: en halvsidesartikel med rubriken ”Ännu en skandal på Campus Manilla”. Texten flankeras av två bilder: en majestätisk skolbyggnad och ett annat foto på en blundande prinsessan Victoria och en viskande prins Daniel.

Vad säger då texten i denna tidning som svårligen kan anses belastad av flumpedagogik eller konstruktivistisk kunskapssyn? Först sägs att Campus Manilla var ”det självklara valet” när prinsessan Estelle skulle början skolan, följt av upplysningen om att denna skola är ”oerhört populär” med 11.000 barn i kö. Här talas om en ”elitskola” där föräldrar är ”rika och kända”.

Så långt känns mycket igen i narrativet om de rika och kända, de upphöjda. Liksom alla dem som vill hänga med de upphöjda. Men mitt i allt fint, finns något fult. Med hänvisning till Dagens Nyheter och en pågående utredning slås fast att en ”femtedel av gymnasieeleverna har blivit påkomna med att fuska systematiskt”. Naturligtvis tar skolans rektor detta på största allvar, men texten hänvisar till andra på skolan. Mer konkret handlar det om ”glädjebetyg, att skolan ger eleverna högre betyg än vad de nationella proven visar att de borde få.”

För alla som följt skolutvecklingen är fusk och glädjebetyg inget nytt, varken här eller där. I en färsk undersökning med 1080 deltagande lärare, har 270 lärare upplevt påtryckningar från rektor att godkänna elever. Under vårterminen gick Lars Strannegård, rektor för Handelshögskolan i Stockholm, ut i ett uppmärksammat inlägg i Dagens Nyheter (11/5-23) och varnade för att glädjebetygen håller på att förstöra tilltron till utbildningsystemet. Handels överväger nu egna intagningsprov då betygen tappat i giltighet.

I svallvågorna på Strannegårds inlägg förekom flera kommentarer i stil med att ”det äntligen var någon som talade klarspråk” (se ViLärare 11/5-23). Kommentarerna kan tyckas förbryllande, då problemet varit känd länge, ofta med synonyma begrepp som betygsinflation och snällbetyg. På nätet finns tusentals artiklar från vederhäftiga källor, både forskningsanknutna och mer journalistiska. Här relateras problemet till sådant som skolkonkurrens, marknadsmekanismer, friskolor, genus och bristande resurser.

Så varför denna föreställning om klarspråk? Säkert finns många förklaringar. En kan vara att Strannegård, som högsta representant för en prestigetung utbildningsinstitution inom ekonomi, får ett speciellt genomslag i media, starkare än hos andra aktörer. Ingen kan rimligen beskylla honom för att vara näringslivsfientlig, politiskt snedvriden eller flumpedagogisk. Strannegårds inlägg är relevant och välskrivet. Ändå skaver frågan om ”klarspråk”. Relaterat kan man undra om det inte behövs fler tongivande aktörer inom pedagogik och didaktik, som höjer sina skarpa röster och pekar på problematiska aspekterna i vårt utbildningssystem. Skulle inte debatten må bra av det? Relevansen i att använda dyrbart personburen skattefinansierade kunskap i att verka för vår viktigaste institution – skolan – torde inte behöva motiveras i långbänk. Här finns också många professionella, moraliska och sociala poäng, då en av skolans viktigaste funktioner – betygen – håller på att korrumperas i stor skala och i fullt dagsljus. Detta handlar inte heller om politisk aktivism, vilket en del tycks sky, kanske rädda att förlora forskningsmedel, position och karriärspoäng. Hos framstående forskare som Jonas Vlachos, Bo Rothstein, Magnus Henrekson och andra finns intressanta inlägg. Gemensamt för dem är att de inte primärt tillhör det didaktiska och pedagogiska fältet. Henrekson kommer för övrigt att leda en utredning om glädjebetyg (IFN 22/6-23). I skolvärlden finns debattörerna Marcus Larsson och Åsa Plesner.

Att glädjebetyg och fusk grasserar är ingen liten sak. Svårare blir det med AI-utvecklingen. I förlängningen riskeras tilltron till meritokratin och utbildningsystemet. På en konkret nivå öppnas för att inkompetenta ingenjörer bygger broar, oskickliga kirurger opererar och olämpliga lärare undervisar våra barn. Till detta kommer orättvisan i att många människor hamnar på fel plats i samhället, liksom en misshushållning av skattemedel och kompetens.

Så att ducka eller dämpa diskussionen om glädjebetyg gör oss inget gott, varken i slott eller koja. Här finns forskning att tillgå och en trettioårig erfarenhet av att saker gått i fel riktning. Så kunskapen och samtalet går bortom den politiska aktivismen. Och från Campus Manilla till Handels, Svensk damtidning till Dagens Nyheter löper nu en röd tråd som säger att det är dags att hålla en fördjupad diskussion om glädjebetygen baserat på konkreta åtgärder. Det är en diskussion som borde föras av långt fler än idag. Det är också en diskussion som bör bygga på sakkunskap och sans, men också på modet att lämna partifållor, grupptänkande och karriärspositioneringar. Men är det svenska skolfältet moget för det? Och vill beslutsfattarna verkligen ta itu med problemet – på riktigt?

Erik Cardelús är lektor vid institutionen för ämnesdidaktik, Stockholms universitet.

Referenser

Institutet för Näringslivsforskning IFN (22/6-23) ”Magnus Henrekson leder en ny utredning som ska stoppa betygsinflation.” 

Skolverket (2011-10-03) ”Skolkonkurrens skapar betygsinflation”.

Skolvärlden (30/5-18) ”Professorn: Glädjebetyg vanligast på friskolor”

Strannegård, L. i Dagens Nyheter (11/5-23) Glädjebetygen kan tvinga oss att införa antagningsprov. 

Svensk damtidning (2023, nr 22) ”Ännu en skandal på Campus Manilla.”

SVT Nyheter (12/8-23) ”Högstadieläraren Catharina: Rektorn försökte tvinga mig att godkänna elever” 

SVT Nyheter (17/5-17) ”Tjejer får fler ’snällbetyg’ än killar.

SVT Nyheter (20/12-19) ”Roger Haddad (L): ’Snällbetyg ges till elever utan tillräckliga kunskaper i grundskolan.”

ViLärare (11/5-23) Larmet om glädjebetyg hyllas. ”Vågar tala klarspråk” 

Bild: Leonardo Basso