Erik Cardelús: Varför haltar lärarbehörigheten i svensk skola?

I en artikelserie om tre delar beskriver Erik Cardelús den svenska lärarbristen. I den första artikeln beskrivs ett nuläge som skyms av debatten om flum- eller vinstskola, och frågan ställs om vad vi kan lära av den finska situationen (red.).

Nyss hölls höstens tv-sända partiledardebatt. Bland ämnena stod skolan högt och som vanligt kretsade det mycket kring vinstdrivande friskolor och kösystem. Även andra långkörare förekom, främst i inledningen då V och SD slogs med de slitna slagträna ”marknadskola” och ”flumskola”. 

Det behövdes alltså inget större tankearbete för att hänga med i de invanda positioneringarna, fraserna och argumenten. Tryggt och träligt, förvisso. Ändå stod en elefant mitt i studion, med en fråga blinkande i neon: Varför nämns knappt ens skolans mest tärande och tyngande problem idag – den skriande lärarbristen? 

Inte heller behövs Hattie eller annan pedagogisk höjdare för att inse att det vi redan vet: att läraren är den enskilt viktigaste aktören bakom förbättrade skolresultat. Samtidigt råder det stor brist på lärare, i absoluta tal och behörighetsmässigt. Siffror från Skolverket visar att nästan var tredje lärare i grundskolan är obehörig. Relaterat till detta ser vi att intagningspoängen till landets lärarutbildningar ligger i botten, år efter år, samt att tillströmningen är låg och avhoppen mycket höga. Detta kommenteras i UKÄ:s (2020:23) lägesbedömning på följande sätt: 

”Som vi har visat är det nuvarande antalet nybörjare på lärarutbildning mycket långt ifrån det antal som behövs [….] Sett till de historiska nybörjarnivåerna verkar det inte sannolikt att antalet studenter skulle kunna öka så kraftigt som krävs för att examinera tillräckligt många lärare, även med en ökad genomströmning på utbildningarna. Trots fler examinerade och färre tidiga avhopp på lärarutbildningen så kommer kompetensförsörjningen av behöriga lärare att vara en fortsatt stor utmaning för samhället framöver.” 

Så lärarbristen har långtidsparkerat, om inget radikalt händer. Enligt prognoser saknas 45.000 lärare är 2033, en dyster utveckling i ett samhälle som sägs värdera stabilitet, organisation och kunskap. Här sätts ett uselt utgångsläge för en kraftfull skolutveckling; här skapas en politisk festförstörare, som kanske förklarar det myckna pratet om andra saker som flumskolamarknadsskola och kösystemAllt medan elefanten står kvar där i studion. 

Men har det inte nästan alltid varit så här? Det enkla svaret är nej. Så sent som 1993 var hela 93 procent av alla lärare behöriga och konkurrensen om lärarutbildningens platser var långt högre än idagOch forskning visar – föga överraskande – att en god rekrytering inom en yrkeskår ger stabilitet och hög prestanda (Hanuschek et al 2018 & 2015). 

Vilka är då orsakerna bakom lärarbristenOfta nämns kommunaliseringen eller marknadiseringen, två stora förändringar som löpt med oss från det tidiga 90-talet. Kanske nämns även flumskola, ett diffust begrepplätt att hojta men svårt att undersöka. Så låt oss stanna vid de två första faktorerna. Här syns tydligt att vinstdrivande friskolor har betydligt lägre lärarbehörighet än kommunala skolor. Och inget Mensa-medlemskap krävs för att fatta att obehörig är billigare än behörig. På sistone har det publicerats flera artiklar om behöriga lärare som ratats vid jobbsök. Även inom kommunen skevar det. I Vännäs kommun har över 90 procent av lärarna behörighet, medan Ragunda hamnar på 36 procent. Så inte heller kommunaliseringen tillhör läraryrkets kompisar 

Att läraryrket över tid tappat status i Sverige märks tydligt i Emil Bertilsson avhandling Skollärare från 2014Här hävdas bland annat ”att studenter med goda studiemeriter i större utsträckning kommit att välja bort lärarutbildningarna” (s.246). Tendensen bekräftas även i den senaste stora OECD-studien, Talis 2018, om lärares arbete. Här visas att bara 11 procent av de svenska högstadielärarna anser att yrket har hög status, en siffra som kan jämföras med Norges 35 procent och Finlands 58 procent. Genomsnittet i OECD ligger på 26 procent.  

Ännu tydligare blir det i jämförelsen mellan Sverige och Finland, två grannländer som under flera hundra år delade statsförvaltning och utbildningssystem. Medan vi hemmavid har vant oss vid en omfattande lärarbrist, är förhållandet omvänt i Finland. I en färsk rapport från finska Utbildningsstyrelsen (2020:12) fastslås att ”Inom den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen är 97 procent av ämneslärarna behöriga för sina uppgifter. Generellt är de regionala skillnaderna få.” 

Så Finland sak är inte vår. Långt mindre omtalat är att Estland slår alla andra länder i Europa i den senaste PISA-studien. Trots olikheter mellan de två länderna på andra sidan Östersjön, tycks där saknas akut lärarbrist och ett konkurrensdrivet och förändringssjukt system som spelar ut skolor mot varandra. Inte heller finns ekonomiska mekanismer som tummar på behörighetskrav. Ett närmast uttjatat rön är att världens högpresterande skolsystem bygger på samarbete, stabilitet och en hög värdering av läraryrket (Håkansson & Sundberg 2016, Sahlberg 2012). Att ha en behörig och kompetent lärare i barnens klassrum ska alltså inte hänga på smarta val och positioneringar, utan nästa skola bör vara bästa skola, åtminstone som utgångspunkt. 

Men bortom det systemiska sägs ofta att läraryrket (se Sahlberg 2012) har en speciellt hög status i Finland. Det handlar om kultur snarare än ekonomi, då läraryrket har en speciell lyster och lockelse hos allmänheten på andra sidan Östersjön. För endast 10-15 procent av studentkull kommer in på lärarutbildningen i Finland, utbildningen ger en magisterexamen och öppnar en möjlig väg vidare in i forskning. Ändå står 97 procent av de högutbildade finska lärarna kvar på klassrumsgolven, starka och stolta, år efter år. Hemmavid talas ofta om lärare som lämnar yrket eller tvivlar på att vara kvar. 

Att vända en Atlantångare är inte lätt, ett yttrande från tidigare utbildningsminister Björklund, han som så enträget talade om att höja läraryrkets status och som numera framlever sina dagar som svensk ambassadör i Rom. Att vända Atlantångare eller bygga Rom, klart är att ingen utbildningsminister eller regering i närtid har lyckats utvecklingen åt rätt håll. Frågan är varför. Frågan är varför en kunskapsnation inte värderar sina lärare och sin lärarkår tillräckligt. Frågan är också varför vårt grannland lyckas Finland så bra med samma sak. 

Här finns det säkert många svar, både ekonomiska, sociala och kulturella. Klart är att vi alla måste medverka i lösningen, oavsett politisk och pedagogisk färg, oavsett om vi har närmast till att hojta flumskola eller marknadsskola, oavsett om vi verkar inom skolområdet eller inte. För visst står vi på samma sida här. Let’s make läraryrket great again. 

Eric Cardelús är lektor, lärarutbildare och mångårigt verksam gymnasielärare

Bild: Geran de Klerk, Unsplash

Referenser 

Arena pressmeddelande (2021-04-04) Ny kartläggning: friskolor har flest obehöriga lärare. 

BBC, 2019-12-02, PISA rankings: Why Estonian pupils shine in global testhttps://www.bbc.com/news/education-50590581 

Bertilsson, E. (2014) Skollärare: rekrytering till utbildning och yrke 1977-2009. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis. 

Cardelús, E., i Göteborgs-Posten, (2021-02-14) Skrämmande kunskapsförakt när billig lärare går före behörig, https://www.gp.se/debatt/skr%C3%A4mmande-kunskapsf%C3%B6rakt-n%C3%A4r-billig-l%C3%A4rare-g%C3%A5r-f%C3%B6re-beh%C3%B6rig-1.41590947 

Education Estonia (2021) Estonian Education Success story, at NordEd Conference, 10 of May 2021, https://www.educationestonia.org/webinar/estonian-education-success-story/ 

Hanuschek, E., Piopiunik, M. & Wiederhold, S. (2018) ”The Value of Smarter Teachers: International Evidence on Teacher Cognitive Skills and Student Performance.” Cambridge, MA, National Bureau of Economic Research. 

Hanuschek, E. & Woessmann, L. (2015) The Knowledge Capital of Nations. Education and the Economics of Growth. Cambridge: MIT Press. 

Håkansson, J. & Sundberg, D. (2016) Utmärkt skolutvecklingStockholm: Natur & Kultur. 

LR Debatt, 2021-05-30, Vem vill anställa en behörig lärare? https://www.lr.se/opinion–debatt/undersokningar/2021/2021-05-30-vem-vill-anstalla-en-behorig-larare 

Läraren (2020-12-23) ”Jag har sökt 60-70 jobb utan resultat.” https://www.lararen.se/nyheter/behorighet/jag-har-sokt-60-70-jobb-utan-resultat 

Läraren, 2021-04-13, Tre förklaringar till avhoppen: ”Ställ högre krav”. https://www.lararen.se/nyheter/lararutbildning/tre-forklaringar-till-avhoppen-stall-hogre-krav 

Sahlberg, P. (2012) Lärdomar från den finska skolan. Stockholm: Studentlitteratur. 

SCB (2020-08-25) Fler grundskolelärare än någonsin men färre – men lägre andel med examenhttps://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2020/fler-grundskollarare-an-nagonsin–men-farre-med-examen/ 

 Skolverket (2020-03-12) Nästan var tredje lärare i grundskolan är obehörig. 

UKÄ (2020) Nybörjare och examinerade på lärarutbildningen. 

Utbildningsstyrelsen 2020, Lärarna och rektorerna i Finland 2019: Lärarbehovet nu och i framtiden, https://www.oph.fi/sites/default/files/documents/lararna_och_rektorerna_i_finland_2019_lararbehovet_nu_och_i_framtiden.pdf 

Talis 2018, del 1https://www.skolverket.se/publikationsserier/rapporter/2019/talis-2018?id=4307

3 Comments on “Erik Cardelús: Varför haltar lärarbehörigheten i svensk skola?

  1. En grundläggande fråga är huruvida behöriga lärare gör ett bättre jobb än obehöriga lärare. Om det inte gör någon större skillnad med behörighet är hela diskussionen meningslös.

    Sen bör man nog ha i åtanke att för att få förändringar behöver situationen vara problematisk för för de styrande. Just nu är det ingen större valfråga och därför inte ett problem som behöver hanteras.

  2. Stort tack Erik Cardelius för detta välformulerade engagerande och rediga inlägg – om elefanten i rummet – lärarbristen och dess många orsaker och hur detta i sin tur hänger samman med läget på skolfronten som alltmer ofta nuförtiden går under benämningen “krisen i skolan” – från alla politiska håll och kanter.

    Hurra hurra hurra för den här artikeln!

    /Inger Erixon Arreman

  3. Elefanten i rummet är en ganska ensam elefant. Hur hög utbildning och kompetens man än har klarar man inte alla variabler i lärandet. Lärare är eller bör åtminstone vara utbildade även om erfarenhetskunskaper skall kunna valideras också. Den gamla fil mag examen med pedagogiskt innehåll torde duga för många ämneslärare.
    I ett kunskapssamhälle borde lärande jämställas med hälsa och ges samma förutsättningar. En läkare utan medhjälpare ” på golvet ” skulle ha svårt att göra mycket. Sjuksköterskor och undersköterskor kompletterar läkarens kompetens och ger en god sjukvård. ( Även om läkaren mist sin sekreterare) . En lärare bör ha en medhjälpare som sköter sociala problem, konfliktlösning, föräldrakontakt, i ordningshållande av och ordning i klassrummet m.m. Ge läraren möjlighet till att göra sitt jobb och eleven en rätt till ett livslångt lärande kommer kunskapssamhället att utvecklas.

Lämna ett svar

Obs! Kommentarer begränsas till 500 tecken (inklusive blanksteg).

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Din e-postadress behövs för godkänd kommentar. S.O.S. sparar e-postadresser, men vidareförmedlar dem ej. På begäran kan din e-postadress tas bort ur vårt register, varvid kommentar/kommentarer raderas.

SKOLA OCH SAMHÄLLE

WEBBTIDSKRIFT
ISSN 2001-6727

REDAKTÖRER
Magnus Erlandsson
Sara Hjelm
Magnus Hultén
Malin Ideland
Hanna Sjögren
Malin Tväråna

E-POST
redaktionen@skolaochsamhalle.se

© COPYRIGHT
Skola och Samhälle

ISSN 2001-6727

KONTAKTA OSS

    Translate »